Varför så generös med genmälen?

Ett är från Aftonbladets debattredaktör Ehsan Fadakar som vänder sig mot att vi klasserar honom i Twitters ”vänsterlag”. Det andra kommer från Swedavia som, enkelt uttryckt, inte uppskattar Johan Anderbergs artikel om det politiska spelet kring Bromma flygplats.

Flera personer har hört av sig till mig och undrat varför jag släpper fram genmälen så frikostigt. Är det inte att vika ner sig, att inte tro på det vi publicerat?

Jag menar att det är precis tvärtom, och en förklaring kan vara på sin plats. Om man är orubbligt trygg i sin publicistik kan man också kosta på sig att släppa fram synpunkter och kritik. Det stärker bara trovärdigheten, tror jag. Vi släpper fram genmälen även när någon avböjt att medverka till en artikel, och sedan i efterhand vill föra fram kritik. Så var fallet med artikeln om Bromma flygplats. Reportern Johan Anderberg sökte Swedavia två gånger före publiceringen utan att få svar. Artiklar blir alltid bättre när alla inblandade kommer till tals. När jag säger att jag beklagar att så inte skedde så menar jag just det. Man kan ju tycka att den som inte medverkat innan en artikel gått till tryck har försuttit sin chans. Men då glömmer man att det är läsarnas intresse som kommer i första rummet. Läsarna har rätt att känna till Swedavias synpunkter.

Jag tror inte att någon tvivlar på mitt förtroende för Fokus reportrar, men för säkerhets skull: Mitt förtroende mina reportrar är orubbligt. Att personer och företag har synpunkter på det vi skriver, och att jag låter dem framföra dessa, ändrar inte en millimeter på det.