Vart tog alla tiggare vägen?

Regeringen meddelade nyligen att ett nationellt förbud mot tiggeri ska utredas. Justitieminister Gunnar Strömmer betonade vikten av en grundlig genomlysning för att kunna stifta en lag, men om en sådan också får stöd i riksdagen återstår att se. En annan fråga som är oklar är hur stort problemet med tiggare egentligen är. För tio år sedan var tiggare en vanlig syn utanför svenska butiker. Så även vid ICA-handlaren Mats Andersson butik i ett villaområde i Falun.  

– De satt här varje dag och tiggde pengar, säger han och tillägger att det inte alltid var bekymmersfritt. 

– Vid ett tillfälle uppstod bråk vid entrén. Det började med en hätsk diskussion, men snart blev det handgemäng. Det var tydligt att det handlade om en revirstrid. De slogs om vem som fick sitta vid ingången och tigga. 

Fast detta var några år sedan. I dag är det inte längre ett problem. Mats Andersson sitter i distriktsstyrelsen för Icahandlarnas förbund och kollegerna i andra städer vittnar om samma sak.  

– Tidigare var frågan ofta uppe för diskussion. Det fanns en stor oro också därför att många vittnade om att minderåriga barn satt ute och frös i kylan utanför butikerna. Polis tillkallades vid flera tillfällen. Men numera är det ingen som upplever något problem.  

När pandemin bröt ut på vårvintern 2020 försvann tiggarna. Mats Andersson och andra butiksägare trodde att det berodde på de strikta reserestriktionerna och att tiggarna skulle återvända när gränserna öppnades igen. Men så blev det inte och den viktigaste orsakerna till att tiggarna inte har återvänt är, enligt Mats Andersson, övergången till ett kontantlöst samhälle.  

– Folk har inte kontanter längre. Ingen ställer sig och swishar till någon utanför butiken, säger han.  

– Tidigare kunde kunderna ge småpengar eller till och med matvaror, men de flesta tiggare var egentligen inte intresserade av mat. De behövde kontanter. 

Icke desto mindre ska frågan nu alltså ägnas en statlig utredning som ska analysera för- och nackdelar med att införa ett nationellt tiggeriförbud. Utredare är den tidigare hovrättsdomaren Krister Thelin.  

– Vi kommer inledningsvis självfallet att undersöka hur tiggeriet ser ut idag i jämförelse med hur det såg ut tidigare, säger Thelin om arbetet, som väntas redovisas senast den 26 juni 2025. 

Den större frågan vart de forna tiggarna har tagit vägen är inte lätt att få svar på. Polisen uppger att eftersom tiggeri inte är kriminaliserat för myndigheten ingen statistik. Brottsförebyggande rådet (Brå) svarar på liknande sätt att tiggeri inte är något myndigheten undersöker eftersom det inte är ett brott. Socialstyrelsen hänvisar till att det är kommunernas ansvar att ha en lokal lägesbild, och att man inte följer frågan på central nivå. Inte heller länsstyrelsen i Stockholm, som tidigare hade ett uppdrag att arbeta med frågor kring utsatta EU-migranter, kan ge besked om läget idag.  

– Länsstyrelsens uppdrag om utsatta EU-medborgare pågick sista året 2020. Vi har alltså ingen kunskap om detta, inklusive tiggeri, i dag och kan därför inte heller uttala oss. 

År 2015 avskaffade Sverige kravet på att EU-medborgare som vistas längre än tre månader i landet måste registrera. Det skapade en gråzon där ingen exakt vet hur länge tiggare stannar eller hur de försörjer sig. EU-migranter kan alltså stanna i landet utan att någon myndighet har koll på om de uppfyller försörjningskravet efter tre månader. 

Finland valde en annan väg. Där måste EU-medborgare som vill stanna längre än tre månader registrera sig. Mellan januari och augusti 2024 fick exempelvis 4 828 EU-medborgare rätt att stanna i landet, medan 280 fick avslag. 

***

Läs även: Att tillåta tiggeri hjälper inte tiggarna

Läs även: Så var tiggarna tillbaka