Alex Schulman, riksslyngel

Schulman är som han förväntas vara: ett vattenfall av nyheter (om sig själv) och åsikter (om andra). Det kommer som en lättnad, när han börjar tala om Tomas Tranströmer.

– Jag är ganska bildad. Jag läser Tranströmer. Han är enkel. Ekelöf är svår. Jag gillar Tranströmer. Jag gillar hans snabba bilder.

Redan vid fjärde skeden ärtsoppa bjuder Schulman på ett scoop från sitt privatliv. Hans omskrivna äktenskap med den dynamiskt vårdslösa TV4-personligheten Katrin Zytomierska hade ju spruckit. Någonstans hade Schulman berättat att han hittat en ny tjej, Amanda, som finns i tv-branschen. Hon är barnbarn till veckotidningsjournalistikens urmoder, Gunny Widell.

– Amanda är på smällen, säger han.

Oombedd talar Schulman sedan om skitsnacket kring Stureplan och på konkurrerande bloggar om att han skulle ha varit en hustrumisshandlare.

– Det var mindre dramatiskt än så med Katrin. För varje dag gled vi allt mera ifrån varandra. Katrin sa: Nu räcker det. Det var hon som fick mig att börja gå i terapi.

En hyllad och fruktad, talangfull men kontroversiell, ung man som öppet säger: »Jag går i terapi.« För en äldre man, skolad i en tid då det gavs ut böcker med titeln »Real Men Don’t Eat Quiche«, är det i samma division som att säga: »Jag har dålig andedräkt.« Obekymrat säger Schulman:

– Jag går till terapeuten en gång i veckan. Jag blir lite gladare för varje gång. Terapeuten säger att jag lider av narcissistiska sår.

Jaha. På Schulmans blogg kan man råka på ett fotografi, där Schulman står framför spegeln och rakar sig eller man uppmanas delta i en pristävling, där den som häller öl över Niklas Strömstedt belönas med 17 000 kronor. Av en kvinna, som varit på kalas med Schulman, hade jag fått veta att denne »lider av mood swings«. Upp och ner. Bryskt frågar jag: Super du?

– Ja, rejält. Jag har fått en tankeställare. Ofta går jag en brottningsmatch med mig själv.

Schulman har små djupt liggande svarta ögon. De brinner. Plötsligt blir de inåtvänt grubblande. Jag hade precis frågat: Tidningen Resumé säger att Aftonbladet ger dig 90 000 i månaden för din kolumn? Är det sant?

Schulman hade svarat:

– Inte sant. Jag har 12 500 i veckan.

Med oro i ögonen fortsätter han:

– Jag undrar vad Jan Helin (chefredaktören) säger om att jag avslöjar vad jag får betalt?

Andra undrar sannolikt vad tidningens kolumniststjärnor, Aschberg och Guillou, tycker. De har bara hälften. Kan narcissismen ha sin grund i barndomen? Schulman nappar:

– Jag har själv skrivit om det. Det är en roman, den kommer ut i april på Forum. Titeln har jag tagit från en rad i Tove Janssons »Höstvisa«. Jag kallar min bok »Skynda dig att älska«. Det är det viktigaste jag gjort. Det handlar om att växa upp med en gammal pappa.

Allan Schulman var en framstående Finlandsfödd tv-produvent på SVT, ansvarig för bland annat »Hylands hörna« och Lasse Holmqvists »Här är ditt liv«.

– Du ska betänka, att han var 58 år när han blev pappa till mig. Han var pensionär när jag fyllde sju. Jag var 27 när han dog.
Skrivit har han gjort tidigare.

– Jag skrev dikter när jag var 15 år. Jag skickade dem till morfar.

Morfar var ingen mindre än författaren Sven Stolpe. Alex morfar var en extrembildad, katolsk, inopportun, konservativ sanningssägare.

– Morfar, fortsätter Alex, svarade: ’Snart sitter du, fet, och ordensprydd i Svenska Akademien och dricker sockerdricka med de andra gubbarna.«

Men vad skulle din morfar ha sagt om det du gör nu?

– Hade Sven Stolpe levt i dag hade han varit en bitsk bloggare. Bloggen är en revolution.

Och så är det stämningshotet från Billy Butt som Schulman på sin blogg karakteriserat som våldtäktsman, och så var det sparken från Lennart Ekdahls tv-program »Kvällsöppet«.

– Jag förstår att Ekdahl inte ville ha mig kvar. Jag var inte intresserad av de frågor han sysslade med. Jag kom alltid dåligt påläst till programmen. Och Billy Butt? Jag gjorde honom som ett sådant där fotografi som man möter på Arlanda med Björn Borg och Efva Attling med en bildtext. På Butt skrev jag »rapist«. Och polisanmälan? Ännu har jag inte haft kontakt med någon myndighet. Jag tyckte det var väldigt kul.

Men vad skulle pappa Allan tyckt om din verksamhet?

– Så fort någon vill såra mig säger de: »Din pappa skulle ha skämts.«

Kommer du att märka av den ekonomiska nergången?

– Nej, den drabbar medelmåttorna.

– Attityder är min verksamhet. Det mesta är spel. Jag skriver att jag blir vansinnig om jag inte får gå förbi kön till en krog. Jag säger det därför att detta genererar mängder av inlägg på min blogg. Likadant är det när jag skriver »jävla göteborgare, jag klarar inte av dem«. Det finns ingen tanke bakom det annat än att provocera en hel stad.

Är detta journalistik?

– Nej, jag är en dålig journalist. Men jag är en bra skribent. Jag ser mig som en underhållare.

I förbigående berättar han, att har är i färd med att sätta upp en krogshow på Berns. »Jag har redan premiärfeber.«
Om tio år skriver han böcker.

– Jag kommer att ha gått genom en mognadsperiod. Jag är trött på att skriva könsord.