»Alla kommer bli besvikna över något«

En lunch med Per Örnéus innehåller många metaforer och för att vara diplomat uttrycker han sig ofta mer än rättframt. Såväl Förenta nationerna (FN) som den svenska byråkratin får sig en släng av den tidigare Sidamedarbetaren som blev diplomat.

Själv anser han sig ha sagt allt som finns att säga om den där dagen den 26 december 2004. Då var han humanitär chef på Utrikesdepartementet och ville tillsammans med flera av sina chefer och kollegor agera omedelbart på FN:s och det svenska Räddningsverkets vädjan om hjälp efter flodvågen som drabbat fler länder kring Indiska oceanen.

Händelseförloppet och Per Örnéus roll finns återgivet i Statens offentliga utredningar, 2005:104, men i korta ordalag dröjde det två dygn innan den svenska statsapparaten reagerade.

– Det är rätt skrämmande hur byråkrati kan sakta ner saker. Det finns andra tillfällen i den svenska samhällsväven där akuta insatser tillåts ta lite för lång tid. Inga andra jämförelser i övrigt, men när vi hade det stora inflödet av asylsökande i höstas tog det också lite lång tid innan maskineriet satte fart.

Efter att i ett kvarts sekel arbetat med internationell utveckling i statlig tjänst kallar sig Per Örnéus lite skämtsamt för utvecklingsbyråkrat, men han värjer sig för en ängslan inom byråkratin att vid vissa tillfällen bryta mot regelverket.

– Man vill inte inse att det handlar om en extraordinär situation och det är dags att titta varandra ögonen, se vad vi kan göra eller vilka regler som kan ändras och vem som i sådant fall kan ändra dem. Ibland är det viktigt att handla snabbt.

Någon flodvåg slår inte in mot panoramafönstren i Kulturhusets Teaterbar, men det senaste året har det blivit alltmer uppenbart att världen står inför just en sådan extraordinär situation, som den 26 december 2004, men på global skala. 125 miljoner människor är i akut behov av nödhjälp i världen i dag. Och de blir allt fler.

2014 bidrog världens länder med 25 miljarder dollar till akuta kriser, men det täckte bara två tredjedelar av behoven. En stor del av pengarna kanaliserades genom ett hackande och alltmer rostigt humanitärt hjälpsystem med FN i spetsen.

– FN klarar inte att på ett effektivt sätt hantera världens kriser. Den ineffektivitet som man kunnat leva med tidigare, blir mer och mer märkbar. Förr kunde vi så att säga skruva fast en skruv med en smörkniv, fast till ett något högre pris, men nu sitter skruven fast och det hjälper inte hur mycket pengar vi än häller ner i det här om vi inte byter ut smörkniven. Vi måste byta verktyg.

Att FN-maskineriet hackar är inte så konstigt. Det skapades i ruinerna av andra världskriget, i en annan värld än i dag. Sedan dess har det lappats och plåstrats om, men inte anpassats till en ny världsordning. Trots det beskriver Per Örnéus FN som den främsta kollektiva nyttigheten i världen i dag. En plats där 193 länder kan samtala och komma överens, om i alla fall några saker.

Uppväxt i ett företagarhem hamnade Per Örnéus på Handelshögskolan, men utan lust att förmera vare sig sina egna eller andras pengar. I stället valde han statlig tjänst som biståndsarbetare och sedermera diplomat. Visserligen en kritisk sådan, men ingen revolutionär. Han ser gärna FN förändras, men stegvis eller möjligen med hoppsasteg nu när tidigare reformer inte gett resultat.

Utmaningen ligger, enligt Per Örnéus, i att FN:s 193 medlemmar sitter runt ett pokerbord där misstron är utbredd. Lösningen är då inte att välta bordet eller sätta eld på duken, utan att en tillräckligt stor massa av medlemsstater lägger ner sina kort och börjar samarbeta för att driva fram en förändring.

Fram till i höstas ledde han UD:s enhet för multilateralt utvecklingssamarbete, där bland annat Sveriges stöd till FN ingår. Sedan dess har han lett arbetet med att förbereda Sveriges deltagande på världens första toppmöte för humanitärt arbete, som hålls i Istanbul den 24–25 maj.

Det handlar om klassiskt diplomatiskt arbete, att förhandla, komma överens och samarbeta om formuleringar och innehåll. Allt ska vara klart när mötet börjar, ett möte som Per Örnéus beskriver som en gigantisk mässa där 5 000 mötesdeltagare visar upp vad de åstadkommit.

– Det är som ett kungligt bröllop. Alla kommer vara där. Alla kommer bli besvikna över något, som bordsplaceringen, tårtan eller musiken. Och det är möjligt att festen inte blir så lyckad, men kärleken kommer segra. Det är det viktiga för långsiktigt måste det här bli bra och det finns en del  som tyder på att det blir så.

På lång sikt måste världen bli bättre på att hantera humanitära kriser mer kostnadseffektivt. På kort sikt räknar Per Örnues med att man nått ungefär halvvägs efter mötet i Istanbul.