»Att vara här är bra för mitt stora ego«

Två labradorer utan koppel, en svart och en ljusbrun, lufsade häromveckan in på Drop Coffee, ett hipsterfik med avskalad inredning vid Mariatorget i Stockholm. Efter följde husse, en Ben Affleck-liknande man omkring fyrtio, klädd i mörk kostym i tunt tyg, ljus väst, vit skjorta och gymnastikskor. Cafégäster lyfte blickarna från sina laptoppar. Mannen pratade amerikanska, hörde sig för med cafébiträdet: Var det okej att ha med sig hundarna? Amerikanens älskvärda tonfall bemöttes svalt. Cafébiträdet nickade mot en plats i hörnet, frågade vad han ville beställa. De andra gästerna återvände till sina skärmar.

Jag såg händelsen från mitt bord och kunde inte låta bli att undra: Hur känns det för en person som porträtterats i tidskrifter som amerikanska Vanity Fair och franska Les Inrocks att bli bemött så prosaiskt?

Hundägaren heter Felix Marquardt. Han är konsult i internationella relationer, kallar sig nätverkare, tjänar sitt levebröd på att ordna möten, fester och middagar, på att få folk att lära känna varandra, som han säger. Född i USA, bosatt i Paris, reser Marquardt regelbundet till Malaysia, Indonesien och Kina, medverkar i japansk tv, och bor sedan ett drygt halvår i delvis självvald exil i Stockholm. Trivs han här?

Han brast ut i ett kort skratt och beskrev den svenska huvudstaden som befolkad av uppenbart beresta människor, men som bakom en illusion av öppenhet visar upp en arrogans som döljer en social osäkerhet.

– Men jag är tacksam att jag hamnade här. Det är mycket nyttigt för mitt stora ego.

Han berättade att han föddes »rik, ung och frustrerad, med en silversked med diamanter i munnen«. Pappan, tysk-österrikare, är affärsjurist. Mamman, amerikanska, har ett stort konstgalleri i Place de Vosgues i Paris. Felix Marquardt sattes i privatskolor och blev utsparkad från de flesta. Han reste till USA, läste statskunskap, men kom hem utan examen, fick pengar av sina föräldrar och började producera hiphop-artister. När föräldrarna slutade betala gick Marquardt in i en depression.

– Det var mitt fel. Jag hade allt och var plötsligt ensam och pank.

Han sökte och fick jobb som kommunikationschef på International Herald Tribune, drömde om att bli journalist men startade i stället en kommunikationsbyrå, och blev en slags huvudperson på de årliga världsekonomiska forumen i Davos. Utan access till de formella eventen köpte han pass till de hotell där de största festerna utspelade sig. I porträttet i Vanity Fair beskrevs Marquardts Davos-entourage 2013 som en tunisisk rappare, en flickvän och ett gäng »tough guys«.

Han ville synas, skapa nätverk, och ett syfte var att koppla ihop de inflytelserika med ungdomar, som han menar är skamligt underutnyttjade i samhället.

I Paris började han ordna middagar med vinjetten The Atlantic Dinners. Bill Gates, president Santos från Colombia, Saakasjvili från Georgien, Östtimors José Ramos Horta och Bangladeshs mikrofinans-trollkarl, Muhammad Yunus – alla kom. Kontakter knöts, idéer utbyttes, kontrakt skrevs under. I höst, berättade Marquardt, drar han igång Atlantic Dinners i Sverige. Undertiteln är Migration Re-Discovered.

– Intressanta rika migranter, så kallade expats, ska möta intressanta fattiga migranter, så kallade flyktingar, och intressanta svenskar, säger han.

Upprinnelsen till Marquardts Stockholmsvistelse är mer än ett decennium gammal. En tunisisk kvinna han blivit förälskad i och ville gifta sig med krävde att han konverterade till islam. Felix reste till Tunisien, träffade flickans familj, och gjorde det. Äktenskapet varade ett år.

– För två tre år sedan började jag tro på Gud och bestämde mig för att utöva tron som den muslim jag tidigare konverterat till att bli.

Men när IS i januari 2015 genomförde terroristattackerna mot Charlie Hebdo bestämde sig  Marquardt för att sätta ner foten: I en debattartikel i Huffington Post uppmanade han muslimska demokrater världen över att förena sig i ett krav på att islam, som han menar har stagnerat sedan tvåhundra år, måste reformeras. Dags att sluta projicera arabisk-kulturell trångsynthet på religiösa dogmer: muslimer borde klara av att begripa var islam slutar och daterad kulturell praktik tar vid.

Kort efter uppropet publicerade IS en bild på Marquardt i en av sina tidningar och livet i Frankrike blev svårare. När en kompis hade en tom villa ledig på Djurgården flyttade Marquardt hit.

Efter maten promenerade vi över Mariatorget. En av hundarna lyfte högerbenet och vattnade en blomma i en blomförsäljares vas. Marquardt upptäckte att han glömt sin rock på lunchhaket. Vi skakade hand och han rusade tillbaka.