Björn Olsen: »De bästa forskarna finns inte på Folkhälsomyndigheten«

Han sträcker obekymrat fram näven och skakar hand när vi möts vid restaurangen i hans eget bostadskvarter.

– Det går reflexmässigt, av bara farten, förklarar Björn Olsen med ett leende.

Ute på gatan vid den lilla ån som lugnt flyter fram under tveksamt knoppande träd promenerar enstaka hundägare. Allt ser ut att vara i sin ordning i just detta hörn av världen. De glest befolkade gatorna och den i stort sett tomma lokalen ger ändå en föraning om att något inte står rätt till; att vi är mitt inne i en pandemi.

Björn Olsen hostar till, i armvecket, och sätter gaffeln i sin räksallad. Nej, han vet inte om han själv bär smittan. Och nu är det bara riskgrupperna som testas. Men redan i mitten av januari varnade han för pandemi och föreslog tält utanför Akademiska sjukhuset i Uppsala för att kunna ta emot coronasmittade patienter.

– Då skrattade alla, sa vi måste tänka på sekretessen. Sedan avlastades infektionsakuten ändå med ett tält.

Han har beskyllts för att vara alarmist, men anser att Folkhälsomyndigheten gjort felbedömningar hela vägen under coronapandemins utbrott.

Som när man uppgav att det inte var någon fara att svenskar for till italienska Alperna, därför att viruset endast fanns på låglandet. Som om de som är däruppe i bergen bara håller sig däruppe, och vice versa.

– Att tänka så vittnar om bristande fantasi. Har man ingen fantasi är det svårt att förstå pandemier.

I Sverige har myndigheter distanserat sig från forskningen, anser han. Så var det inte för 20 år sedan, när Folkhälsomyndigheten hette Smittskyddsinstitutet, och ofta hade forskare i samma korridor som de kunde fråga om råd.

– Nu finns en djup klyfta mellan meritokratin och byråkratin.

Men Folkhälsomyndigheten har ju kunniga specialister?

– De bästa forskarna när det gäller influensavirus och coronavirus sitter inte där. Och när vi ger oss in i debatten, beskylls vi för att vara alarmister, eller vilja ha forskningsanslag.

Trots allt bör man i detta sammanhang lita på myndigheterna, för att alternativ saknas, anser Björn Olsen. Och nu, när det gått för långt, tycker han att myndighetens råd är relevanta. Vi är inne i en fas där smittspridningen endast mäts bland riskgrupperna. Men hur vi agerar varje dag kan vara avgörande för hur många tusentals fler som smittan sprids till.

– Lever vi på som vanligt kan fallen öka drastiskt. Så alla som kan jobba hemifrån ska göra det, säger Björn Olsen, som också tycker att skolor och universitet borde stängas under en tid.

Borde alla som klarar det egentligen helst få viruset snabbt, för flockimmunitet?

– Rent naturligt blir flockimmuniteten det som hjälper, men till vilket pris och i vilken hastighet? Då måste vi släppa viruset helt löst. Då innebär det även att vi får extremt höga dödstal i vissa grupper, som bland äldre och dem som har andra sjukdomar. Även om riskgrupper hålls isolerade, skulle smittan finnas i samhället under en utdragen tid. Frågan är också hur länge man skulle hålla riskgrupperna isolerade och hur mänskligt det vore.

– Synen på riskgruppen äldre har varit cynisk, man har ofta talat om denna samhällsgrupp som om den vore »undvarbar«.

Just nu kan man inte veta hur många som har haft coronaviruset utan att veta om det; längre fram kommer man att kunna se det. Kulmen på coronaviruset i Sverige har vi dock framför oss, enligt Björn Olsen.

– Vi har kanske tiotusentals coronafall i Sverige; de flesta milt sjuka. En del kommer att bli sjuka om någon vecka, när de har träffat tillräckligt många männi-skor. Då kommer vi till kulmen. Antalet luftvägsinfektioner kommer då att öka dramatiskt. Kort därefter kommer vi att se ett ökat antal svåra infektioner hos äldre. Då stasas sjukhusen och det är då krisen kommer, inte nu.

När kommer brytpunkten? 

– Inom de närmast dagarna kan vi börja se tecken på det. Sen kan det gå fort. Först blir det värre – men sedan blir det bättre.

***

FAKTA: Björn Olsen.

Ålder: 61 år.

Yrke: Överläkare och professor i infektionssjukdomar, Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset.

Bor: Norra Djurgårdsstaden, Stockholm.

Familj: Fru, två barn och tre barnbarn.

Åt: Räksallad på Norra Bryggan, Norra Djurgårdsstaden, Stockholm.

Fritidsintressen: Fåglar, astronomi och forskning. Läser och skriver mycket. Favoritfågeln är vandringsalbatross. »För att den får mitt hjärta att stanna och sen hicka i gång igen.«

LÄS OCKSÅ: Frågor och svar: Det här vet vi om coronaviruset (covid-19)