Christofer Fjellner, EU-politiker och syntare

Snusprillorna åker in och ut ur Christofer Fjellners mun under vår lunch med efterföljande espresso. Det står Europasnus på förpackningen. 300 askar specialbeställdes från Swedish Match och Christofer gjorde egna etiketter, för att han sedan skulle kunna sprida dem till kollegorna i Bryssel. I morse köpte han ytterligare en stock som nu finns till försäljning för fyra euro dosan. Christofer Fjellner gjorde sig ett namn när det första han gjorde som ny ledamot var att kräva legalisering av snus i EU.

– Det är orimligt att cigaretter som är så mycket farligare är tillåtna i hela Europa samtidigt som snuset är förbjudet. Liksom att 200 000 färre skulle drabbas av lungcancer varje år om resten av Europa ersätter rökning med snus på samma sätt som vi gjort i Sverige, säger han när snuset kommer på tal.

Ändå tycker Fjellner att snusfrågan fått på tok för mycket uppmärksamhet eftersom handelspolitik och miljöfrågor är något han ägnar betydligt mer tid åt.
Vi befinner oss i Bryssel, i en av EU-parlamentets lunchrestauranger. De flesta gäster som droppar in beställer vin. Inte vi.

– En del kollegor dricker tre glas vin till lunchen, berättar Christofer Fjellner och tycker att det borde göra dem slöa under eftermiddagen.

Han räds inte att vräka ur sig spontana åsikter. I den svenska riksdagen skulle han framstå som betydligt mer kontroversiell än här. Men med en bakgrund som ordförande i Moderata ungdomsförbundet är han skicklig på att göra utspel.

Christofer säger att han gillade Bush och tror att vi i framtiden kommer få anledning att omvärdera mycket av dagens Bushkritik. Han säger också att han som svensk skulle ha föredragit McCain framför Obama, eftersom han är mer av en frihandelsvän och »det är enormt viktigt för Sverige, eftersom vi är en liten handelsberoende ekonomi som drabbas allra hårdast av den nya protektionismen i världen«.

Som förbundsordförande för Muf kritiserade han moderatledaren Fredrik Reinfeldt för att han styrt partiet mot den politiska mitten. I oktober 2003 startade Fjellner en kampanj kallad »Enjoy Capitalism«, argumentationen gick ut på att allt välstånd kommer av kapitalismen.

Hur konservativ han är i förhållande till partikollegorna hemma i Stockholm beror på vad man jämför med.

– Jag tror på gummibandsteorin. Min politik är att dra i ena änden för att få mitten att flyttas. Men tar jag i för mycket går bandet av och då händer ingenting.

Här i Bryssel handlar livet till största del om arbete. Flickvännen träffar Christofer hemma i Stockholm där han tillbringar ungefär halva veckan. Men det blir mycket resande, 40 timmar tillbringade han på flygplan förra månaden.

Vi talar vidare om Christofers privatliv och jag frågar hur många av hans vänner som inte är moderater.

– Jag har ingen aning om var mina synt­polare står politiskt, vi snackar bara om syntmusik. Men i övrigt är nog de flesta av mina vänner borgerliga i alla fall.

Trots sin ungdom, han är 33 år, har Christofer Fjellner suttit i EU-parlamentet i  fem år. När han kom dit 2004 var han EU-parlamentets näst yngsta ledamot. Och än i dag är han Sveriges yngsta. Men vad innebär det egentligen, att vara EU-parlamentariker, hur mycket makt har man?

– I enskilda frågor kan jag absolut ha stor makt. Nyligen ville Frankrikes största läkemedelsföretags vd träffa mig och få min input i en fråga. Bra dagar har jag lika mycket makt som en svensk minister. Dåliga dagar har jag väldigt lite inflytande. Men jag tycker det är kul att allt beror på min prestation.

Medan vi promenerar från lunchrestaurangen Old Liberté till fiket en trappa ned talar Fjellner om att det är viktigt att bygga förtroende hos parlamentariker från andra länder. Det är så man förankrar frågor. De flesta parlamentariker är ledamöter i två utskott, Christoffer sitter med i tre: internationell handel, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt utskottet för budgetkontroll.

– Det är stressigt. Men sedan är beslutsprocessen långsam eftersom allt måste bollas med ministerrådet. Men jag antar att saker och ting måste ta sin tid när besluten påverkar så många människor.

Han menar att efter fem år i Bryssel har han skaffat sig ett stort tålamod. Han trivs i Bryssel, men kan tänka sig att arbeta politiskt även i Sverige.

– Kan vara, men jag trivs bra här. I Bryssel kan jag verkligen påverka på riktigt.

Vi pratar en stund om skillnaden mellan moderater i Sverige och moderater i EU. Jag frågar Christofer Fjellner om i vilka frågor hans och Fredrik Reinfeldts åsikter går mest isär?

– Synen på svensk arbetsrätt. Den behöver ändras, anser jag. Sist in, först ut, är en orimlig princip. Men Fredrik vill inte ta den striden. Han är en mer försiktig politiker.