»Det råder ingen tvekan om vem som är chefen«

Hon kommer civilklädd, i jeans, tröja och långkofta, trots att hon just har rusat ut från repetitionen av »En handelsresandes död« där hon spelar Linda Loman. Jag förstår varför efter att ha läst hur en skådespelare en gång kom och skulle tala anställning med henne iklädd sina yviga scenkläder. Då är det svårt att veta vem man egentligen förhandlar med.

Här råder det ingen tvekan. Det är teaterchefen Anna Takanen jag har framför mig, chef över drygt 300 anställda på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm och därmed en av Sveriges största arbetsgivare inom scenkonstområdet och med en årlig omsättning på cirka 450 miljoner kronor.

Med ett extremt tajt schema som just nu både innefattar chefskap och skådespeleri känns det naturligt att hennes val av mötesplats blir Teaterbaren, Kulturhuset Stadsteaterns själva hjärta med sin magnifika utsikt över Sergels torg, demonstrationernas såväl som de utslagna medborgarnas epicentrum – ett drömläge för en teater med örat mot samtiden som vill suga upp och transformera verkligheten till angelägen scenkonst.

Det är också just vad som har blivit Anna Takanens signum. Under sina nio år som teaterchef för Göteborgs stadsteater var nybeställningar av akuta pjäser med bäst föredatum hennes stora gärning. När hennes första repertoar som teaterchef för Kulturhuset Stadsteatern syns i vår så är det därför inte underligt att åtta av pjäserna är nyskrivna verk – totalt har hon beställt 25 pjäser direkt av några av Sveriges främsta dramatiker och författare. Att hon satsar så mycket på nyskrivet är för henne ett sätt att förändra teaterns klassiska kanon.

– Hur får vi fram nyskriven dramatik som kanske är våra framtida klassiker? Vi kan ju skämta om hur utbuad »Fröken Julie« blev på sin tid och nu spelas den hela tiden, försvarar hon tilltaget mellan sushibitarna när vi lite senare har förflyttat oss till hennes asketiska arbetsrum, i huvudsak bestående av stora glaspartier ut mot omvärlden.

Hon sätter stor tilltro till dramatikern som trendspanare i samtiden. Teatern beskriver hon som ett slags forskningsplats. Så ger hon dramatikerna också frihet att själva komma med uppslag och idéer.

– Jag tänker att jag driver en teater för att möjliggöra andras konstnärskap. Det tycker jag är det viktiga. Inte att jag bestämmer innan hur allt ska bli.

För att stimulera återväxten av nyskriven dramatik så har Anna Takanen gett i uppdrag åt dramatikerna Lucas Svensson, Sofia Fredén och Åsa Lindholm att jobba lite som redaktörer på en nyhetsredaktion. Bland vårens allra första, nybeställda pjäser finns Susanna Alakoskis sorgesång om medberoende, »April i Anhörigsverige« i dramatisering av Monica Wilderoth. Vidare en ny pjäs av Maria Blom, »En rackarns långhelg«, som hon också regisserar själv och som berör flyktingkatastrofen, vilket även är fallet med brittiska Anders Lustgartens »Lampedusa«.

– Sedan ska Ingela Olsson regissera igen och för första gången på Kulturhuset Stadsteatern – det är jag jätteglad för! Hon ska sätta upp Sara Stridsbergs »American Hotel«.

Men där ryms också en del klassiker. I februari har Staffan Valdemar Holm och Bente Lycke Möller premiär på Schillers »Kärlek och politik«. En annan nyhet som Anna Takanen nu presenterar är ett sprillans nytt regiteam bestående av Frida Röhl, Anna Novovic, Dritëro Kasapi, Carolina Frände och Nora Nilsson som också ska sitta med i teaterns konstnärliga råd.

– Det ligger i linje med det nyskrivna. Sedan kommer Linus Tunström hit som husregissör. Han ska ha sin bas här som regissör.

Genom att skapa dessa team delegerar Anna Takanen sin chefsmakt.

– Sedan råder det ingen tvekan om vem som är chefen, men för mig är det viktigt att det finns flera blickar, flera tankar, flera perspektiv, säger Anna Takanen som själv började sin bana på Stadsteatern som skådespelare och regissör hos Suzanne Osten på Unga Klara på nittiotalet.

Hon tycker inte att det är att abdikera från sitt chefsansvar.

– När det går bra ska det kännas att det är allas förtjänst, men när det går dåligt så är det jag som ska bära ansvaret.

Under Benny Fredrikssons tid avgick hela den fackliga styrelsen i protest mot dåliga arbetsförhållanden. Hur förhåller hon sig till det?

– Det var något som skedde före min tid. Sedan jag började här har jag inte märkt av något av det. Jag kommer att göra något färre produktioner, men man får inte heller glömma att då kan man också ge färre personer jobb. Vad betyder det för kulturen och dess tillväxt? Men i min repertoar framöver är vi överens om att jag kommer att dra ner på produktionstakten lite. 

Fakta | Sushi på Teaterbaren

Bjuden på lunch: Anna Takanen, teaterchef för Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Aktuell: Med sin första egna repertoar som teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern samt som Linda Loman i »En handelsresandes död« på Lilla scenen.

Åt och drack: Sushi och vatten. Därtill svenskt bryggkaffe.

Stod för notan: Ylva Lagercrantz Spindler som drack en slät kopp kaffe.

Fotograferade: Bezav Mahmod som vare sig åt eller drack någonting.