Intervju

»Elegans är ett förhållningssätt«

Text: Jon Asp

Publicerad 2014-01-07

Bild: Ida Knudsen

Novemberregn. Skådespelaren Ruth Vega Fernandez bor sedan länge i Paris men är i Stockholm för den sista inspelningsveckan av »Gentlemen«, Klas Östergrens kultroman som i händerna på regissören Mikael Marcimain blivit en av de mest påkostade produktionerna i svensk filmhistoria.

Hon spelar Maud, diplomatdottern från Lärkstan som för sig väl med excentriska bohemer på Söders höjder, såväl boxare som författare.

– För mig är det en initiationsroman, ett epos om olika samhällsskikt, Maud är spännande eftersom hon rör sig mellan världarna. Hon är länken mellan dessa skikt för Henry Morgan. Hon lär och följer honom i resan från deras första möte på en sunkig jazzklubb till det att han blir en belevad gentleman.

Ruth Vega Fernandez minns särskilt inspelningarna från Litauens huvudstad Vilnius, där romanens Hornsgatan återskapades i detalj i både interiörer och exteriörer.

– Scenograferna var otroliga. Det var helt magiskt att kunna tappa bort sig och plötsligt vara i Stockholm på 70-talet. Inte i en dekor, utan där.

För Ruth Vega Fernandez är Mikael Marcimain och det stämningsbetonade epokdramat inga nya bekantskaper. 2007 kom hennes genombrott i regissörens politiska tidsdokument »Upp till kamp«, häromåret var hon framträdande i »Call Girl«, Marcimains debutfilm.

Men rollen som den mytomspunna Maud innebär karriärens hittills största utmaning, i alla fall på papperet, som världsvan femme fatale uppväxt i en postkolonial värld, en karaktär som sannolikt skulle vara tabubelagd med dagens mått.

– Hon är en gränsöverskridare som vägrar låta sig kategoriseras. Hon bor ensam, älskar flera män samtidigt, får barn, blir ensamstående mamma. Men hon är lika lite lattemamma som mansslukerska. Hon älskar vansinnigt men vägrar att göra det i en monogam, normbunden form.

Ruth Vega Fernandez säger sig ha haft stor nytta av sina snart 20 år i Frankrike och dess tidlösa elegans.

– För mig handlar elegans inte bara om yta, det är också ett förhållningssätt, ett sätt att föra sig i tillvaron, som absolut kan uppfattas som kontinentalt.

Liksom Maud är hon van vid miljöbyten. Född till spanska hippies och Francokritiker på Kanarieöarna 1977 kom hon till Sverige som tvååring. Föräldrarna skildes tidigt, pappan återvände och Ruth Vega Fernandez kom att tillbringa väsentlig tid på tåg mellan Sverige och Spanien, med upprepade stopp i den franska huvudstaden. Efter en uppväxt huvudsakligen i arbetarklassens Majorna började hon på diplomatskola just i Paris som 17-åring.

– Det var första gången som jag hängde med diplomatungar. Jag hade många förutfattade meningar om överklassen, men där fick jag en helt annan inblick. Jag har inspirerats mycket av vänner från den skoltiden.

Trots svenskt och spanskt medborgarskap har Ruth Vega Fernandez inget behov av nationstillhörighet. Hon får trygghet i konsten och av Paris som fristad, inte minst i sina hemkvarter i Belleville.

– Det är min längsta kärlekshistoria, jag älskar verkligen den staden. Det Paris ger är för mig frihet och kreativitet. Folk är väldigt engagerade, kultur har extremt hög status, bara att man kan ta en taxi och sitta och prata Rimbaud med chauffören. Vem kan man prata Pär Lagerkvist med här om det inte är en akademiker?

– I Frankrike finns det en stor respekt och uppskattning för kultur och konsthistoria, och också för äldre människor. Det är som att bo i flera epoker samtidigt. Det ligger kvar där i olika skikt av historien. Här i Sverige ska allting bara bort, bort, bort, och man ska bara fram, fram, fram.

Tillvaron i Paris har dock inte inneburit brist på svenska jobbtillfällen. Häromåret var hon anställd på Göteborgs stadsteater. Regelbundet syns hon i svensk film och tv, till exempel i polisserien »Johan Falk«. Och på Europas teaterscener återkommer hon till det ursvenska. Efter två år med »Fadren« i Paris turnerar hon sedan förra året med en belgisk produktion av »Scener ur ett äktenskap«.

– Från Strindberg till Bergman, inte alls deppigt, säger Ruth Vega Fernandez och skrattar.

Hon ser det som en stor lyx att få jobba med Mikael Marcimain, David Dencik, »en av Sveriges bästa skådisar« i rollen som Henry Morgan, och mer okände David Fukamuchi Regnfors som berättaren Klas. Ruth Vega Fernandez framhåller »Gentlemens« strävan att lyfta fram det fina med Sverige.

– De vackraste delarna av Stockholm, litteraturen, musiken – det är också ett ode till staden och till den svenska kulturen som jag tycker att man ofta glömmer. Jag kan ju sitta här och babbla om Frankrike, men herregud alltså, Sverige har ju också så mycket vackert. Jag tycker bara att man inte tar hand om det, sitt kulturarv.