»Ena kvällen gristryne, andra kvällen hönsnät«
Bild: Angelica Zander
Robert Fux sökte till teaterhögskolan med en Shakespeare-sonett. När han kom in blev han så glad att han höll på att riva hela lägenheten – det gav honom möjligheten att fortsätta jobba med teater. Snabbt blev han klassens mest vetgiriga elev och gick till rektorn för att begära extra undervisning i verslära. De andra klasskamraterna suckade.
– Jag kände att jag var tvungen ta ansvar för mitt hantverk, och möta tekniken, säger Robert Fux och tillägger: Jag ville att de skulle lära mig allt jag inte kunde tillgodo-göra mig någon annanstans, Tutti!
Under den dryga lunchtimme som vi ses pendlar samtalet fram och tillbaka mellan högt och lågt. Robert Fux är en underhållande berättare, och gång på gång återkommer han till vikten av att göra saker. Många olika saker. Och de får gärna förvirra.
Robert Fux ingår i Stadsteaterns ensemble i Skärholmen och har under de senaste åren fått fina recensioner för sina rollprestationer. I höst är han bland annat aktuell med ungdomsföreställningen »Betongsafari«. Men teaterhögskolan var långt ifrån ett givet val för honom. Under uppväxten i Kalmar hade han drösvis med framtida drömjobb. Läkare och fyrvaktare fanns med på listan, skådespelare gjorde det inte.
När han var elva år anmälde hans mamma honom ändå till en lokal teatergrupp. Det var där intresset för skådespeleri grundlades, men det var sminket, kostymerna och så småningom drag-kulturen som lockade mest.
– Jag tyckte om att jag med hjälp av smink kunde skapa olika ansikten och karaktärer. Det fascinerade mig att jag kunde förvandla mig själv och skapa nya uttryck hela tiden.
När han kom över nycklarna till teatergruppens kostymförråd började han även göra egna små gestaltningar i olika trafikrondeller. Uppenbart road och med stor inlevelse tänker Robert Fux tillbaka på den tiden.
– De förbipasserande bilisterna stirrade och gapade, men det brydde jag mig inte om. Jag ville ge dem något att prata om när de satt på sina tråkiga middagar!
Men med tiden kändes Kalmar för litet och instängt. Dagen efter studenten packade han sin väska och flyttade till Stockholm. Att väcka uppmärksamhet fortsatte att vara viktigt. Förtjust berättar han om hur fantastiska scenkläder inför dragshower kan skapas med lika delar noggrannhet som uppfinningsrikedom.
– Jag älskar att förändra mig själv hela tiden och inte känna mig låst i ett system eller en norm. Jag har aldrig skapat ett alterego i drag-världen, för jag kan inte bestämma mig. Ena kvällen vill jag gå ut i gristryne och lösöron och nästa inpackad i hönsnät, glitter och fjädrar. Jag har gett upp det där med att försöka förklara vad jag gör, för det finns lika många förklaringar som det finns dagar i veckan!
Plötsligt känns Shakespeare väldigt långt borta. Men för Robert Fux är det logiskt. Den som tror att han har bytt dragshow mot etablerat skådespeleri tror helt fel.
– Kvällen efter en stor teaterpremiär kör jag gärna drag. Jag går mycket på lust och startar nya projekt hela tiden. Fastän jag jobbar heltid som skådespelare anordnar jag nattklubbar, jobbar med radio och skriver en hel del. När jag gör många saker samtidigt ger jag hjärnan nytt syre.
Men visst kan de mångfasetterade uttrycken ibland förvirra publiken. Så var fallet när han var konferencier på Pride-festivalen. Efter att ha lett 7 000 schlager-älskare genom en svettig kväll kom ett gäng äldre homosexuella män fram. De hade skrattat åt honom hela kvällen, och sa att de genast skulle köpa biljetter för att se »Orlando« på stadsteatern.
– De trodde säkert att de skulle ligga dubbelvikta av skratt även där, men en och en halv timme utan paus med Virginia Woolfs monolog, det är ingen humorkavalkad direkt.
Trots att han ger ett kompromisslöst intryck är Robert Fux den första att insistera på att livet han lever har sitt pris. Nattsömn är till exempel något som hamnar långt ner i prioriteringsordningen.
– Jag har lite av en vampyrpersonlighet och väntar gärna tills ugglorna hoar kring stugknuten innan jag vaknar till liv och blir kreativ. Dygnsrytmen som skådespelare passar mig därför väldigt bra.
Han har även ett stort behov av att vara ensam, och tar återigen upp barndomsdrömmen om att bli fyrvaktare.
– Avskildheten och det melankoliska i yrket lockar mig. Jag gör mycket saker som är utåtagerande och färgsprakande, men det kan vara skönt att vara i sig själv också och inte kommunicera.
Förvirrande eller inte, Robert Fux har en tydlig bild av vad det är han sysslar med.
– I sina bästa stunder är teater, konst och drag relationsskapande. Det uppstår en sådan närvaro och tiden försvinner. Jag lever för att skapa förutsättningarna för detta. Men jag njuter lika mycket av det när jag sitter i publiken.
Fakta | Lammfärsbiffar på Stadsteatern
Bjuden på lunch: Robert Fux.
Aktuell: Skådespelare aktuell med den egenskrivna pjäsen »Betongsafari« och nypremiären av »Orlando.«
Åt och drack: Lammfärsbiffar, till det vatten och kaffe.
Stod för notan: Mimmi Nilsson, som i stället tog torskrygg.
Var: Stockholms stadsteaters personalmatsal.