Filmprofessorn: »Hon är otrevlig, hon super,  men hon är ändå likeable«

Om filmen oftast ligger steget efter samtiden, ligger Oscarsgalan i regel flera steg bakom, när det gäller homogen representation. Allt enligt filmvetare Tommy Gustafsson.

Däremot har filmvärlden lyckats göra sig fri från de flesta stereotyper, tycker han.

– I USA och Europa har frågan om representation blivit glödhet, vilket innebär att man inte längre kan ha nidbilder av afroamerikaner, kvinnor eller kineser, säger Tommy Gustafsson och placerar brickan med lunchbuffé på det grå plastbordet på restaurang Raskens vid Linnéuniversitetet, där han just har hållit en lektion i filmvetenskap.

Hur har bilden av kvinnan utvecklats på film det senaste seklet?

– Ser man på kvinnorollen i filmvärlden från 1910-talet så präglas den av två stereotyper: madonnan eller horan. Sedan, vid den moderna kvinnans intåg, bryter man de stereotyperna och får en flora av nya stereotyper.

Tommy Gustafsson nämner »Körkarlen« från 1921 som ett tidigt exempel.

– Här framställs frun till den försupne mannen varken som god mamma eller ond femme fatale, utan bara som en verklig människa, som ska hantera stressen av att bli misshandlad av en alkoholiserad man.

Filmbilden av kvinnan som i självdestruktiv uppoffring måste dö på slutet av en film, som 1980-talets »Betty Blue« och 1990-talets Bess i »Breaking the waves«, har enligt Tommy Gustafsson vid det här laget lämnat filmduken.

– Förutom i franska och italienska konstfilmer, de är särskilt konservativa på detta område, tillägger han.  

Och medan det i en actionfilm förr var omöjligt för kvinnan att vara annat än objekt och mannens trofé, har vi i dag kvinnliga superhjältar som »Wonder woman«.

Hur har mansbilden förändrats på film? 

– Mansrollen anpassade sig till den moderna, starkare kvinnorollen. Samtidigt antog Clark Gable på 1930-talet rollen av machomannen som inte lyssnade på kvinnor, men ändå älskades just för att vara en stereotyp. Men han kunde inte vara med i en film med en stark kvinnoroll som exempelvis spelades av Mae West.

I dag är filmer som »The wife« delvis en frukt av metoo-rörelsen, enligt Tommy Gustafsson. 

– Man försökte filmatisera den i 10–20 års tid innan den finansierades. Men nu ligger den rätt i tiden och Glenn Close kommer säkert att få en Oscar för sin roll, säger han, men skulle själv dock helst ge Oscarsstatyetten till sin egen favorit bland årets nominerade skådespelare: Melissa McCarthy för rollen i »Can you ever forgive me?«. 

– Hon gör något som är helt nytt och som annars är typiskt för manliga roller; hon spelar en slusk. Hon är otrevlig, hon super, men hon är ändå »likeable«.

Huruvida vi har kommit till den punkt där det finns filmer som skildrar en heterosexuell relation mellan Skönheten och Odjuret – fast i omvända roller – är däremot tveksamt, enligt Tommy Gustafsson.

– I »Can you ever forgive me?« är huvudpersonen lesbisk och hennes bästa vän är homosexuell, så en heterosexuell relation med »den fula kvinnan« blir aldrig aktuell. Det temat är nog ogjort, så det kanske blir nästa steg, funderar han. 

Hur fria är vi annars från stereotyper på film i dag? 

– Inom västerländsk film finns ett brett utbud av subgenrer med många olika stereotyper att välja bland. Inom asiatisk film är man däremot mer beroende av de klassiska stereotyperna onda och goda, säger Tommy Gustafsson, som spår ett ökat inflytande från kinesisk filmindustri. 

– Kina har en gigantisk filmindustri och den kinesiska marknaden betyder mer för Hollywood än den europeiska. Kina lägger in pengar i filmerna och kan därmed styra  dem på många plan; genom att få handlingen att utspela sig där och genom kinesiska skådespelare som påverkar manus. 

– I den övergången kommer det att hända något intressant. Det kan innebära en återgång till stereotyper. Den kinesiska mainstreamfilmen är till exempel mer stereotyp än västerländsk film i sina skildringar av kvinnor och män.

Citat: »Kvinnorollen i filmvärlden från 1910-talet präglas av två stereotyper: madonnan eller horan.«

Fakta | Tommy Gustafsson

Namn: Tommy Gustafsson. Ålder: 49 år.

Yrke: Professor i filmvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö. 

Aktuell med: Följer årets Oscarsgala den 24 feb­ruari med stort intresse. Har bland annat forskat om representationer av kön, sexualitet och etnicitet i filmens värld.

Favoriter bland årets Oscarsnominerade filmer: Japanska »Shoplifters«. »Bland svenska filmer förtjänar ›Gräns‹ sin nominering. Den var bäst bland svenska filmer som gjordes 2018.«

Favoritfilm genom tiderna: »Cloud atlas« (2012). 

Åt: Krämig Pasta tricolore med kräftstjärtar och dill på restaurang Raskens i Växjö.