»För att utveckla empati måste vi mötas IRL«

Du plockar upp mobilen för att kolla mejl. En halvtimme senare upptäcker du att du har skrollat runt bland en mängd distraktioner. Att lätt distraheras på detta sätt var under nästan hela människans historia något som hjälpte oss att upptäcka faror och överleva. Nu riskerar rastlösa timmar framför mobilskärmen i stället att beröva oss våra mest grundläggande, evolutionära behov, menar Anders Hansen.

Varje paradigmskifte och innovationer som ändrat samtidsrytmens ackord tycks ha fått någon form av motreaktion och »biverkningar« som följd; boktryckarkonsten möttes på sin tid av skepsis med argument som att mödosamt skrivande för hand gav möjlighet att försjunka i långvarig kontemplation. Men medan boktryckarkonsten spred »superfokus i breda lager« och utvecklade människans förmåga att sätta sig in i andras tankar och känslor skapar en digitaliserad livsstil, enligt Anders Hansen, inte djupt tänkande, utan får oss att studsa på ytan i jakt på nya, snabba dopaminkickar.

– Skillnaden den här gången är att vi snart kan leva parallella liv, att digitaliseringen snart tar halva vår vakna tid.

Blir den ständigt distraherade människan på så sätt norm och koncentration det normbrytande? 

– Det kan bli så. Men allt det man betraktar som stort mänskligt tänkande kommer inte från människor som har varit hypersnabba eller kunnat alla Trivial pursuit-fakta. Spetsen av mänsklig intellektuell kapacitet är inte att multitaska; tvärtom, det är att göra något på djupet.

För att kunna förhålla oss till en alltmer komplex värld behöver vi våra tankemässiga förmågor. Men just dessa riskerar vi att tappa om vi uppslukas av digitala verktyg.

– Det ironiska är att det som nu i allt hög­re grad krävs på arbetsmarknaden – fokus och koncentration – urholkas.

Ett annat problem är, enligt Hansen, vad överanvändande av mobilen gör med vårt känsloliv: att den stjäl tid från de djupt rotade behov som evolutionärt har hjälpt oss att överleva; som sömn, fysisk aktivitet – och att möta andra människor. Oceaner av skärmtid svämmar över på våra skyddsfunktioner och knaprar på vår mentala bandbredd; med mer tid framför skärmen hinner vi inte möta människor i verkliga livet på samma sätt. Kanske kan det i sin tur påverka vår empatiförmåga, resonerar Hansen.

Men en digital värld som bygger broar mellan världar kan väl främja empati? Nja, det finns studier som tyder på att vi blir mindre empatiska över tid; även om man inte vet om det beror på digitalisering.

Vad man däremot vet är att verkliga möten krävs för att utveckla spegelneuroner – de hjärnceller som hjälper oss att förstå hur andra människor känner och därmed ger oss empatisk förmåga. Spegelneuroner finns där från födseln. Men för att de ska utvecklas räcker det inte med meddelanden på en skärm.

– Vi människor är djupt sociala men behöver mötas på riktigt för att utveckla empati. Inget aktiverar spegelneuronerna så mycket som att mötas IRL.

Som komplement för att hålla kontakt med vänner är sociala medier bra. Att bläddra igenom en rad uppdateringar från folk man knappt känner kan däremot göra oss mer ensamma. Och man har sett att Facebook i hög grad används på detta sätt och ganska lite som ett kommunikationsverktyg.

Anders Hansen vinkar åt några bekanta som kommer in på hans stamlunchställe. Han talar ofta om människans naturliga rädsla att hamna utanför flocken.

Just det digitala livet kan väl – särskilt för unga – vara vägen till socialt liv och rent av ett villkor för att få ingå i flocken?

– Absolut, och jag har aldrig sagt att man ska plocka bort mobilen helt. Fördelarna med vår digitala värld är uppenbara och jag skulle inte klara vardagen utan mobilen. Men dess baksidor börjar bli tydliga. Mobiltiden ökar med 20 minuter per år. Antalet unga som söker hjälp för sömnproblem har ökat med över 500 procent sedan millennieskiftet. Överanvänder vi mobilen berövar det oss biologiska behov som vi aldrig kommer ifrån.

***

Namn: Anders Hansen. Ålder: 45 år.

Yrke: Överläkare, psykiater och författare.

Aktuell: Med boken »Skärmhjärnan – hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda«. Titeln är ironisk, enligt Hansen. »Vi har ingen skärmhjärna, utan samma gamla jägar- och samlarhjärna som vanligt.«

Åt: Varmrökt lax med senapdragoncrème, pressgurka och örtslungad potatis på Kung Carls Bakficka, Stockholm.

Egen mobilskärmtid: Högst en timme om dagen.

Råd: Högst två timmars skärmtid på fritiden om dagen för vuxna, totalt två timmar om dagen för barn. Ingen skärmtid för barn under 1 år.