Förläggaren Dorotea Bromberg: »Jag har svårt att förlåta mig själv«

En kärleksförklaring till litteraturen och litteraturens kraft. Det får man sig en rejäl dos av när man träffar Dorotea Bromberg. 45 år har gått sedan hon och hennes risktagande far startade Bromberg förlag bara fem år efter att de tvingats fly från Polen. Envisheten, modet, den sociala förmågan och förmågan att sälja det hon tror på har hon kvar, på så sätt har inget förändrats sedan hon gick runt till varje redaktion i Stockholm för att berätta om förlagets första bok.

Sedan ett par veckor tillbaka arbetar hon på Riddarholmen, i Norstedts anrika och nyrenoverade hus. När det blev offentligt att Norstedts köper Brombergs beskrev Eva Gedin, Norstedts vd, det nya samarbetet som en »perfect match« och berömde Brombergs för dess tydliga utgivningsprofil och menade också att varumärket är otroligt starkt.

Nu kan den ständigt nyfikna Dorotea Bromberg, som fyller 68 i december, fokusera på författare och böcker, på att de ska hitta till sina läsare, som hon uttrycker det. Hon behöver inte längre driva ett företag med allt vad det innebär. Dessutom menar hon att försäljningen är ett sätt att säkra förlagets framtid och hon tror att Norstedts kan få Brombergs att bli ännu större.

– Vi ska hitta de intressantaste rösterna ute i världen och i Sverige. Böcker som får oss att tänka till, se saker på ett nytt sätt och tolka världen på ett nytt sätt. Så som de riktigt stora berättarna kan göra.

Adam Bromberg, Doroteas far, var en stor optimist, trots att han flera gånger fick börja om från noll. Dorotea har ärvt optimismen men är bekymrad. Folk orkar inte läsa böcker, särskilt inte romaner, konstaterar hon och menar att det beror på rastlöshet och en brist på fokus. Pandemin har snabbat på den utvecklingen.

– HBO- och Netflixseriernas framfart spelar absolut in. De är ju bra, men att läsa kräver en helt annan ansträngning. Läsergör du ensam och det kräver mer koncentration jämfört med en spännande serie.

Dorotea Bromberg menar att förläggare och bokhandlare måste slåss för boken och att det inte bara är en fråga för bokbranschen utan det handlar om allas våra liv.

– Du måste kunna uttrycka dig väl, i skrift och muntligt. Ju rikare ordförråd, desto bättre går det för dig. Där spelar läsningen en viktig roll och i Sverige har vi ingen bra och långsiktig kulturpolitik. Jag efterlyser mer av samordnade läsaktiviteter i skolan. Att upptäcka läsningen är en investering för livet.

I sitt eget liv utanför förläggeriet är Dorotea Bromberg bra på att gå vidare, på att resa sig. Men misstagen i jobbet – som att hon valde att inte ge ut Elena Ferrante – gnager i henne.

– Jag har svårt att förlåta mig själv. Om man ska se det från den ljusa sidan så lär jag mig förhoppningsvis av misstagen. Men i det faktiska livet är det ganska plågsamt att bära på en sån misslyckandesäck.

Antisemitismen, fick familjen Bromberg att fly Polen för femtio år sedan och Dorotea Brombergs förhållande till Polen är fortfarande komplicerat, sårigt.

– Jag har varit där några få gånger och jag vill inte utsätta mig för att resa till en plats där någon kan spotta mig i ansiktet igen. Därför vill jag inte dit så ofta.  vill inte dit. Det finns fantastiska människor där, det finns fin kultur. Men mina upplevelser har satt så djupa spår att jag inte vill besöka Polen, där det återigen ser mörkt ut när det kommer till antisemitismen.

***

Namn: Dorotea Bromberg

Yrke: Förläggare.

Aktuell: Har precis sålt Brombergs Bokförlag till Norstedts där Brombergs kommer att leva vidare och hon fortsätter som senior förläggare.

Fick: Som första svensk utmärkelsen London Book Fairs Lifetime Achievement Award 2019.

Åt: Havets wallenbergare på Lisa Elmqvist i Östermalmshallen. Drack mineralvatten. Lunchen blev lång då det visade sig restaurang Brasseriet krävde fotoskydd. Vi fick byta restaurang och när fotografen var tvungen att gå, utan att hinna äta, sa Dorotea Bromberg: »Lova att du äter något på vägen«.