Håkan Lans: »Livets mening är bekräftelse«

Mannen som borde vara Sveriges i särklass rikaste person kör in på cafeets parkering i en husbil. En svensk Yves Montand med klassisk slokmustasch och glittrande ögon kliver ur och vi går in på eko-chica Stationshuset i Saltsjöbaden. Där slamras det med porslin och barnmatsburkar och publiken är full av glada lyxhustrur med latten i högsta hugg.

Innan vi har hunnit sätta oss har Håkan Lans kommit i gång med en historia om när kinesisk teve skickade hit sin motsvarighet till Oprah Winfrey, Yang Lan, för en intervju med honom. Medan en jättelik tevestudio riggades inne på Tekniska museet i Stockholm bjöd han Yang Lan på kaffe. I sin husbil. Med de kinesiska kamerorna tryckta mot rutorna.

– Jag frågade om inte hennes assistenter också ville ha kaffe så de kom in de också – och det visade sig att de var professorer. Det var himla festligt.

Som uppfinnare av färggrafiken till datorer och ett satellitnavigeringssystem som i dag är standard för hela världens flyg- och båttrafik borde han leda en bekymmersfri tillvaro.

Men det gör han inte. I stället ägnar han all sin tid åt att plöja juridiska dokument i ett fåfängt försök att begränsa advokatkostnaderna i en stor immaterialrättstvist mot amerikanska storbolag. Segelbåten är såld, familjen har inte varit på semester på evigheter och alla andra intressen har lagts åt sidan.

– De senaste åtta åren har jag ägnat dag och natt åt den här processen. Jag har inte kunnat ägna mig åt forskning och utveckling över huvudtaget, säger han.

Det började bra. Som tolvåring anlände Håkan Lans till skolan i en motordriven lådbil som han byggt själv – han parkerade vid skoltrappan, rusade motorn ett par gånger innan han grep skolväskan och klev ur inför den häpna massan. Som 18-åring toppade han »Aktuellt« efter att ha konstruerat en ubåt som fungerade – ner på 60 meters djup.

– Båda de där sakerna uppskattades av omgivningen och det är väl livets mening – den primitiva instinkten att bli sedd och bekräftad, säger han.

Som barn tycks han annars ha platsat i vilken gammal pilsnerfilm som helst. Begåvad och uttråkad åkte betygen bergochdalbana – från bäst i skolan till omdömet usel. Så snart det blev kemi och fysik på schemat fick han rykte om sig att det exploderade omkring honom. Med stort nöje berättar han om hur han en gång höll på att stryka med själv.

– Det var en förfärlig smäll. Jag hamnade på sjukhus med rejäla brännskador och fick vara hemma flera månader. Inte ett hårstrå kvar, huvudet var kalt och ansiktet alldeles uppsvullet. Läkarna sa åt mina föräldrar att ta ner alla speglar i huset för att jag inte skulle bli rädd, men det första jag gjorde var att sätta upp min diakamera på ett stativ och fotografera mig själv – min mor höll på att få slag när hon såg det.

Han skrattar gott men avslöjar inte vad han hade kokat ihop.

– Det är ingenting man ska skriva om i tidningen, men det var effektivt!

Med åren kom de internationella framgångarna där de verkliga pengarna fanns men med dem också motgångarna.

– En lådbil ger bara uppskattning men när man trampar de stora elefanterna på tårna, då blir det inget bra längre.

Sedan 1990-talet är Håkan Lans insnärjd i en rad amerikanska rättsprocesser om intrång i hans patent. De pågående tvisterna har hittills kostat honom astronomiska summor – mellan en halv och en miljon i månaden. Det började med att han 1995 klådde Hitachi i en tvist om intrång i hans grafikpatent i tysk domstol. Strax därpå stämde han en rad amerikanska storföretag för samma sak. Till en början såg det bra ut, men plötsligt gjorde en juridisk detalj att allt tog en oväntad vändning och 2001 kom dråpslaget när han dömdes att betala alla rättegångskostnader. Utan att gå in på detaljer har hela tvisten förfallit till en farsartad historia.

– Det är fullständigt ofantliga kostnader det handlar om. Alltså, jag fick en begäran från motparten att de ville ha kopior på alla dokument. Bara kopieringen kostade 48 000 dollar – det var 128 000 sidor – som ingen skulle läsa. Rena obstruktionen.

Annars är han alltigenom positiv och slår bort alla frågor om bitterhet eller besvikelse. Ett ögonblick sänker han garden när vi kommer in på att han under de senaste åren inte har kunnat arbeta med det han vill över huvud taget.

– Det finns kanske någon sorts sorg inuti, ett mörker som man förtränger, säger han innan garden åker upp igen.

– Men jag försöker tänka att jag har gjort bra saker och varit ärlig – därför somnar jag gott på kvällen. Det kanske inte den gör som varit girig och skott sig på andras bekostnad. Hur kul är det att säga »kolla, jag är den på löpsedeln som gav girigheten ett ansikte och lyckades skriva på ett fallskärmsavtal på 600 miljoner! » – är det något att somna på?!
Det är klart att en person som Håkan Lans också har speciella glädjeämnen i livet – åtminstone minnen från tiden innan han begravdes i juridiska dokument.

– Tänk när jag kunde resa till andra sidan jorden och det kunde komma någon och dra mig i armen och säga »kom, jag vill visa dig, vi har en sådan här pryl som du har gjort, titta, den fungerar ». Det känns ju så himla bra – bättre än en starköl!