Hans Rosling: »Många har fått sin världsbild av Tintin«

Det började med kaffebönor. Hans Rosling, professor i internationell hälsa, hade en pappa som var kafferostare och som brukade ta hem mynt från kaffe­säckarna och berätta för sin son om alla de länder de kom ifrån. Så kom sonen att intressera sig för världen.

Efter avklarad läkarexamen åkte Hans Rosling till det nyligen befriade Moçambique och arbetade med knappa resurser som distriktsläkare. Där fick han lära sig vad fattigdom verkligen innebär och vad det gör med människor.

Fastän Hans Rosling då var ointresserad av forskning föll det sig så att han kom att identifiera en ny förlamningssjukdom – konzo. Den har han sedan ägnat en doktorsavhandling och närmare 20 år av sitt liv.

Vi sitter på hans tjänsterum på Karolinska institutet i Solna. Lunchen blev en sen eftermiddagskaffe. Det är inte så ofta han är här, och när han är det har han ont om tid.

Om ett par dagar ska han till USA och hålla föredrag och inleda en FN-konferens om barnöverlevnad. Frivilligorganisationer, myndigheter och privata företag – alla vill de ta del av Hans Roslings klokheter. Han har pratat för såväl KPML(r) (i dag kommunistiska partiet) som Riddarhuset.

– Förra veckan blev jag bjuden på middag hos både Kubas ambassadör och Marie Wallenberg. Jag hann inte till någon.

Vad är det då han berättar som är så lockande? Han gör något så osexigt som att presentera statistik över barndödlighet, inkomster och familjestorlek. Men han gör det på ett synnerligen oortodoxt sätt. Med rörlig grafik där världens länder är färgglada bubblor visar Hans Rosling hur världen har förändrats. Han vill förmedla att inkomsterna stiger, barndödligheten sjunker och familjerna blir allt mindre. Han säger sig vara besatt av faktabaserade världsbilder. När det gäller internationella frågor tar ideologin och de förutfattade meningarna lätt över, säger Hans Rosling.

– Den största myten är att man inte tror att det blir bättre. Det stämmer inte. Det är mycket bättre än det var för 25 år sedan eller 50 år sedan.

Vi lever kvar i ett förlegat tänkande av vi och dom, i-länder och u-länder, menar han. Många har fått sin världsbild från Tintin, säger Hans Rosling, och då förstår man inte hur mycket som har hänt i världen under de senaste årtiondena.

– Vietnam i dag har samma familjestorlek och medellivslängd som USA hade 1975. Vietnam är framme där USA var i slutet av Vietnamkriget.

Hans Rosling är den sortens person som har en förkärlek för att prata om precis allt, och som gillar att visa sina kunskaper. Liksom i förbigående nämner han gärna namn på frihetskämpar från 1970-talet eller antalet barn per kvinna i Bangladesh. Han hoppar ledigt mellan att lägga ut orden om sexualvanor och hiv-spridning i Afrika, att jämföra olika programmeringsspråk och att prata om utauktionering av nummerplåtar i Shanghai.

– Egentligen tycker jag ganska lika som både Carin Jämtin och Johan Norberg, säger han på sitt underfundiga sätt.

Den nyliberala ideologen och den avgående socialdemokratiska biståndsministern. Ett omaka par, men Hans Rosling menar att båda anammar den faktabaserade världsbild han vill förmedla.
Det är dock inte alla förunnat att veta hur det egentligen ligger till. Tintin spökar i bakgrunden. Hans Roslings lösning är hans hemmasnickrade pedagogiska metod – evidensbaserad brutalförenkling. Pedagogiskt som en kvällstidning med innehåll som uppfyller alla vetenskapliga krav.

Han har varit med och startat Gapminder, ett företag som ska göra det möjligt att presentera offentlig statistik i rörlig grafik på ett tilltalande sätt. Han jämför med meteorologernas väderkartor. Politisk och ekonomisk statistik borde kunna presenteras lika enkelt och pedagogiskt.

Ska du göra film också?, frågar jag halvt på skämt.

– Ja, det är precis vad jag ska göra.

Det hade man ju nästan kunnat förstå. Han pratar om samarbeten med såväl Gates Foundation, Bonos data.org och amerikanska tv-kanalen PBS. I samarbete med den årliga amerikanska TED-konferensen ska han göra en kortfilm om vart och ett av världens länder som ska kunna ses via internet.

Bono, FN och storföretagen – alla verkar de omfamna Hans Rosling och hans presentationer. Har han inga kritiker?

Först säger Hans Rosling att det han sysslar med är fakta och att ingen därför kan invända, men sedan säger han att han stöter på två slags kritik. Det ena är att statistiken inte är att lita på. Men det är den, säger han. Särskilt om barndödlighet och inkomster, som är vad han brukar prata mest om. Sedan finns det forskarkollegor som tycker att han presenterar allvarliga saker på ett väl enkelt och poppigt sätt.

Det har blivit kväll, batteriet i bandspelaren har tagit slut för länge sedan och Hans Rosling skulle säkert kunna hålla på ett bra tag till.

Egentligen borde det här med global utveckling inte vara så svårt, säger han. Han har nämligen formulerat ett mål som alla håller med om:

– Att ersätta begravningar av unga med begravningar av gamla.