»Hittills har inget gått totalt fel«

Jon Nilsson är cool, seriös, trygg och andas stort självförtroende. Han är sedan i höstas en av SVT:s »Aktuellts« ordinarie programledare, ett nyhetsankare, och han har gjort sig känd som en intervjuare som aldrig släpper taget.

Du efterträder Jarl Alfredius och Lennart Persson, stora kostymer att fylla?

– Jag har inte tänkt på det så. Men det är klart att det var en stor press eftersom många utvärderar ens arbete, vad man gör och hur man gör det. Folk kan ju ha åsikter till och med om hur man knyter sina skosnören. Om inte annat var det ovant i början. Men efter ett tag slår man sådant åt sidan. Man får ta åt sig av den kritik som är relevant – man måste alltid försöka värdera sig själv.

Han använder sitt självförtroende och kryddar det med ett slags varsam kaxighet.

– Hittills har jag inte gjort något i jobbet som gått totalt fel. Däremot känner jag hela tiden att det finns saker som jag skulle kunna göra bättre. Att man skulle kunna vara vassare, mera lyhörd, bättre på att plocka upp rätt saker i frågorna, backa i vissa lägen och gå på i andra. Jag hoppas bli bättre ju mer erfarenhet jag får.

På frågan om vad som gör honom till en bra programledare skulle han kunna svara att det är något som andra får avgöra. Men han väljer att inte väja för frågan.

– Jag är hyfsat påläst. Om jag ställs inför ett ämne som jag inte kan något om ser jag till att lära mig vad som behövs. Jag hoppas att jag kan vara lyhörd när jag gör intervjuer.

Nej, några idoler och förebilder vill han inte säga att han har haft. Men efter en stund nämner han en som han »tycker är bra i dag«, Tomas Ramberg som gör »Ekots« lördagsintervjuer i Sveriges Radio.

– Honom är jag imponerad av.

Jon Nilsson medger att han själv har en seriös framtoning. Inget flams. Men sedan levererar han en självironisk klackspark.

– När man är 35 måste man låtsas att man är seriös. Annars är det ingen som tror på en. Man måste alltid ha slips och så där, ta till de attribut man har.

Men han brukar också berätta att han första gången han skulle leda »Aktuellt« tog på sig ett par jeans »för att försöka vara lite manligt macho«. Det väckte en del negativa reaktioner bland tittarna. Sedan dess har han inte burit jeans framför kameran.

Det var nog aldrig någon tvekan om att Jon Nilsson – född i Karlstad, uppvuxen i Forshaga (som ishockeyspelaren »Dubell-Nisse Nilsson«, påpekar han, och höjdhopparen Stefan Holm, som gick i en parallellklass) – skulle bli journalist.

– Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor och funderar mycket på hur ett bra samhälle ser ut. Hur bygger man ett sådant? Hur får man det att fungera? Journalistiken spelar en viktig roll för att få samhället att snurra i rätt riktning.

Så han drevs till journalistiken av ett intresse och engagemang snarare än av något slags önskan att formulera sig vackert, berätta en historia. Om han ändå vore reporter i stället för programledare, ett jobb som han just nu är väldigt nöjd med, skulle han säkert inrikta sig på undersökande journalistik, säger han. Flera gånger under vårt samtal kommer han in på ämnen som fusk, mygel, korruption.

– I stort sett tycker jag att Sverige är ett bra land, om man jämför med till exempel Grekland, där det i alla fall just nu inte finns någon tilltro till samhället, staten. En av förutsättningarna för att man ska ha tilltro till ett samhälle är ju att det inte finns någon korruption att tala om. Det är väldigt bra att medierna avslöjar vad som hänt i Göteborg och Solna. Medierna fungerar som en vakthund som håller efter och rensar upp så att man inte faller ned i korruptionsträsket.

Numera är han sällan nervös när han går in i studion, men han minns fortfarande med fasa sin första sändning när han började på »Värmlandsnytt«, där han hade fått ett vikariat som nyss utexaminerad från JMG, till stor del för att han är värmlänning.

– Jag tror att de framhöll detta också, att det var bra med någon som hittade i trakten.

Då, vid den första sändningen, kändes det som om han tappade all luft.

Inte nu. Trygghet, självförtroende.

Utanför jobbet spelar Jon Nilsson gärna fotboll, innebandy och handboll men läser inte så mycket som han skulle vilja. »Det blir mest deckare.« Hans sambo Jeanette Larsson är politisk reporter på »Rapport.«

– Så vi pratar förstås mycket jobb hemma. Det kan bli lite insnöat, men annars är det bra. Vi trivs med varandra och försöker också att prata om annat.

Hur förbereder du dig för en sändning, bortsett från att du läser på?

– Jag tänker att nu ska ni få nyheter, ni där ute. Nu jäklar ska ni få nyheter. Man vill ge järnet. Jag ser inte någon enskild person bland tittarna framför mig, inte någon viss typ, ingen »Nisse i Hökarängen«. Jag ser alla på en gång och jag tänker att nu ska ni få nyheter. Man är på. Man måste ladda. Kom igen, kom igen, säger jag till mig själv. Man måste vara på topp, man måste fokusera.

Som när Stefan Holm, han som gick i parallellklassen, på sin tid förberedde sig för sina höjdhopp. Fokusera. Ge järnet.