Ingrid Lomfors: »Viktigt att förstå hur snabbt en demokrati kan monteras ner«

När två göteborgare som inte längre bor i Göteborg träffar på varandra kommer frågan snabbt: »Saknar du Göteborg?« Dialekten får än mer utrymme för en stund när Ingrid Lomfors hyllar havet – som blir alltmer betydelsefullt för henne.

– Men jag tycker att det är fantastiskt förmånligt att bo i två städer på en gång.

Ingrid Lomfors är överintendent på Forum för levande historia sedan 2014, då hon fick uppdraget av dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke. Institutionen skulle förändras, nå nya målgrupper och bli en röst i det offentliga samtalet. Det har man lyckats med, slår Ingrid Lomfors fast. Man har ett helt annat självförtroende i dag och vågar vara obekväm.

– Vi ska ligga i skärningspunkten mellan ett då och ett nu. Nästan alla statliga och kommunala institutioner jobbar med att främja demokratin och alla människors lika värde. Men det är bara vi som ska göra det med utgångspunkt i Förintelsen, säger Ingrid Lomfors.

Hon är väl medveten om att institutionens kritiker menar att man instrumentaliserar historien och att historien och vetenskapen måste stå på egna ben.

– Ja, så är det om du jobbar på en akademisk institution. Men vi är en utbildnings- och kulturinstitution som har till uppgift att verka för att andra människor ska vilja försvara demokratin och alla människors lika värde. Jag tror att det går att lära av historien.

En av de uppgifter som Forum för levande historia har är att informera om Förintelsen och kommunistiska regimers brott mot mänskligheten. Man presenterar rapporter, gör utställningar  och hanterar, som Ingrid Lomfors säger det, supersvåra frågor. Hur tar man i frågor som rör antisemitism, rasism och nynazism? Hur ska man hantera andra folkmord när Förintelsen hela tiden är utgångspunkten för institutionen?

Den bok som nu ges ut igen, 33 år senare – Här bryr sig sommaren inte om oss. Breven från Hertha 1939–44 – bygger på breven från Hertha Josias till sina döttrar; det sista skickades från koncentrationsläg­ret Theresienstadt den 7 september 1944. Boken går hand i hand med det Ingrid Lomfors ser som en positiv tendens: att det är många som förstår betydelsen av att samla in vittnesmål och att lyssna till de överlevandes berättelser.

– Det är viktigt att förstå hur snabbt det går att montera ner demokratin. Vi måste verkligen se till att våra demokratiska institutioner står stadigt. Men vi ser också det motsatta. Hur vissa länder i Europa försöker nationalisera narrativet om Förintelsen och göra det till något slags nationellt projekt genom att skriva ner sin egen delaktighet och betona sin hjältemodiga insats mot nazismen. Det är oroväckande, säger Ingrid Lomfors och betonar samtidigt att allt inte är nattsvart.

Hon lyfter fram att många rapporter visar att toleransen i de breda lagren ökar, att allt fler har vant sig vid ett mångkulturellt samhälle.

Å andra sidan blir debattklimatet allt hårdare. Vilket hon själv har märkt av vid ett antal tillfällen. Som när hon försökte säga att kultur, i det här fallet svensk kultur, är något dynamiskt, att den ändrar sig hela tiden och inte är något statiskt. Det tolkades som att hon sagt att det inte finns någon inhemsk svensk kultur.

– Det där levde kvar länge, i flera år. Då, 2015, var jag ny på jobbet och inte riktigt bekväm i rollen. Jag vågade inte slå tillbaka. Det är egentligen mitt naturliga jag, att direkt möta meningsmotståndare. Jag är väl en sådan som tycker att det gärna ska vara lite svårt.

Att hennes mamma som kom till Sverige som liten flicka, överlevde Förintelsen, det fick Ingrid inte veta förrän hon var 22 år gammal.

– Det var inte så att jag bytte identitet utan det var något jag växte in i under ganska många år. Det var ett personligt sökande som sakta övergick till något professionellt men jag är också praktiserande judinna i dag.

– Jag har ibland fått frågan om jag, med en svensk pappa och en judisk mamma, känner mig halv. Men jag är inte halv, jag är hel. Jag är en hel människa.

***

FAKTA: Ingrid Lomfors

Född: 1957.

Bor: I Stockholm och Göteborg.

Yrke: Historiker. Sedan 2014 chef för Forum för levande historia, en myndighet under kultur­departementet.

Familj: Man och två barn.

Aktuell: Med nyutgivningen av boken: Här bryr sig sommaren inte om oss. Breven från Hertha 1939–44.

Åt: Lasagne och sallad med vatten till på Hermi­-tage, vegetarisk restaurang på Stora Nygatan i Stockholm.