Intervju

»Jag är inte Jay Z, men jag har ändå viss makt«

Publicerad 2013-04-19

Bild: Angelica Zander

När vi ses på Café for Friends, ett stenkast ifrån hennes arbetsplats på Hornsgatan i Stockholm, har hon varit förbundsordförande för Röda Korsets ungdomsförbund i ett drygt halvår. Känslan av att bli annorlunda behandlad för att hon är förbundsordförande känns fortfarande ovan.

– Nej, jag är Hala, säger hon bestämt, och betonar att hon är en vanlig aktiv medlem inom organisationen – fast nu med ett annat förtroendeuppdrag.

Att arbeta för mångfald, och mot särbehandling, är lite av en röd tråd för Hala Mohammed. Men hur hamnade hon på posten som förbundsordförande i Röda Korset egentligen? För att svara på den frågan krävs en snabbspolning bakåt.

Hala Mohammed kastades in i organisationslivet när hon flyttade till Malmö för att plugga som 19-åring. I Hudiksvall, där hon är uppväxt, fanns få möjligheter till att engagera sig, men i Malmö fanns en uppsjö av organisationer.

– Jag började i Röda Korset och blev helt uppslukad, berättar hon när vi väntar på maten.

Frivilligarbetet inom Röda Korset, och så småningom arbetet som ordförande för lokalgruppen i Malmö, varvades med studier i internationell migration och etniska relationer på Malmö högskola. Sedan började hon arbeta för etnisk mångfald inom näringslivet och var ungdomssamordnare inom Malmö stad. Samtidigt.

Uppslukad var rätta ordet. Man får lätt intrycket av att hela Hala Mohammeds liv är en snurrande cirkus av olika uppdrag som drivs runt av engagemang och samhällsintresse.

– Jag gillar att ha ganska mycket att göra, säger hon.

Men ibland har hennes engagemang spillt över i en frustration. Hon beskriver sig som en allt-på-en-gång-människa och inte en byråkrat.

– Jag vill se förändring och organisationer kan vara tröga ibland, men jag förstår varför, det är ju inte hållbart att fatta nya beslut hela tiden, säger hon.

Samtalsämnena pendlar mellan högt och lågt. Hala Mohammed pratar väldigt snabbt och skrattar mycket. Det senare speciellt när hennes nya hobby kommer på tal.

– Guitar Hero! När jag hittade det blev jag så lycklig att jag hoppade. Det är avkopplande att sitta och spela tv-spel lite för sig själv en stund innan jobbet, säger hon.

Som ungdomsförbundsordförande har Hala Mohammed annars udda arbetstider där jobb och fritid lätt flyter ihop. Kontorstid? Hon fnyser lite och konstaterar att hon är lika mycket ordförande en torsdagseftermiddag på väg hem med tunnelbanan som någon gång annars.

– Jag är förknippad med organisationen och det är en del av yrket. Förut försökte jag ha ett jobb-Hala, och ett privat-Hala, men det fungerade inte i längden. Men mina vänner är jätteviktiga för mig, när jag träffar dem vill jag inte prata om årsmöten.

Första gången hon kom i kontakt med Röda Korset var hon liten, då hon och hennes familj just kommit till Sverige, och under en period var bosatta på en flyktingförläggning i Sundsvall. Det var »snälla tanter« som ordnade aktiviteter för flyktingförläggningens barn. Men hon vill inte tillskriva det första mötet alltför stor betydelse.

– Det var inte en slump att jag engagerade mig i Röda Korset, men för mig handlar det om mer än att bara ge tillbaka till organisationen som hjälpte mig. Att engagera sig är inte en helt osjälvisk handling, det ger även något tillbaka till dig själv.

Hon värjer sig bestämt från solskenshistorier och menar att det lätt skapar en definition av henne som hon inte känner sig bekväm med. Vi är tillbaka vid mångfald och särbehandling igen. För Hala Mohammed är det inte bara ord i en verksamhetsplan, utan någonting som hon ständigt reflekterar över. Både i sin roll som ordförande och som människa.

– Jag brinner verkligen för frågor som rör etnisk mångfald och identitet. Men ett tag blev jag så trött på att jag alltid fick uttala mig om just de frågorna. Jag vill förmedla vad Röda Korset gör, men jag vill inte känna att jag själv blir ett alibi för just mångfald.

– Fast det är klart att det är ett i-landsproblem. Jag är inte direkt Jay Z, men jag har ändå en viss makt som representant för det civila samhället. Det kan jag använda mig av för att påverka och driva frågor, vilket är positivt.

Posten som ungdomsförbundsordförande har hon i två år till och kan därefter kandidera om. Men Hala Mohammed tror inte att det skulle vara nyttigt att sitta alltför länge som ordförande och betonar att det är en form av skola. Vad som händer därefter håller hon öppet.

– I perioder kan jag tänka på vad jag ska göra sen, men jag försöker sluta med det. Alla frågar sig alltid vad nästa grej är. Jag vill leva nu och är inte orolig inför framtiden.