»Jag är inte så händig, men jag är orädd«

Tre minuters promenad från Stig Larssons hemmaplan, krogen Rosa Drömmar, håller produktionsbolaget Thelma/Louise till, granne med Stockholmsrestaurangen Lux. Karin af Klintberg beställer alltid en dagens. Utan att ta reda på vad det är. Då slipper hon i alla fall ett val i livet.

Hon utstrålar bestämdhet, säkerhet och trygghet. Från barnsben i det stora huset på Lidingö har hon känt en form av självklarhet. Barnen fick ta plats och fick tidigt lära sig kommunicera med vuxna. Nu är hon som är så nyfiken, som redan i gymnasiet trodde att hon skulle bli journalist, en av Tv-Sveriges mest hyllade producenter. Hon har fått Stora Journalistpriset två gånger och en Guldbagge för dokumentären »Ebbe the Movie«. Hon har jobbat med program som »REA«, »Värsta språket«, »Landet brunsås« och »Historieätarna« och har sagt att hon »har en liten gnutta magkänsla för vad som svänger i tv«. Vid ett fönsterbord på Lilla Essingen konstaterar hon att det är paketeringen som är hennes styrka, att blanda allvar och underhållning.

– Det verkar vara det enda jag kan.

En eftermiddag för mindre än två år sedan ringde Fredrik (Wikingsson). Eller var det Filip (Hammar)? Ville Karin af Klintberg göra filmen om det somaliska bandylandslagets väg till VM i Sibirien, berättelsen om 17 somalier som aldrig stått på ett par skridskor? I gryningen dagen efter åkte hon och Fredrik, laddade med en termos med kaffe, till Borlänge, för att träffa initiativtagaren Patrik Andersson. Mötet ledde till »Trevligt folk«, en film späckad med spännande karaktärer och som i höst får fortsatt liv i en serie på Kanal 5.

– Jag hoppas att den kan visa ett Sverige av i dag. Det är en ganska chosefri film om integration. Jag hoppas att man lär sig två somaliska namn efter att ha sett filmen och att man får förståelse för andra människors situation.

Berättelsen var från början en historia med ett öppet slut. Ingen visste om laget skulle komma till VM och väl där var det inte mycket som pekade på att de ens skulle göra ett endaste mål.

Till slut blev det tre mål i Irkutsk. Fem förluster och 72 insläppta mål. Ändå var det ett gäng vinnare som hyllades när de kom hem till ett från början ganska skeptiskt Borlänge.

– Verkligheten överträffar väldigt ofta dikten. Sådana karaktärer som finns i verkligheten kan man ibland inte göra i fiktionen. Man skulle inte tro på att de finns.

Som Karin af Klintberg ser det har film och tv allt, på ett lyxigt sätt, som andra medier inte har. Fokus måste ligga på berättandet och det kräver hårt arbete. Det är ett hantverk som man måste lära sig.

– Med tv har vi hela ljudbilden, vi har det visuella. Sen kan vi dessutom lägga på ett lager av grafik och ett lager av extra ljud. Det gör att det är den mänskliga hjärnan som är taket för vad som faktiskt går att göra. För vi kan ju få isbjörnar att gå på våra gator. Om vi vill. I redigeringen. Det är mänskligheten som är taket, inte tekniken. Det är häftigt.

Karin af Klintberg vill använda tv som hon ser som ett »fantastiskt pedagogiskt instrument«, för att utbilda, förhöja eller upplysa och menar att om man kan nå ut med en känsla, i hennes fall gärna humor, så är tittaren mycket mer mottaglig för fakta.

Närmare en och en halv miljon tittare följde den andra säsongen av »Historie-ätarna«, men det fanns skeptiker. Som DN:s Johan Croneman och Aftonbladets Natalia Kazmierska. Den sistnämnda beskrev 1980-talsavsnittet som en total könskollaps där programledaren Lotta Lundgren var passiv och leende och höll sig till stillsamma frågor om mat och hushåll, samtidigt som Erik Haag minsann var impulsiv, tokade sig och tog plats.

Producenten Karin af Klintberg menar att hon jobbar med en mängd feministiska frågor i varje epok, att det hon gör är viktigt och att kvinnoporträtten ser olika ut för varje tid och presenteras på olika sätt inom varje avsnitt.

– Jag är förvånad över hur man kan välja att se fem minuter, i stället för 55 minuter. Jag drivs starkt av att förbättra och påverka kvinnans roll i samhället. Det tycker jag att jag gör varje dag.

Hon tycker att det är allvarligt när en kvinnlig skribent spelar genuskortet i fel sammanhang, att det är att vattna ur begrepp som feminism och jämställdhet.

– Att skriva en text om sin egen rätt att slippa se en naken karl i tv under rubriker som »genuschock« och »könskollaps«, då vet man att det egentligen bara handlar om jakten på klick och delningar. Jag skulle gärna visa fler helt vanliga och inte perfekta kroppar i tv, i en tid när det finns så mycket fejkbröst och botoxläppar.

Att kunna koppla bort jobbet är ett måste och för några år sedan »råkade« Karin af Klintberg köpa ett hus i Frankrike, eller snarare en ruin.

– Så jag bygger på en ruin i Provence. Min mamma har haft ett hus där i tjugo år och plötsligt uppdagades en ruin som jag köpte för en spottstyver. Jag är inte så händig, men jag är orädd.

Fakta | Dagens på Lux

Bjuden på lunch: Tv-producenten Karin af Klintberg.

Aktuell med: Har regisserat filmen »Trevligt folk« som har världspremiär på filmfestivalen i Göteborg den 24 januari. Producerar »Historieätarna« vars andra säsong precis har visats i SVT. Årets julkalender blir en utveckling av »Historieätarna«, nu med barnen i fokus.

Åt och drack: Dagens i form av kryddpepparbräserad älg med rödbetor och lök.

Bjöd på lunch: Martin Röshammar som åt samma sak.

Var: Lux på Lilla Essingen i Stockholm.

Fotograferade: Bezav Mahmod.