»Jag hade kunnat jobba med valet«

Det är svårt att få till ett möte med Ebba von Sydow. Journalisten som guidade svenskarna till kronprinsessans bröllop på SVT i somras är inne i en intensiv arbetsperiod och har fullt upp med flera än så länge hemliga projekt. Efter många turer stämmer vi möte på Espresso House vid Centralstationen i hennes gamla hemstad Göteborg, ett fik som Ebba von Sydow är noga med att poängtera att hon inte hade valt om det hade funnits mer tid.

Hon var den första riktigt unga stil- och trendexperten som fick stort genomslag. Hon blev chefredaktör för tidningen Vecko-Revyn redan som 24-åring, och kallades »karriärist i Chloéstövlar« av Svenska Dagbladet. Kanske var jobbet tuffare än hon räknat med. Efter bara två år på posten flyttades hon till tidningens webb.

Nu har det gått några år, säkert har hon lärt sig ett och annat på vägen. Ebba von Sydow tycker själv att hon beter sig som en medietränad politiker. Svarar artigt på alla frågor, men kort och undflyende på frågor om ämnen som hon inte vill prata om.

Någonting som hon brinner för, och gärna talar om, är musik. Ebba von Sydow som började sin karriär som musikjournalist, gillar indiepop och extraknäcker som dj. Hon talar också gärna om att hon är feminist, och påpekar att Vecko-Revyn inte innehöll några artiklar om bantning under hennes tid som chefredaktör. Hon är stolt över sin farfars mor, Mary von Sydow – född Wijk – som gick längs Avenyn och demonstrerade för kvinnlig rösträtt, medan föräldrar och släktingar som bodde i innerstaden stängde fönstren av skam.

Men trots att Ebba von Sydow gladeligen berättar att gammelfarmodern kom från en »fin« familj – det vill säga adlig – tycker hon inte om att prata om sin egen klass. Hon menar att hon inte tillhör överklassen, trots att hennes föräldrar är läkare respektive skeppsmäklare. Pappan är med i Royal Bachelor’s Club i Göteborg, där »alla« (män) som är någon är med. Hon härstammar dessutom från den mäktiga och förmögna redarfamiljen Broström.

I en intervju häromåret sa hon – men med en viss ironi – att hon tillhör den arbetande klassen eftersom hennes föräldrar alltid har jobbat mycket.

Det för oss in på ämnet hur hon blev utvald att leda programmet »Det kungliga bröllopet«, ett jobb som långt ifrån alla skulle klara. Dels har hon en självklarhet framför kameran, dels ser hon bekväm och obesvärad ut i galaklänning som likaväl hade kunnat sitta på kronprinsessan Victoria.

 Du kan föra dig i sådana sammanhang?

– Jag kommer ifrån Göteborg, jag förstår inte vad du menar, skrattar Ebba von Sydow överslätande.

Klart att du gör. Du har en överklass­bakgrund.

– Nej.

Sedan blir hon tyst innan hon vänligt men bestämt avslutar diskussionen.

– Det får stå för dig, jag kan bara säga att jag vet säkert att jag inte fick jobbet för att jag kan »föra mig i sådana sammanhang«.

Själv menar hon att hon är en kameleont. Hon anpassar sig efter situationen och passar därför lika bra in i ett kungligt tv-program med långklänning som på en indieklubb.

– Men det är kanske roligare att kalla mig för »blåst adlig blondin« än att säga att jag är en hårt arbetande journalist från Göteborg som inte alls lever något glammigt lyxliv och glider på en räckmacka, säger hon, och refererar till en artikel om Sveriges Televisions bröllopsbevakning där nöjesskribenten Andres Lokko beskriver henne som just en »adlig blondin«.

Ebba von Sydow blev förvånad när hon rekryterades till jobbet som redaktör och sedermera också programledare för »Det kungliga bröllopet«.

– När jag fick frågan blev jag ganska ställd, men jag insåg att det skulle bli en av 2010 års stora händelser, egentligen en av två eftersom den andra är valet. Jag hade kunnat tänka mig att jobba med valet också, men nu fick jag det här erbjudandet.

Hon förklarar varför hon lockades av själva ämnet för teveprogrammet.

– Ett kungligt bröllop är något som folk har mycket åsikter om och som delar upp folk i två läger.

 Men Ebba von Sydow hade förväntat sig att bröllopet skulle väcka ännu mer känslor och debatt än vad det gjorde.

– Det var lite debatt i början kring SVT:s bevakning, om hur många timmar kanalen ägnade åt detta. Då kom en diskussion som var viktig och bra, men den tonade ut och sen blev det bara någon slags rojalistisk yra där alla tyckte att det var härligt. Det förvånade mig att folk så okritiskt älskade detta och att alla nu tycker att Victoria och Daniel är fantastiska.

Är du själv rojalist?

– Jag tycker det är väldigt kul att bevaka kungahuset, så på det sättet tycker jag att det är roligt att det finns. Det finns så mycket motsättningar. På många sätt är det fel att kungahuset som institution finns i dagens samhälle. Det är fullständigt galet och ändå är det ganska härligt, och jag tycker att det är roligt att följa dem. Och jag tror att intresset bara kommer att öka när de får barn och det blir fler bröllop. nana håkansson