»Jag har enormt dåligt självförtroende«

Olof Stenhammar sveper med handen genom restaurangens mitt:

– Här var foderbordet, förr stod korna här och tuggade. Nu sitter vi intill brasan och spisar. Jag har varit delaktig i varje spik, i alla planer här på Siggesta gård. Det är inte lönsamt ännu, men trivsamt, säger han.

Siggesta kallas upplevelsecentrum och rymmer djur, natur, golf, konferenser och restaurang. Några kilometer bort ligger gården Norrnäs, som Olof Stenhammar också äger och där han har sin bostad.

Nästan varje dag går han runt på ägorna och tycker att han gör något riktigt. Han kommer från jorden och tycker inte om att bli kallad finansman. Han vill bygga något.

– Jag ser inte ner på finansbranschen, men tycker inte om kortsiktigheten. Jag råkade ägna mig åt optioner, men har aldrig intresserat mig för om börsen går upp eller ner. Jag är tacksam över att jag kunde göra ekonomisk lycka i den världen, men egentligen passar inte det livet min läggning.

Men du blev ju förmögen på att handla med optioner!

– Ja, jag undrar ofta hur det gick till.

Han är på väg till OS i Vancouver, för idrott är hans stora intresse sedan han var liten. För några veckor sedan skänkte han tio miljoner kronor till SOK, Sveriges Olympiska Kommitté, för att ungdoms­talanger ska kunna ta fler medaljer. Men han sponsrar också ungdomarna i Värmdö IF, går på alla deras hemmamatcher och har sett fotbollslaget gå från division fem till två.

När Olof Stenhammar var elva år gick OS i Helsingfors. Han fantiserade om att spelen en dag skulle förläggas till Finspång, där han bodde, och att mamma och pappa skulle ställa upp med åkrar och fält. Deras gård, Stjärnviks säteri, var på 1 500 hektar. Så det fanns plats. Han älskade gården, »den var hela mitt liv«.

Olof Stenhammar läste i Lund i åtta år, till pol mag, men sålde också swimmingpooler för att slippa ta studielån. Han hade fått tag på ett exemplar av det tyska inredningsmagasinet Schöner Wohnen, sett en annons för en firma som sålde pooler och insett att dessa var mycket billigare än de svenska. Han köpte ett tyskt konversationslexikon, knackade ner ett brev och anhöll om att bli firmans agent i Sverige. Till sin förvåning fick han svar och tog tåget till Hamburg för att möta en av cheferna.

– Jag hade köpt en dokumentportfölj och hornbågade glasögon för att se seriös ut och var fruktansvärt nervös.

Han fick jobbet, sålde pooler över hela Sverige och lärde sig företagaranda och säljteknik.

När Olof Stenhammar äntligen var klar med sina studier gled gården ur familjens händer. Äldste brodern hade tagit över och ekonomin gick åt skogen. Olof Stenhammar bestämde, att om han någonsin fick råd skulle han se till att få fast mark under fötterna.

Familjens gård var borta, pol magen klar. Vad skulle han göra? »Kom hit och bli börsmäklare!«, sa hans svåger i USA.

– Jag kom dit utan att kunna något om finansbranschen, gick en kurs och började jobba. På stapplande engelska försökte jag sälja fonder och affärerna gick uselt.

– Men så småningom gick jag en kurs i optioner, som då var helt nytt, och innebar mindre risker för kunden. Jag erbjöd kunderna ett personligt möte, »I am worth 20 minutes of your time, sir«. Lärde mig att se folk i ögonen, ta invändningar, aldrig ställa frågor som kunde besvaras med ja eller nej, se köpsignaler. Den första är när kunden frågar: »Vad kostar det?«

Ett drygt decennium senare plöjde Olof Stenhammar ner sina erfarenheter på den svenska finansmarknaden och startade Optionsmäklarna, OM, då något helt nytt i Sverige. OM växte till en jätte, blev OMX, som drev Stockholmsbörsen och andra börser och som för ett par år sedan köptes av den amerikanska Nasdaqbörsen.

Mitt i denna finansiella virvelvind, när OM stod på topp, ledde Olof Stenhammar den kampanj som skulle ge Stockholm olympiska spelen år 2004. Men de gick till Aten och Olof Stenhammar anklagades för att ha försökt muta delegaterna med en halv miljon kronor. Förundersökningen friade honom och det blev inget åtal.

– Det var två hemska år med glåpord och hotelser. Men jag har en förmåga att sudda ut dåliga minnen.

Vad beror din ekonomiska framgång på?

– Jag är envis och kan entusiasmera människor. Men jag har också ett enormt dåligt självförtroende. Under min tid på OM höll jag 130 föredrag per år och trodde ibland att jag skulle kräkas av nervositet.

– Jag var ju en odugling från det jag var liten. Hade dåliga betyg, gick om, skickades till Skåne när jag var tio år för att gå i skolan där. Därför är jag förvånad över att det gått bra för mig.

Och hur är det att vara så rik?

– Det är fortfarande en ny känsla. Jag var fattig när jag kom hem från USA och var illa ute många gånger. Jag vet hur det är att inte ha pengar. Nu har jag balans i livet, kan välja vad jag vill göra. Jag sitter bara i Ratos styrelse och är vice ordförande i Sjöräddningssällskapet. Jag går med hunden till brevlådan, bygger vidare på gårdarna och blir glad när jag tittar på mina djur.