Intervju

»Jag har inte den rätta tajmningen för komedi«

Text: Gunnar Rehlin

Publicerad 2014-03-21

Bild: Mareike Timm

Med nya premiärer varannan månad har Moa Gammel blivit svensk films omslagsflicka. Men det är inte så många år sedan som hon helt tänkte ge upp skådespeleriet, hon fick inte de roller hon ville ha, hon kände att hon inte hade makt över sitt eget liv.

– Jag gjorde något som var raka motsatsen till skådespeleri - jag sökte till Handels för att läsa till civilekonom. Då hade jag i huvudet att jag skulle använda de kunskaperna till att bli filmproducent, säger hon.

Men just som hon hade börjat på Handelshögskolan i Stockholm ringde en producent om en provfilmning. Moa Gammel tänkte »får jag inte den rollen så gör jag slut med skådespeleriet«. Hon fick den – det var den kvinnliga huvudrollen i Johan Brisingers »Underbara älskade«, vilket ledde till hennes stora genombrott.

– Jag har tre kurser kvar på Handels. Jag tror inte jag kommer att ta dem.

Vi träffas på restaurang KB i Stockholm en varm vinterdag, och sitter vid ett fönsterbord och ser människor hasta förbi. Stressad borde kanske också Moa Gammel vara, med tanke på hur många projekt hon har på gang. Tillsammans med »Monica Z«-producenten Lena Rehnberg utvecklar hon en tv-serie; hon tar fram ett långfilmsmanus för produktionsbolaget Atmo; tillsammans med några kolleger sätter hon under kommande höst upp en version av »Tre systrar«, nu kallad »Den riktiga tre systrar« på Teater Giljotin i Stockholm; och hon tittar på olika, ännu hemliga, film- och tv-projekt. Dessutom har hon dragit i gång podden »Genier«, där filmarbetare som Suzanne Osten och Anna Odell medverkar.

– Ja, det händer grejer. Jag är först och främst skådespelare, men det är roligt att ha fler ben att stå på, säger hon.

En av alla hennes idéer resulterade i Håkan Hellström-filmen »Känn ingen sorg«. När Moa Gammel var 18 år bodde hon i Göteborg för att vara med i sista säsongen av tv-såpan »Vita lögner«. Hon bodde ensam och kände hur Hellströms musik blev hennes kompis.

– Jag älskar hans musik, jag tycker låtarna är som filmer. Så många år senare tog jag idén till ett produktionsbolag och de skapade projektet. Det var kul att det blev så väl mottaget.
Ville hon inte vara med själv i filmen? Nej.

– Jag var för gammal och det var kul att ta ett steg tillbaka. Skådespelaryrket verkar i en så narcissistisk miljö.

Denna vår har vi kunnat se mycket av henne på bio. I januari kom den romantiska komedin »Kärlek de luxe«, nu i mars spelar hon huvudrollen i thrillern »Tommy« och i maj ser vi henne i dramat »Hemma«. Det är tre mycket olika filmer, och det är precis så hon vill ha det.

– När jag hade gjort »Sommaren med Göran« trodde alla att jag var comedienne. Men det är jag inte. Jag har inte den tajmningen. Så jag kände ett tag att jag inte ens fick komma på provfilmning för roller jag kunde ha gjort. Det var frustrerande.

Hon hade redan gjort den charmiga lågbudgetfilmen »Hemma« och »Kärlek de luxe« när »Tommy« dök upp. Hon säger att regissören Tarik Saleh provfilmade i princip alla svenska aktriser i rätt ålder, och att hon är tacksam att han kunde se förbi detta med att hon ansågs vara comedienne.

I »Tommy« spelar hon Estelle, som med sin dotter kommer hem från utlandet. Tillsammans med sin man Tommy, som är kung i Stockholms undre värld, har de varit på flykt efter ett spektakulärt rån. Nu vill Estelle ha deras del av bytet. Kalabalik bryter ut i undre världen.

– Det var kul att få göra en thriller, och att få göra en komplex person. Ofta är kvinnor i thrillers bara hårda. Se på Lisbeth Salander – hon är bara hjälte, och det är inte lika intressant som när man släpper fram sårbarheten. Estelle har sin dotter, och det gör att hon gör sina val. Det här är en thriller som bygger på de känslomässiga aspekterna.

Moa Gammel vill dessutom framhålla, att i åtminstone 85 procent av filmen är hon osminkad.

– Det är jättesvårt att få skådespelare att vara osminkade.

Vilket för samtalet över till det faktum att hon nyligen av en stor modetidskrift valdes till Sveriges bästa klädda kvinna – ett oväntat val eftersom hon säger att hon inte är speciellt modeintresserad.

– Jag är mer intresserad av stil än av mode. Stil är intressant, det gör att man kan bygga en karaktär. Se på Lo i »Hemma«. Hon är alltid klädd i blått, vilket säger en del om hennes karaktär.

Moa Gammel lånar gärna kläder inför galor och tv-framträdanden, säger att det kan fungera som en rustning, att kläder kan skydda.

– Jag märker att folk kan bli provocerade om man ser ut på ett visst sätt och ändå talar politik, säger Moa och menar att ju äldre hon blir, desto mer kunskap får hon om orättvisorna i samhället.

– Det handlar om etnicitet, rasism, homofobi. Jag vill leva i ett mänskligare samhälle.