Intervju

»Jag kan konsten att säga ›inga kommentarer‹«

Text: Martin Röshammar

Publicerad 2014-01-30

Bild: Mareike Timm

Från att ha varit alltid redo i hovets tjänst under tre år, gick Bertil Ternert till en tillvaro som pensionär. En tillvaro där han inte behöver ha mobiltelefonen påslagen. Hans fru som är lärare i en förskoleklass i Sollentuna, har fem år kvar till pensionen och nu känner han sig lite vilsen. Han konstaterar att han måste hitta »någon verksamhet«, men har ingen aning om vad det ska vara.

Redan när Bertil Ternert bestämde sig för att sluta som informationschef på SAS 2010, 62 år gammal, var tanken att han skulle pensionera sig. I stället ringde hovet och det blev tre år till i samma roll där. Men med ett helt annat tempo och ett helt annat intresse från media. Det blev en tid med två prinsessbröllop och Estelles födsel. Han beskriver det som ett arbete som aldrig tar paus, det pågår ständigt.

Nu fortsätter hans tidigare kolleger på informationsavdelningen vid hovet med samma ojämna kamp. De vill fokusera på att berätta om hur statschefen företräder Sverige och samtidigt blir strålkastarljuset på kungafamiljens privatliv allt starkare. Mycket tid går åt till att dementera rykten. »Allt blir uppmärksammat«, som Bertil Ternert uttrycker det. Trycket på hovet blir inte mindre av att exempelvis kvällstidningarna jobbar på så många olika sätt nu, papperstidning, nätet och webb-tv.

I november 2010, mindre än två månader innan Bertil Ternert tillträdde som informationschef vid hovet, var intresset för älgjakten större än någonsin, eller snarare intresset för kungen och den då aktuella boken om »Den motvillige monarken«. Det var då kungen inte hade hunnit läsa boken som bland mycket annat innehöll kaffeflickor, Camilla Henemark och gansgsterkungen Mille Markovic. Till synes oförberedd svamlade Kungen om hur han »pratat med min familj och drottningen. Vi vänder blad och ser framåt«.

– Mille Markovic fick enligt mitt synsätt alldeles för stort utrymme och alldeles för stort genomslag. Man skulle ha ifrågasatt honom tuffare. Det visade ju sig att han bluffade, i de centrala frågorna.

Det var i det vågskvalpet Bertil Ternert kom till hovet och det är en plikttrogen och pålitlig före detta informationschef som nu uttalar sig, eller rättare sagt, inte avslöjar någonting om hur han ser på hur kungen själv hanterar media.

– Då kungen är ute på sina offentliga uppdrag vill han prata om det han är där för att göra. Men han får bara privata frågor. Det var många gånger vi sa: »Kungen kan inte göra någon intervju nu, för om det gäller det privata vill han inte kommentera.«

Om Bertil Ternert inte valt att bli yrkesofficer, en vänlig sådan, tror han själv, för att sedan plugga på linjen för offentlig förvaltning och längta efter en civil karriär men ändå hamna som bland annat presschef åt ÖB, då hade han kunnat göra en karriär på radion eller kanske som speaker i reklamfilmer. Han uttrycker sig noggrant. Hans röst är en personlig mix av knarrig, mjuk och trygg. Men hur var det, var det roligt att jobba vid hovet?

– Jo, man får ju en väldig inblick. Statschefen, i sitt arbete, träffar ju alla möjliga människor, från regeringens och riksdagens representanter till utländska statschefer. Det var spännande.

När jag för ett par år sedan träffade Elisabeth Tarras-Wahlberg som länge arbetade för hovets informationsavdelning, beskrev hon sin roll där som att hon var förmedlare och då gällde det att själv vara så neutral som möjligt. I både beteende och utseende. Hon förklarade också att kungahusets många tjänstemän inte var en del av familjens privata sammanhang. Även Bertil Ternert understryker att hans kontakter med kungafamiljen var rent professionella.

– Vi i informationsavdelningen var där för att vi var duktiga på något och skulle tillföra det. Någon annan agenda fanns inte. Men jag har verkligen lärt mig säga: »Inga kommentarer« på olika sätt. Kungen och hans familj kan inte heller kommentera dagsaktuella frågor. Ibland kan man då bli väldigt innehållslös och det tror jag kungen upplever som frustrerande, att han måste vara så försiktig.

Kollegorna vid hovet kommer Bertil Ternert att hålla kontakten med: »Det är många där som är kompetenta och roliga att umgås med.«

När han skulle lämna SAS funderade han på att studera och skriva en uppsats om »någon försvarsfråga«. Så blir det inte nu »och inte något om hovet heller«.

– Jag måste fundera. Något måste jag välja att fylla mina dagar med. Något mer än att bara läsa tidningar.

Kylan har kommit till Stockholmstrakten och den skridskoälskande Bertil Ternert ser ut över Brunnsviken där isen ännu inte är tillräckligt tjock för att åka skridskor på. Leende konstaterar han att han i skolan var mycket intresserad när det handlade om samhället, men att han var »imponerande dålig i franska«.

– Nej, nu ska jag till biblioteket i Solna. Får se vad jag hittar där!