Intervju

»Jag kände Filippa vråla jaaa inom mig«

Text: Martin Röshammar

Publicerad 2015-02-12

Bild: Bezav Mahmod

När Sissela Benn går ut på Scandinaviums scen i Melodifestivalens första deltävling i morgon, sluts cirkeln. Hon har synts i de sammanhangen tidigare. I pausen under den första deltävlingen 2007. Precis som då som Filippa Bark, den ostoppbara men ändå osäkra 14-åringen. Året före var hon med i några avsnitt av SVT:s talkshow Robins, lett av Robin Paulsson som nu programleder Melodifestivalen tillsammans med Sanna Nielsen.

– Karaktären Filippa Bark skulle älska att vara med så jag kände Filippa vråla jaaa inom mig. Och jag fick lust att göra något som är så mycket kärlek, mycket för barn. Jag gick i gång på det när jag fick frågan, men vi får se om jag ångrar mig sedan.

Hon konstaterar att hon försöker att inte vara för rädd, att rädslan bara blockerar henne.

– Nu har jag ändå gjort så mycket att jag tänker att det kanske inte går åt helvete med hela min karriär om den här grejen inte skulle funka. Det har jag varit väldigt rädd för tidigare. Varje grej var avgörande. Ända fram till för ett par år sedan. Jag hade jättestor prestationsångest.

Samtidigt ser hon både plus och minus med den rutin hon samlar på sig. Som färsking hade hon inte tryggheten. Hon la ner mycket tid på att noja och självkritiken vällde över henne. Men hon bar på en enorm oförstörd passion och mycket av det hon gjorde var mer intuitivt.

Sissela Benn säger att hon inte är så bra på att prata, på att kasta ur sig teorier om skådespeleri eller humor. Hon är noga med att slå fast att hon inte är den som har lösningarna, som när hon utvecklar sin syn på politisk satir och det alltmer polariserade samhället där så mycket hat finns.

– Jag vill försöka lista ut vad man ska säga för att de som är rasister, antisemiter, homofober, kvinnohatare, ska lyssna. Hur ska man nå fram? Det är så lätt att man bara drar skämt för dem som tycker likadant. I den bästa av världar kan jag med Filippa i Melodifestivalen få fram något som är lite djupare, genom henne kan jag visa på ett utanförskap och hennes längtan efter kärlek, frid och fröjd och att bli accepterad som hon är.

På ett sätt som liksom är maskerat som torrt, berättar hon om sina känslor till den naiva, ohämmat modiga och lite korkade Filippa Bark som är perfekt som redskap för att ta sig an de svåra och känsliga frågorna. Just nu känner hon också att hon är lite som Filippas manager, att Filippa är stjärnan i Sisselas stall.

– Men jag har även andra som jag har hand om, karaktärer som jag försöker ge jobb till. Länge var jag rädd för att jag för evigt skulle bli förknippad med Filippa Bark och nu känner jag att jag har etablerat mig och får göra andra typer av roller också. Därför är det lättare att gå tillbaka till att göra Filippa igen.

När hon växte upp i stadsdelen Kirseberg i Malmö fanns det inga alternativ. Hon som hade – och har – så lätt för att försvinna in i fantasivärldar, tyckte om när folk tittade på henne, skulle bli skådespelare. När hon var 4–5 år var hon med i en cirkuskabaré på dagis. Hon skulle vara en kanin som gick på lina. Sissela Benn tog uppgiften på stort allvar, vilket syns på ett fotografi där hon, i ett stort och i övrigt tomt rum, med kaninöron på, går på ett streck och övar.

Men vägen var inte lika spikrak som hon tänkt sig. När hon inte kom in på scenskolan, något hon planerat sedan hon var tolv år, kändes det som att hon inte levt upp vare sig till sina egna eller andras krav. Hon fick sparken från sitt jobb i en barnklädesbutik i samma veva, var 25–26 år och funderade över vem hon var och skulle vara. Då behövde hon bli peppad, behövde höra att hon ändå var inne på rätt spår. En sån peppare var Ada Berger som sedan skrev och regisserade succén på Uppsala stadsteater, »Filippa Bark och döden«.

Nu, långt senare, känner Sissela Benn att hon behövde en spark i röven, att det var bra att hon inte kom in på scenskolan, att det har passat henne att skriva många egna grejer och verkligen vara inblandad i nästa steg. Å andra sidan trivs hon med att vara en del av en ensemble.

I dag är Sissela Benn etablerad. Hon har haft sin egen tv-serie i SVT, »I Anneli«, hon har varit med i två julkalendrar, i den svenska varianten av »The Office« och förra våren agerade hon tv-skådis i »Sitcom – En tv-fri kväll« på Malmö stadsteater.

Sissela Benn som längtar efter att göra mer och fler dramatiska roller, har inte svårt att koppla bort jobbet. Hon beskriver sig själv som ganska lat och hon tycker att det är skönt att inte göra något alls.

– Jag är ganska ointresserad av att göra en massa andra saker. Jobbet är nästan det enda jag tycker är viktigt. Det är där jag lägger min energi och det är där jag får utlopp för min kreativitet. Att vara huslig och pysslig och fixa en massa saker, jag bryr mig inte så mycket om det. Det är tur, annars hade jag gått in i väggen.