»Jag säger inte samma saker som andra«

Lammslakten är försenad i år. Skinnen blir inte klara till jul.

Det blir lätt så när en flänger runt i landet. Som i dag. Lars Wilderäng har på bara några timmars besök i huvudstaden hållit föreläsning om peak oil, haft möte med bokförlaget om sin nya thriller och skrivit ett inlägg om den europeiska skuldkrisen.

Lammen har helt enkelt fått vänta. Men nu är han på väg hem. Först en timmes sen lunch på Stockholms centralstation innan tåget avgår mot västkusten.

Om det låter som att Wilderäng är en mångsysslare är det en korrekt bild av denne författare, hemmansägare, egen-företagare och provokatör. Huvudnumret i repertoaren är bloggen »Cornucopia?« där läsaren ständigt möts av nya ämnen. Vill man lära sig mer om monokristallina solcellspaneler, tekniska börsanalyser, försvarsnedläggningar, guldpriset eller byggnadsteknik är det Wilderäng man ska läsa.

Många gör det. Enligt de flesta sätt att räkna finns det ingen populärare bloggare i Sverige i dag – om man bortser från det trettiotalet skribenter som på ett eller annat sätt faller under kategorierna underhållning eller konsumtion.

Bland modebloggare och trendspanare är Lars Wilderäng onekligen en främmande närvaro på bloggtopplistorna. Man skulle kunna säga att hans texter handlar om motsatsen till konsumtion. Om vad han uppfattar som det ohållbara i västvärldens kultur. Om skuldsättningen. Om oljeberoendet. Om det monetära systemet.

– Vi upplever jordens begränsningar i detta nu. Många saker som vi upplever i dag förklaras av det. Verkligheten trycker ner aktierna. Regeringar och centralbanker trycker upp dem.

Han har faktiskt ett lager konserver hemma. Inte för att han tror på undergången, men för att han känner att livsmedelsförsörjningen i samhället blivit allt mer sårbar. Och när han åker med SJ är det inte ovanligt att han har några värmeljus i ryggsäcken.

Eftersom han skriver om allt det där är det inte så konstigt att han blivit en av förgrundsfigurerna i den survivalisttrend som sveper över Sverige. Den har manifesterats nyligen i David Jonstads bok »Kollaps« och även i Wilderängs thriller »Midvintermörker« – en berättelse om en rysk militärinsats i Sverige som nu sålt i 10 000 exemplar.

Det har haft sitt pris. När lokaltidningarna gjort »hemma hos«-reportage på gården har de inte kunnat låta bli att göra lite narr av Wilderängs beredskapstänkande, om självhushållningstanken och om de ständiga varningarna för den allt farligare bostadsbubblan. Han har framstått som en förnumstig liten scout.

– Jag är väl en röst som inte säger samma saker som andra. Jag har ingen ideologi, inga speciella glasögon. Det gör det lite svårt att placera mig, antar jag.

Om Lars Wilderäng endast skrivit om infrysta bär och varför man ska koppla solceller direkt till varmvattenberedaren hade publiken troligen varit begränsad. Men de analyser som handlar om finansbranschen ser man ofta några veckor senare i ekonomitidningar och i debattartiklar. Hans texter om ekonomin bär drag av såväl den amerikanske politikern Ron Paul som den kapitalismkritiske kapitalisten Jeremy Wortham och skribenterna på ekonomisajten Zero Hedge. Det finns helt enkelt ett oavbrutet kritiskt tänkande som blåser liv i orden – oavsett om man håller med eller inte.

– Jag tror att det gemensamma för mina läsare är att de har en känsla av att allt inte är som det borde vara. De är systemkritiker på ett eller annat sätt.

En välvillig tolkning är att de är nytänkande individualister. En elakare tolkning är att de är arga, vita män – förbannade på allt mjukt (invandring, dagis, genusforskning) som belastar statsbudgeten till förfång för ett starkt försvar mot ryssen.

Kanske har han så många läsare nu att båda versionerna är sanna. Lars Wilderäng är egentligen inte så intresserad av vad läsarna röstar på. Och varför skulle han vara det? Om utomstående får gissa på hans egna sympatier kan de rösta på allt från tillväxtkritisk gammelmoderat till försvarsälskande miljöpartist.

– Men jag ändrar mig ibland. Ibland väldigt mycket. Om jag skriver något idiotiskt får jag reda på det direkt.

Oftast går förmedlingen åt andra hållet: att läsaren får reda på något som enligt Wilderäng är idiotiskt att inte veta. Som med lammen. Lars Wilderäng bara måste berätta att man inte ska köpa färska lamm på våren. Då är det oftast inomhusuppfött. Det är mycket bättre att köpa lammen på hösten och frysa in dem i stället

Det handlar bara om att planera, konstaterar han. Men han vore inte Sveriges mest lästa bonde om han lät bli att flika in en krass kommentar om samhället i samma andetag.

– Men det är ju svårt för den moderna människan att planera något annat än tv-tittandet.

Fakta | Morotskaka på Jacobs

Bjuden på lunch: Lars Wilderäng.

Åt: Morotskaka, drack cappuccino.

Aktuell: Som osanktionerad guide i bostadsbubblans Sverige och eurokrisens Europa (med bloggen »Cornucopia?«). Samt som pocketaktuell thrillerförfattare med boken »Midvintermörker«. Bloggens namn är latin för »ymnighetshorn«.

Bjöd på lunch: Johan Anderberg, som åt laxmacka och drack Ramlösa.

Var: På Jacobs i Stockholm.

Fotograferade: Angelica Zander.