»Jag sitter i mitt hörn och pöser«
När reklam är bra sätter den ord på samtiden. Svensken har förstås inlett sina helger med snacks, folköl och tv-underhållning i åratal, men det var först när en briljant irriterande reklamjingel gjorde »fredagsmys« till fikarummens mest omdiskuterade ämne som vi insåg att vi förvandlats till en nation av chipsätare.
I dag är »Vi som älskar fredagsmys« Sveriges tredje största Facebookgrupp, med över 210 000 medlemmar.
Adam Alsing är inte en av dem. Men det är svårt att tänka sig någon som tydligare personifierar fredagsmyset. I höst dominerar han fredagarnas tv-tablåer fullständigt, först som programledare för TV4:s »Förkväll« och därefter som en av deltagarna i frågesportsfenomenet »På spåret«.
Adam Alsing är helt enkelt vad vi tittar på samtidigt som vi öppnar grillchipsen och börjar mysa framför tv:n.
Och det är inte ens hans huvudjobb. När jag träffar honom i krogen Mäster Anders lunchrushing – Jocke Berg och Martin Sköld från rockgruppen Kent är också där, Adam Alsing vinkar – kommer han just från radiostationen Mix Megapol.
Tillsammans med Gry Forssell och Anders Timell är han sedan 2004 programledare för radioprogrammet »Äntligen morgon«.
Det är Adam Alsings bas, platsen där han förfinat en programledarstil av amerikanskt snitt som i dag gör honom unik i Sveriges etermedier. Han gör rapp pratradio med tv-förebilder som Conan O’Brien och David Letterman. Roligt, trivsamt, men inte utan udd – oavsett om han tävlar (och nästan alltid vinner) mot lyssnare i stående programpunkten »Vinn Adams pengar« eller intervjuar partiledare.
– Får vi dit statsministern försöker vi förstås prata om vettiga saker. Men vi gör det på vårt sätt. När Fredrik Reinfeldt var hos oss under valrörelsen pratade vi om hur tufft det är med valkampanjer, han berättade att han körde fem träningspass i veckan för att orka med.
Hur påverkas man av att göra morgonradio fem dagar i veckan?
– Jag blir lite dum i huvudet. Jag går upp kvart över fem varje dag, och det innebär att jag alltid sover för lite. Det är som att vara jetlaggad hela tiden, och du kommer märka det om ungefär en kvart. Det slår till strax efter lunch. Jag får svårt att hitta orden, det tar tio sekunder att komma ihåg ett namn.
Adam Alsing föddes in i både politiken och mediebranschen. Pappa Rolf var socialdemokrat och chefredaktör på Aftonbladet.
– Min dröm är att sprida lite glädje samtidigt som jag, på ett glatt sätt, sticker kändisar eller makthavare med en liten vass penna i sidan. Jag vill inte dra ner brallorna på någon eller få dem kickade från jobbet. Bara retas lite.
– Sedan tänker jag ofta att jag borde brinna mer för saker. Vara emot något. Jag är allergisk mot orättvisor, men jag kan inte uppbringa den där ilskan som behövs för att verkligen göra något åt det. Jag är för nöjd. Jag sitter i mitt hörn och pöser, säger han och skrattar.
Han tar sista tuggan på sin lunch och beställer en dubbel espresso. Några dagar innan vi ses har Aftonbladets kolumnist Alex Schulman över en helsida levererat en avrättning av »Förkväll«. Det finns inte ett enda redaktionellt ärligt ögonblick i programmet, skrev Schulman: »Varenda inslag, varenda pratad sekund är sponsrad.«
– Jag började läsa krönikan men orkade inte läsa klart. Jag känner ju Alex, han har varit med i radioprogammet i fem år och här överdriver han så klart kraftigt. Det är hans stil. Men visst, »Förkväll« är ju sponsrat, jag tror inte att TV4 betalar någonting av programmet. Självklart kan man diskutera hur snyggt samarbetspartners bäddas in redaktionellt. Men det är ju inte som om vi försöker förändra världen.
Finns det inte en risk att det du gör bara försvinner i någon sorts allmän glättighet?
– Jo. Att göra någonting underhållande, något trevligt, är jävligt underskattad konst. För mig är »Förkväll« en möjlighet att testa om det går att göra en daglig talkshow i tv-format, med återkommande skämt som hos Jay Leno eller Conan O’Brien.
Har du alltid velat vara folklig?
– Inte alls, det har bara blivit så. Jag har tackat ja till saker som verkat roliga och sagt nej till sådant som verkat tråkigt. Att leda Fotbollsgalan senast tackade jag till exempel nej till. Där är det viktigare att man säger någonting på exakt 15 sekunder än vad man säger på exakt 15 sekunder. Det är inget roligt jobb.
Kaffet är uppdrucket. Jag betalar notan medan Adam Alsing säger hej till rockstjärnorna två bord bort. Adam Alsing ska köra hem till bostadsrätten i Stora Mossen. Jag frågar honom varför så många mediekändisar bor i Bromma.
– Jag har ingen aning, men det är roligt. Jag går ut och promenerar varje dag för att få lite träning, jag är en stavgångare, men jag brukar säga att jag nätverkar. Ett tag gick både barnen till TV 4:s avgående marknadschef och nya marknadschefen i min sons klass. Det finns ju mycket mediemänniskor i Enskede också. Men det är de som egentligen hade velat bo på Södermalm. Gry Forssell bor där. De samlas, kokar linssoppa på grannfester och äter i grupp. Inget kött, bara tofubiffar. I Bromma sköter vi oss själva.
Och vad doftar det hemma hos er?
– Gott. Kött och rödvin. Det doftar glädje.
