»Jag var så uppfylld av allt det olyckliga«

Vanessa Falk håller på att hämta sig från en migränattack dagen innan. Hennes liv just nu är allt på en gång, en märklig kombination av att ordna saker efter pappa Christian Falks död i somras och en musikkarriär på väg att ta fart.

Musiken är grejen för Vanessa Falk och har alltid varit det. Men karriären har inte riktigt tagit fart. Kanske är det ändring på gång nu. Singeln »Hurt« söker sig nära inpå lyssnaren, med ett suggestivt vemod i kombination med en melodi som fastnar.

För snart två år sedan tog hennes lillebror William sitt liv. Hon kände sig lurad, det var som att allt förändrades, inte minst hennes syn på livet.

– Någon sa till mig att det är viktigt att skriva ner det man känner och att det gör jättestor skillnad. Då tyckte jag att det var det mest patetiska jag hört, hur skulle det göra något bättre? Men när jag väl gjorde det, skrev ner det jag tänkte och sedan läste upp det ... Det är en extremt stor skillnad från att bara tänka de sakerna. Det lättade mig otroligt mycket.

Men processen kostade. Hon beskriver det som att ha gröt i hjärnan. Hon kom inte upp ur sängen på flera dagar. Processen ledde ändå till »Hurt« och hon grät de första gångerna hon hörde låten.

– Inte har det med att göra att det är en bra låt eller att jag blir berörd av min egen förtjusande sång och röst, det är bara budskapet, att höra mig själv säga det där.

När det mesta är kaos har Vanessa Falk ett ställe där det är som det alltid har varit stallet. Där, där hon har sin egen häst, finns rutiner trots att hon egentligen aldrig upplevt någon vardagslunk där varje dag är den andra lik. Hon konstaterar att livet i stallet gör att man håller sig på jorden.

– Du kan vara borta i fem år och i stallet är det ändå som att du var där i går. Där tror man aldrig att man är någon. Där är alla lika. I hela mitt liv har det varit en stor trygghet och en hälsosam kontrast till allt det andra.

Som barn till en musiker, Christian Falk, kastades hon in i en livsstil som krockade med hästlivet. Å andra sidan menar hon att hon klarar av att leva musiklivet tack vare hästarna, det gör att hon inte tappar fotfästet. I stallet måste hon vara närvarande och hon kan spela, gå ut och festa och »hela den grejen«, med ett annat lugn, om hon tagit en ridtur i skogen ett par timmar innan.

– Min relation till musiken är så himla fastetsad. Den har alltid varit en så naturlig del av livet. Musik och privatliv har varit väldigt ihopflätat. Men mitt sätt att se på mig själv som utövare av musik har förändrats. Om det har att göra med min pappas och min brors bortgång, det vet jag inte. Eller jo, det har det nog. Jag har utvecklats mycket som person, det gör man ju när det sker såna här saker på så kort tid.

Vanessa Falk beskriver sig själv som en modigare människa än hon var innan och med modet har också självförtroendet ökat. Hon menar att hon nu vågar lita på sitt eget sätt att uttrycka sig, att det hon känner kan ingen annan uttrycka åt henne.

För tre år sedan släppte hon två singlar och fick en del uppmärksamhet, men något störde henne, det hon gjorde kändes inte rätt, inte bra. Hon kände sig inte bekväm i sin stil. Det var helt enkelt inte hon. Det är som att det är först nu hon är redo, att det är nu som hon satsar på riktigt.

– Jag hittade inte rätt och jag var ändå medveten om att jag inte gjort det. Ändå körde jag på. Jag ångrar ingenting. Det är inte så att någon har kört över mig, det var bara jag som var ute och hojade. Jag har ju trott att jag vill vara en Britney Spears-artist, men i samma sekund som jag sa det kände jag att så var det inte. Jag vill inte vara den sortens artist som bara är en show, med koreograferad dans. Då behövs det något mer intimt, något mer personligt.

Hon är verbal, uttrycker sin sorg och sina tankar på ett rappt och rakt sätt. Hon är »inte bra på fasader«. Hon säger att hennes liv har stått still så länge, att det är hög tid att det tar fart.

– Efter min brors död drunknade jag i sorg. Så när pappa blev sjuk var han orolig för att det skulle bli för mycket för mig. Jag har varit så uppfylld av allt det här olyckliga. Jag är ändå 30 snart och har inte lyckats åstadkomma något med livet.

Vanessa Falk, vill som hon säger det, skapa en plattform, hon vill göra musik och turnera, testa vad hon själv går för. Det kommer mer musik från henne redan i år, men hon förklarar med ett snett leende att hon har lärt sig att ingenting blir som man tänkt sig.

– Att planera, det har man ingenting för. Jag har lärt mig om psyket och kroppen att det kan vända på en femöring, plötsligt mår man bara skitdåligt igen och har värsta krisen. Men just nu känner jag mig stabil. Ah, jag mår både bra och dåligt.

Fakta | Rödbetor på Riche 

Bjuden på lunch: Vanessa Falk.

Aktuell: Med singeln »Hurt«. I somras dog hennes far, musikern och producenten Christian Falk, och för två år sedan tog hennes bror livet av sig.

Åt och drack: Liten skål med rödbetor med getostcréme, rostade pinjenötter och honung. En Coca-Cola Zero till maten.

Stod för notan: Martin Röshammar.

Var: Riche på Östermalm i Stockholm.

Fotograferade: Elin Björklund.