Jesper Svenbro: »Musor är förbehållna gudarna«

Vad sa du att han hette? Bibliotekarien i telefonluren undrar vilken författare jag letar efter.

Ja, poeten och forskaren Jesper Svenbro må vara en av Kultursveriges favoriter till de åtråvärda platserna bland de aderton, men hans namn är rätt okänt bland den stora allmänheten.

Jesper Svenbro gissar själv att han blev invald i Svenska Akademien för sin klassiska skolning, det är längesen det fanns en antikspecialist bland ledamöterna:

– Stora delar av den europeiska litteraturen blir svårbegriplig utan den antika bakgrunden, säger Jesper Svenbro som har doktorerat i grekisk poetik och i dag arbetar som forskare i Paris.

I Svenbros egen diktning är antikens Grekland också närvarande. Även om han i de senaste mycket hyllade diktsamlingarna har återvänt till barndomens Landskrona, en stad som han lämnade för över 40 år sedan.

– I mina essäer har jag lagt fram min forskning för en större publik, men inte nödvändigtvis med lägre ambitionskrav. Min forskning och min poesi hänger ihop. Även om jag inte vill utreda det för mig själv. Jag brukar tänka så här: om jag kommer på exakt hur de hänger ihop, försvinner kanske dynamiken mellan de här båda polerna. Man får vara försiktig med sin kreativa energi!

När jag letade efter böcker på biblioteket av dig så visste de inte vem du var. Du är lite av en okänd kändis. Hur har det blivit så?

– Det har väl med min bosättning utomlands att göra. Inte så att jag sökte mig hit ner för att leva i skymundan.

Du säger att du inte gillar uppmärksamhet, men nu kan du inte fly längre. Nu är du en högst offentlig person.

– Det låter oroande! Men du har förstås rätt.

När Jesper Svenbro sitter i den stimmiga Parisrestaurangen och talar om sitt kommande arbete i Akademien så märks det vad han brinner för. Han berättar vad en lågbudgettillvaro kan innebära för en författare och hur viktigt han tycker att Akademiens litterära priser är:

– För en poet som ägnar en stor del av sin fritid åt poesi kan det vara svårt att hävda och förklara ett så stort tidskrävande intresse för familjen om det inte finns något som helst gensvar utifrån. Ett litterärt pris kan i en sådan situation bli av stor betydelse.

Själv har han löst sina problem med att arbeta som forskare vid sidan av poesiskrivandet.

– Här nere har jag levt i ett produktivt skymundan. Det faktum att jag har vistats långt borta från offentlighet och de senaste litterära händelserna har gjort det lättare för mig att skriva. Om jag hade varit i Sverige hade det nog kunnat bli rätt annorlunda.

Det politiska klimatet, med en stark vänsterrörelse i 70-talets Sverige, gjorde att Jesper Svenbro kände sig hämmad i sitt skrivande och till sist slutade skriva dikter. Skulle man skriva var det prosa som gällde.

– När jag var yngre upplevde jag den sociala kontrollen i Sverige. Motståndet mot Vietnamkriget var viktigt för mig. Men tillsammans med det engagemanget följde liksom obligatoriskt en rad andra politiska, kulturella och estetiska ståndpunkter som jag inte delade.

– Poesin som jag skrev då kunde inte hänga ihop med den politiska personen jag hade blivit. Mellan min debut 1966 med »Det är i dag det sker« och diktsamling nummer två gick det tretton år, säger Jesper Svenbro och lägger till att det endast var tack vare uppmuntrande ord från hans fru Yvonnette som det blev en uppföljning på debutboken.

Jesper Svenbro skulle aldrig kalla sin fru för sin musa, beteckningen musa är förbehållen gudarna, men det är ändå den bilden av henne som växer fram under vår lunch. Jesper Svenbro talar varmt om henne, hur de träffades i USA 1969. Han beskriver hur hon fick stå ut med honom när han stängde in sig under fem år för att skriva sin doktorsavhandling, hur hon har stöttat honom under hans akademiska karriär. Det låter verkligen som paret Svenbro har gjort en lång resa tillsammans både intellektuellt och geografiskt.

Är det dags för nästa etapp nu?

– Min fru tycker att vi inte har rört på oss tillräckligt på senare år. När vi var unga, innan vi fick barn, hade vi lätt bagage. Vi bodde omväxlande i Sverige, Italien och Frankrike.

Jesper Svenbro berättar att hans fru är entusiastisk över flytten till Sverige och ser den som ett äventyr.

– Det förvånar säkert en del svenskar, som kanske tänker om mig att »han bor väl i Frankrike för att han är gift med den här fransyskan!«

Kommer ni att flytta till Stockholm genast?

– Jag kan inte lämna mitt arbete här så där utan vidare, jag är ju forskningsansvarig vid Centre Louis Gernet i Paris. En doktorand var lite orolig när jag berättade om invalet i Akademien. Jag fick lugna henne och säga att jag känner mitt ansvar som handledare.

Till en början kommer jag att flyga till Stockholm varannan vecka.

– Men min fru och jag har för avsikt att flytta till Sverige, det är riktigt. Den exakta tidtabellen orkar jag inte att tänka på just nu. Jag måste skriva mitt inträdestal och är en monoman person. En sak åt gången!