Johan Forssell: ”Vi vill tänka nytt och förbättra”
Från att betala ut så mycket som möjligt. Till bästa kvalitet för pengarna. Det är målet för den nya biståndspolitiken, enligt biståndsminister Johan Forssell (M).
Toppbild: TT
Vilka nyheter inom biståndet presenterar du?
– Vi kommer att ta fram och genomföra en reformagenda och det finns flera delar i den. Den mest uppenbara är sammanläggningen av bistånd och handel till en portfölj. Vi är övertygade om att bistånd kan vara viktigt för att bekämpa fattigdom, men om man ska bygga en väg till välstånd så handlar det om att föra in andra saker. Det handlar om handel, om marknadsekonomi, om rättsstaten och demokrati, den typen av frågor.
– Det andra är att vi går från ett utbetalningsmål till hur vi använder pengarna, vad de får för resultat. Sedan finns det andra delar som vi kommer att ta fram och de följer de här prioriteringarna. Jag är inte intresserad av att fortsätta med misslyckad socialdemokratisk biståndspolitik, vi vill tänka nytt och förbättra. Det handlar också om transparens, att skattebetalarna ska veta hur deras pengar används.
Kommer vi att få veta det, vi skattebetalare? Går det att utvärdera bistånd på ett sånt sätt?
– Det är ju inte enkelt, ska man veta. Det har jag slagits av den tid jag har varit här, att det är ett väldigt svårstyrt område, det är väldigt många strategier som överlappar varandra. Men svenska skattebetalare ska veta vad deras pengar går till. Det är ett kärnvärde. Vi kommer att titta på det här och göra vad vi kan för att ha mer transparens och mer genomlysning. Det kommer fortsatt vara så att Sverige är ett av få länder i världen som har ett biståndsmål på 0,7 procent av BNI. Vi kommer till och med att överstiga det.
– Vi är i ett läge där många länder som under lång tid har fått väldigt mycket bistånd fortsätter att vara beroende av biståndet. Det finns uppenbarligen en stor potential för att tänka nytt och göra förändringar. Vi ser också väldigt stora behov i Sverige. Då måste man väga saker och ting mot varandra. Varje miljard som man ska lägga på ett politikområde är en miljard som man ska ta från något annat.
Anser du att biståndet bör användas som ett påtryckningsmedel för att tvinga fram nödvändiga reformer i mottagarländerna?
– Sverige avgör ju självt vilka länder vi vill samarbeta med. Om vi finner att det inte finns gensvar för våra prioriteringar, vårt synsätt, om vi inte märker de resultat vi vill se, då får man ju titta på om man ska allokera de resurserna någon annanstans där de gör större nytta. För att kunna lyfta fattiga länder och bygga en väg till välstånd så krävs det reformer kring marknadsekonomi, handel och tillväxt. Om vi uppfattar att ett land inte är intresserat av att vandra på den vägen, utan vill göra som man alltid har gjort till priset av att det kommer att fortsätta att vara som det alltid har varit, ja, då inställer sig ju frågan om vi ska fortsätta att vara där.
Var det svårt att få med de andra regeringspartierna i den här kursomläggningen?
– Alla partier i samarbetet har sett behovet av att reformera biståndet. Sen är förhandlingar alltid ett givande och tagande. Jag tycker balansen i det vi nu presenterat är mycket bra. Nu har vi skapat en ekonomisk långsiktighet i biståndspolitiken och kan lägga fokus på att utveckla kvaliteten och effektiviteten. Vi har i Tidöavtalet pekat på ett antal stora förändringar, både om enprocentmålet och migrationen. Mycket pekar på att Ukraina nästa år kommer att vara den största mottagaren av svenskt bistånd.
Vilket är det största hindret för att uppnå konkreta resultat gällande tillväxt och fattigdomsbekämpning?
– Jag skulle nog säga att de största hindren för ekonomisk utveckling finns i länderna själva. Frånvaro av rättsstat, av ett långsiktigt och attraktivt företagsklimat, frånvaro av frihandel. Istället ser vi protektionism och tullmurar, svårigheter för utländska företag att etablera sig på plats. Den typen av viktiga strukturproblem vill vi gå in och förändra.
– Jag var i Kenya nyligen. Det de vill ha där är investeringar, de vill ha företag, de vill ha jobb. Det gamla perspektivet med bistånd är de inte intresserade av. Om vi ska kunna hantera de här stora problemen, även inräknat klimatomställningen, då handlar det om att få in privat kapital, näringslivet. Annars kommer vi att fortsätta sitta här om 40 år och säga att biståndet inte räcker till.
Ja, den risken är väl överhängande om man tittar bakåt. Hade någon på 1980-talet sagt, att om 40 år så sitter vi fortfarande här och diskuterar bistånd, så hade kanske ingen trott på det.
– Det beror på att de här länderna inte har utvecklats som man hade hoppats, men också att vi alldeles för länge har haft en biståndspolitik som har handlat om att betala ut så mycket pengar som möjligt. Snarare än att ställa frågan om kvalitet.
Har du med dig din stab i det här? Finns det konsensus kring de här frågorna på UD?
– Ja alltså, UD är en stor arbetsgivare, vi är 2 700 personer.
Och väldigt många tjänstemän som är stöpta i en gammal form.
– Jag har inte märkt att det skulle finnas en agenda att vilja motarbeta regeringens prioriteringar. Tvärt om, jag tycker jag har fått väldigt klargörande underlag vilka effekter olika förändringar får. Sedan tar det tid att göra förändringar, att göra upp med den här politiska inriktningen som har varit, det gör man inte på en vecka. Jag tycker vi har kommit långt men det kommer att ta tid. Vi har fått distinkta beslutsunderlag och det kommer att märkas i framtiden, i omstöpningen av biståndet. Under ordförandeskapet i EU blir det min uppgift att se till att vi får med hela EU i stödet till Ukraina. Det kommer att vara en viktig fråga för Sverige.
Läs även: Svenskt bistånd till omvändelseterapi
