Johan Hilton släpper ny bok om dådet i Orlando: »Hela staden blev utsatt«

Den 12 juni 2016 klev en man in på gayklubben Pulse i Orlando och började skjuta. 49 människor dog i dådet mot nattklubben den där kvällen men hela staden påverkades. Mitt under brinnande presidentvalsrörelse var den värsta masskjutningen i USA:s historia ett faktum.

Journalisten, författaren och programledaren Johan Hilton har tidigare skrivit om hatbrott med fokus på gärningsmännen i boken »No tears for queers«. I sin andra bok, »Monster i garderoben«, undersökte han samhällets syn på homosexualitet som något våldsamt och hotfullt. Den här boken skulle synliggöra människorna som överlever och påverkas av attacker mot hbtq-personer.  Deras röster skulle få höras.

Fyra år och 150 intervjuer efter dådet är boken färdig. För det blev inget vanligt reportage, utan en bok där anhöriga, invånare och överlevare berättar sina historier.

– Ju fler människor jag träffade desto större motstånd kände jag mot att träda in med min egen röst. Rösterna var så himla starka i sig, berättar Johan Hilton.

– Jag har länge fascinerats av kollektiva reaktioner på den här typen av dåd. Det var fascinerande när det hände på Drottninggatan i Stockholm också – något händer med en stad när sådant inträffar. Man sträcker sig efter varandra, som pastorn Joel Hunter säger i boken.

Boken handlar inte bara om männi­skorna som var på plats den där kvällen när gärningsmannen parkerade sin bil och gick in för att ta livet av 49 personer. Den handlar lika mycket om vad som händer med staden efteråt, när människor försöker fortsätta att leva sina liv men inte kan glömma. I boken intervjuas bland andra borgmästaren i Orlando, sjukvårdspersonal som arbetade den natten, överlevare från nattklubben och aktivister som alla direkt eller indirekt påverkats av dådet.

För Orlando förändrades. Och även om rättegången 2018 mot gärningsmannens fru har gjort att frågan om huruvida dådet var direkt motiverat av gärningsmannens hat mot hbtq-communityt eller inte, kvarstår ett faktum: 49 personer på en gayklubb sköts ihjäl.

– Det där blev jag väldigt tagen av när jag såg mediebevakningen veckan efter tragedin. Människor manifesterade sin solidaritet i konkreta gärningar. Man donerade blod, pengar, toalettartiklar till männi­skorna som hade drabbats. Men också det att politiker tidigt talade om att det aldrig skulle glömmas bort.

– Sedan dess har Orlandos invånare varit måna om att göra händelsen närvarande i stadsbilden på ett sätt som jag inte sett i andra drabbade städer. I Orlando blir det väldigt konkret. Påminnelserna finns där hela tiden. Det var intressant, hur man gör det till stadens identitet.

Trots att det gått fyra år sedan dådet är såret i Orlando fortfarande vidöppet. Många av de intervjuade pratade i timmar om sina minnen av kvällen eller av anhöriga som dog i attacken.

– Det blev så uppenbart att det drabbat alla som var där och Orlando som gemenskap. Det fanns inte en person som inte på ett eller annat sätt kände sig utsatt av det som hände.

Johan Hilton berättar om en kvinna han träffade när han satt och väntade på att få intervjua borgmästaren.

– När hon frågade vad jag skulle göra och fick svaret började hon att gråta. Det var en reaktion jag mötte så många gånger.

Människorna i Orlando vill inte glömma. De flesta ville mer än gärna prata när han hörde av sig. Anhöriga, aktivister och mödrar.

– Det är klart att mödrar vill att deras barn ska bli ihågkomna. De vill berätta. Vem var Christopher Drew Leinonen? Vem var Eddie Droy Justice? Vem var Amanda Alvear? De vill berätta att de här personerna fanns, var deras barn och deras allt, säger Johan Hilton.

***

Namn: Johan Hilton.

Ålder: 43 år.

Bakgrund: Författare, journalist och programledare som bland annat nominerats till Augustpriset för boken »No tears for queers«.

Aktuell: Med boken »Vi är Orlando«, djupintervjuer med ett hundratal överlevare i Orlando.

Åt: Melon- och myntasoppa med bröd på KB i Hökarängen.