Kjell Bergqvist
»Tjena, jag heter Dick, det betyder kuk på engelska men skit i det«, säger Kjell Bergqvist in i min bandspelare och levererar därmed en av sina klassiska filmrepliker.
Till Kjell Bergqvists försvar ska man säga att det är jag som har bett honom om det, som så många andra gjort tidigare.
– Ja, det händer ganska ofta att folk ber mig säga just det, men för det mesta är det barn, flinar han, och så skrattar de så de skriker innan jag ens hunnit börja. Den är från »Ha ett underbart liv«.
Han anses inte bara vara en av Sveriges bästa skådespelare, Kjell Bergqvist är dessutom en av de allra vassaste när det gäller så kallade »oneliners«, de allra flesta helt improviserade, som den där med Dick. Eller Kjell Bergqvists egen favorit från filmen »Den bästa sommaren«, där hans begravningsentreprenör i slutscenen skriker »Jag ska begrava dig levande din jävel«.
– Det lyfte hela filmen. Egentligen hade jag och regissören Ulf Malmros bestämt oss för att hålla oss till manus för en gångs skull, men vi hade tagit scenen flera gånger, och helt plötsligt skrek jag det där. Jag tror att det blev så effektfullt eftersom jag spelade just en begravningsentreprenör.
Vi börjar prata om improvisation och om Kaj Modin, från tv-serien »Mäklarna«, eller Mäcklarna som inte bara Kaj utan även Kjell Bergqvist själv uttalar det. Ett egentligen ganska uttjatat ämne, efter att serien hyllats i artikel efter artikel. Om det inte vore det där med Kajs slagkraftiga repliker. Nästan alla improviserade.
– Jag tycker att det ingår i mitt jobb att leverera något extra och inte bara stå där och rabbla det jag lärt in. För det mesta kommer en massa idéer redan på första repetitionen, jag har nog mycket egna hyss för mig. Men vadå, funkar det inte så kan man ju alltid ta om. Mitt skådespeleri är en oerhörd blandning av ambition och »skitsamma«.
Just den kombinationen har fört in Kjell Bergqvist i många svenskars hjärtan. Han berättar att det nästan ständigt dyker upp folk som bara vill prata lite, att det ibland, men bara ibland, kan bli lite mycket, men att det egentligen är ett lyxproblem och att det är positivt att folk inte uppfattar honom som dryg. Som alkoholisterna i Torshälla där han bor som ropar »kom hit Kjelle« när de ser honom, och säger »vi hörs« när de snackat klart.
Läser man gamla klipp om Kjell Bergqvist handlar de tröttsamt ofta om hans stökiga ungdom, om att han blev utslängd från gymnasiet, och att han vid rekordunga sexton år blev antagen till Dramatens scenskola (han hade då aldrig sett en teaterpjäs, berättar han över lunchmackan).
Men framför allt handlar de om hans frispråkighet, som vi i höstas återigen fick prov på då han först berömde Carolina Gynning för hennes schysta lökar, och sen läxade upp Jan Scherman och TV4:s dubbelmoral i ett öppet brev med ett »Skärp dig, gubbjävel«.
När vi pratar om vad som hände kallar Bergqvist konstant Scherman för Skalman, och säger att det har ett pris att säga vad man tycker offentligt, men att det andra – att hålla käften – har ett än högre pris. Jag frågar om han är en social kämpe.
– Det handlar om moral, om att stå upp för andra. När det gäller Gynning trodde jag faktiskt att jag gav henne en komplimang, och sen anklagas jag för att ha dålig kvinnosyn, det är helt absurt. Min fru jobbar på Kvinnoforum och jag kan berätta hur många historier som helst om hur jag stått upp för kvinnors rättigheter.
Det gör han också, som när han på 70-talet fick reda på att de kvinnliga skådespelarna fick sämre betalt och hur han vägrade att gå in på scen med ett »se till att höja brudarnas löner, annars får du spela själv din jävel« till Folkans chef, för att bara nämna ett exempel.
Han säger att civilkurage är en bristvara i det här landet, men att han egentligen inte är engagerad i något utom sin familj, och så Ecpat då förstås.
Kjell Bergqvist är Ecpat-ambassadör och deltar aktivt i kampen mot barnporr. Kavajslaget pryds av en pin för organisationen och han pratar gärna om hur han ständigt försöker föra Ecpat på tal, och om hur det sexuella utnyttjandet av barn är ett galopperande problem som hamnat mellan stolarna politiskt. Det går inte att missta sig på hur mycket han brinner för frågan, eller för sina egna barn för den delen. För Kjell Bergqvist är rollen som pappa den kanske viktigaste i livet. Om några veckor ska han ta med sina yngsta döttrar på en kryssning i Västindien.
– Jag har inte en spänn på banken och jobbar bara för att kunna resa iväg någonstans igen. Jag har verkligen rest otroligt mycket, både med och utan mina barn. Jag längtar hela tiden efter mina resor. Hade jag inte blivit skådis hade jag nog blivit sportfotograf, då hade jag kunnat åka runt hela världen och kolla på fotboll, säger han och lyser upp.
Till sist kan jag inte hålla mig, utan måste fråga, blir det någon fortsättning på Mäklarna?
– Nej, jag har tackat nej. Det går inte att toppa det vi gjorde. Däremot kanske jag kan tänka mig att göra något i en annan form. Typ två entimmarsavsnitt eller något.