Lina Thomsgård: »Vi ska vara rädda om det våra föräldrar åstadkom«

Det blir hämtmat från favoriten Lao Lao i Lina Thomsgårds vardagsrum. Förmiddagen har ägnats åt kansliets måndagsmöte på Stockholms Kvinnohistoriska och nu väntar ansökningar om anslag för museets verksamhet innan sonen ska hämtas på förskolan. Men hon gläds åt att få vara Fokus lunchporträtt »just denna härliga vecka«.

– Internationella kvinnodagen är så bra för att den tvingar oss till en lägesrapport. Det mäts och räknas och folk ställer just den frågan, säger hon när jag undrar hur det står till med jämställdheten i Sverige i dag.

Annars är frågan svår att svara på:

– Det är komplext. Mycket går åt rätt håll. Men så fort vi tar något för givet riskerar vi att förlora det. Det är alltid människors arbete som ligger till grund för det vi i dag ser som en rättighet.

Den främsta jämställdhetsutmaningen i dag är att bredda perspektiv och målgrupp tycker hon.

– För vem kämpar vi? Sverige har en lång tradition av kvinnokamp och samtidigt kan vi vara helt yrvakna inför nya sätt att se på saken. Vi behöver förstå att det finns en poäng i att sätta sig in i hur andra männi­skor har det.

Som till exempel rätten att dölja sin kropp, i slöjdebatten. Pratet om att »det här är inget problem längre« kräver också motstånd. På flera områden ser vi en tillbakagång, tycker hon; internationell solidaritet, abortfrågan, rätt till barnomsorg.

– Man får ha sina åsikter, men jag vill att vi ska vara lite rädda om det som våra föräldrar har åstadkommit, säger hon.

Den historiska aspekten, att detta är något som har åstadkommits och hur, är en del av föreningen och museet Stockholms Kvinnohistoriskas värv. Den grundades för ett år sedan av Lina Thomsgård, Gunilla Thorgren, Helene Larsson Pousette, Eric Sjöström och Sofia Embrén. Lördagen den 7 mars har de ettårskalas, med mat, dryck och tårta, livemusik och famösa namn som Suzanne Osten som dj:ar på nattklubben Under bron.

Stockholms kvinnohistoriska har ingen egen byggnad utan driver verksamheten genom sina medlemsinstitutioner, till exempel Dramaten, Huset under bron, Svenska Filminstitutet, Kvinnliga akademikers förening, Statens historiska museer, Bohm bohm room. Och det är en viktig poäng, menar Lina Thomsgård, som först var kritisk till idén om ytterligare ett kvinnohistoriskt museum förutom det i Umeå.

– Bara hyreskontraktet hade slukat 70 procent av budgeten. Vi hade blivit ett alibi för att andra skulle slippa ta det perspektivet. Kvinnors historia måste berättas tillsammans med all annan historia.

I stället är man en del av alla sina medlemmars verksamhet och verkar i stadens offentliga rum. Så blir man en bestående del av institutionernas blodomlopp, minne, arkiv och drivkraft är tanken.

Under sitt första år har man arrangerat 235 evenemang på 30 platser; stadsvandringar, SR-podden »Det politiska spelet«, Kulturhuset Stadsteaterns utställning om kvinnorna i Klarakvarteren. De har haft wikipedia-skrivstugor och en historisk författarmiddag i Göteborg där 39 deltagare höll var sitt treminuterstal om en kvinna de ville berätta om.

Lina Thomsgård spelar upp ett ljudklipp. Konceptet har spridits till Nairobi, Visby, Lund, Moskva med flera städer.

– Eftersom min son föddes en morgon kan jag säga att detta är den mest magiska kvällen i mitt liv, säger hon.

Tre huvudsakliga mål har Stockholms Kvinnohistoria: berätta om kvinnor vars gärning riskerar att glömmas, få kvinnor att dokumentera vad de (och andra kvinnor) gör nu så att det kommer in i historieskrivningen.

– Och, betonar hon och knackar i glasbordet:

– Revolutionera och förnya upplevelsen av vad ett museum kan vara. Vi ska vara där folk är och kanske få dem att hitta till andra muséer.

I januari prisades de av Nöjesguiden, vars läsare är 20–30 år. Lina Thomsgård är stolt och glad:

– Ett jätteviktigt kvitto på att vi lyckas nå nya museimålgrupper.

***

FAKTA: Lina Thomsgård.

Yrke: Projektledare och verksamhetsutvecklare, framför allt inom jämställdhet.

Född: 1978 i Stockholm.

Fritid: Sambo och sonen. Dalarna och Skåne.

Aktuell: Medgrundare och chef på Stockholms Kvinnohistoriska, som fyller ett år i dagarna.

Åt: Dagens lunch: Tre små rätter från kinarestaurangen Lao Lao på Hornsgatan i Stockholm och bubbelvatten. Te.

LÄS OCKSÅ: Möt Kristoffer Örstadius – grävande reporter, och schlagerfantast