Linus Bylund (SD) i intervju med Fokus: Straffa journalister som är partiska

Linus Bylund är nyinvald i Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR, som förvaltar aktierna i de tre public service-bolagen. En av stiftelsens viktigaste uppgifter är att utse vilka som ska sitta i de tre bolagens styrelser.

Positionen i Förvaltningsstiftelsen är strategiskt viktig för SD, som är ett av få partier i riksdagen som intensivt driver mediefrågorna.

Fokus träffar Bylund före hans första möte i Förvaltningsstiftelsen över en kopp kaffe på restaurang Luzette i Stockholms centralstationen.

Ny i förvaltningsstiftelsen, hur tänker du kring public service?

– För en gång skull så är jag ganska överens med partiet. Public service behöver smalnas av och effektiviseras. Smalnas av vad gäller kanaler, inte bara tv. Och effektiviseras ekonomiskt.

Hur mycket ska sparas?

– Jag vet inte just nu. Men det är orimligt med de miljardbelopp som public service nu får. Jag förstår kontinuitetstanken i det långa avtalet på sex år. Jag är alltså för public service och emot att korta perioder kan leda till att en ny regering börjar ändra inriktningen efter sina önskemål och prånglar ut sin egen politik. Det är inte det som public service ska handla om.

– Det finns egentligen bara ett argument som gör att jag är för public service och det är en sammanhållningsskapande funktion, att skapa gemenskap i vårt land. Det finns ju många som gör nyheter, gör samhällsprogram och ditten och datten och som många gånger är bättre än public service. Ta till exempel ”Allsång på Skansen”, det skulle någon annan kunna göra lika bra.

– Men just detta att det är vår – svenskarnas – tv, radio och text gör att det finns ett argument. Och då måste man anpassa programinnehållet efter det. Både programmen och innehållet. Ledstjärnan måste vara att skapa gemenskap.

Kan du bli konkret?

– Det finns ju den här bilden att public service är vänstervridet, och det köper jag rakt av. Men jag accepterar att det finns moteld som säger att det är inte alls sant. Men det spelar ju egentligen ingen roll för inslag som är uppenbart partiska är dåliga, oavsett åt vilket håll. Det är dåligt när man intervjuar, inom citationstecken, mannen på gatan och det regelmässigt är en aktivist i Vänsterpartiet eller SSU. Det hade varit lika fel om det varit MUF, Ungsvenskarna eller Sverigedemokraterna som varit överrepresenterade.

– Man bygger in lite drama, och jag kan förstå det ur en medial kontext, men det kan inte vara huvudfokus att skapa drama genom att ta ställning för någonting och måla upp klyftor.

Fokus ber om exempel på fler program som kan tas bort, men Bylund talar bara om ”provocerande smala saker” som är ”konfliktskapande och provokativa”. Han vill hellre tala om att banta bolagen:

– Det finns mycket effektiviseringar att göra som inte är kopplade till programmen. Det finns ingen anledning att ha flera olika bolag för radio, tv, streaming och text. Det kommer ju från samma källa.

Vad säger du om ansvaret för den lokala bevakningen?

– Jag tänker som sverigedemokrat att det sitter i märgen att lokalt är bra. Det finns en Stockholmscentrering i väldigt mycket i dag. Den tror jag är väldigt provokativt för många ute i landet. Bor man i Knäckebyhult så är det så. Jag tror man ska göra mer lokalt – det blir legitimt och trovärdigt.

Pressad på frågan om det inte kräver mer pengar, medger han:

– Om man vill få lite fart någonstans så måste man ju slänga dit en slant. Det går ju inte att kräva av organisationen att man ska göra mer och inte skjuta till någonting.

Bylund tycker inte om dagens EU och vill dra tillbaka makt till Sverige:

– Det resonemanget kan jag applicera på public service–bolagen. Jag tycker inte om public service idag, men jag tror det går att skapa ett bra public service och i den situationen kan man behöva anslå medel till det lokala. Det måste vara tydligt vad man får och inte får göra. Det största hotet mot public service är inte stora delar av Sverigedemokraterna som påstås vill riva allt och hälla salt i såren.

Vad är då det riktiga hotet?

– Det är att man tappar förtroende. Man måste förstå att folk inte vill bli skrivna på näsan en massa åsikter som de inte har, utan man vill att det som presenteras ska vara verklighet. Inte åsikter, inte teorier.

– Vi kan titta på rapporteringen om Trump, som jag tycker är väldigt intressant. Jag är ganska skeptisk till Trump som person. Men jag är ju mycket mindre skeptisk när jag har satt mig in i respektive fråga i amerikanska medier än när jag tittar i en svensk tidning eller framförallt SVT. Det känns som det finns en utdragen kampanj för att folk ska tycka att Trump är en idiot. Det är lite demokratiföraktande. Det är i någon mening klassförakt.

Om man inte gör som du vill, vad händer då?

– Jag vill ju se mer personaliserad repressaliemöjlighet för Granskningsnämnden. Det finns ju människor som är ansvariga för innehållet för respektive program. Det måste finnas ett personligt ansvar. Det finns en del verktyg i dag. Men det är ju ekonomiska saker kopplat till bolagen, inte kopplat till enskilda personer. Det är ingen som blir av med lönen i två månader, eller får sparken. Det hotet måste finnas där.

– Jag säger inte att vi ska sparka ut varenda journalist som inte gör som jag säger. Det är självklart. Men det måste finnas där. Överträder man sina befogenheter som anställd i folkets mediekanal och lurar folket, för det är ju en antidemokratisk handling – att sprida fake news, att ta ställning i det som uppfattas som nyheter – då missbrukar man ju ett väldigt tungt förtroende som man fått av folket för folkets pengar och inte för att driva opinion mot folket.

En kännbar påföljd i någon form?

– Exakt!

Ska Telia delas?

– Jag tycker det är bra att staten har kontroll över infrastruktur och vissa saker. Men staten ska inte in och pilla i redaktionell verksamhet och tjänster.

Då kan man ju inte äga TV4?

– Nej.

Public service, presstöd, filmstöd, behövs en helhetsutredning?

– Ja, alltihop måste ses över. Vi vill ta ett helt nytt grepp på public service, presstöd och alla andra medierelaterade verksamheter som Filminstitutet och filmstödet. Sverige gör ju inte längre några filmer som är någonting att ha. Det gjorde vi ändå en gång. Nu är det ingen jävel som tittar. Men uppgiften är inte att göra normkritik som är provocerande. Sedan får vem som helst göra vilken film de vill om vad de vill, men samhället ska inte satsa sina pengar på det.

– En tanke man borde ha på morgonmötet på alla redaktioner är ”vill folk ha det här”? Man är ju inte tillsatt för att göra det man själv vill ha. Eller ens kompisar på Nytorget.

– Presstödet är extremt problematiskt och jag tror att jag är mer radikal än partiet i den frågan. Jag har svårt att se existensberättigandet överhuvudtaget. Men det är min personliga åsikt.

Hur klarar vi den utländska konkurrensen?

– Vi har ju bra exempel på att vi kan från musikindustrin. Om Sverige slutar producera smala filmer så har vi saker som vi kan konkurrera med. Vi är mycket mer exotiska än vi tror. Jag tror inte på den franska modellen med regler för hur mycket som ska produceras. Det är socialism.

LÄS OCKSÅ: Mediestöd eller mediedöd – Fokus granskar situationen för svenska medier

Efter intervjun behöver Fokus ett par förtydliganden kring frågan hur public service ska bantas om hur fällningar i Granskningsnämnden ska bestraffas. Linus Bylunds svar:

”Jag har varit på första mötet med Förvaltningsstiftelsen och jag tycker det gick mycket bra! Vi som är nya kom rakt in i en valberednings- och rekryteringsprocess för bolagens styrelser där vi olyckligt nog har missat viktigt förarbete, men jag lyckades ändå, tillsammans med ett par andra, förmå gruppen att stryka ett för mig viktigt namn på den krympande listan över förslag på ledamöter och ordföranden. Även små segrar räknas.

När det gäller avsmalningen vet jag att partiet är i färd med att formulera en mer detaljerad policy för hur det bör gå till. Men personligen, och mer övergripande, så menar jag att man dels kan smalna av verksamheten genom att slå ihop bolagen, eftersom media i dag ändå i regel innefattar ljud, rörlig bild och text. Det saknas skäl att hålla fast vid en ålderdomlig ordning där man skiljer på olika distributionssätt. Jag vågar säga att det kommer att bli så förr eller senare, för min del gärna förr.

Vidare finns det skäl att lägga större vikt vid sådant som skapar sammanhållning och bejakar vårt språk och kultur samt inte bättre görs av privata aktörer, och omvänt, mindre vikt vid sådant som kan betraktas som ren underhållning utan djupare värden och som den fria marknaden sköter bättre.

När det gäller påföljder menar jag personligen att det är rimligt att den som är satt att förvalta medborgarnas ekonomiska medel och omsätta dessa till opartisk, konstruktiv och samhällsnyttig media har ett extremt stort ansvar att göra det på ett sätt som gagnar samhälle och demokrati. Att självsvåldigt ta sig friheter, och i stället till exempel söka påverka tittare och lyssnare efter eget politiskt tycke, måste kunna få konsekvenser för individen. Alltifrån varningar och löneavdrag till att, i grova eller upprepade fall, kunna entledigas från sin tjänst. Förbigående kan nämnas att jag är för ett ökat individuellt ansvar för alla tjänstemän som, via skattemedel eller jämförbart, är anställda för att på ett eller annat sätt tjäna folket.”

***

FAKTA: Linus Bylund

Bylund satt i riksdagen mandatperioden 2014 – 18. Han har en lång karriär i SD som pressekreterare, stabschef och ledamot i partiets valberedning. Mindre känd är Bylunds karriär som sångare i vikingarockbandet ”Korpöga”. Han har även medverkat i ett par av SD:s vallåtar som ”Blåsippans väg”. I dag arbetar han på SD:s kommunikationsavdelning.