»Hatten formas efter huvudet med alla dessa knölar«

Knopparna är ljust gröna, syrenen blommar och flera års studier är till ända. Kläderna är sedan länge bestämda och pirret i magen har börjat att infinna sig. Nej, det handlar inte om studentens lyckliga dar utan om universiteten och högskolornas årliga doktorspromoveringar. Hundratals akademiker ska efter åratal av slit i forskningens tjänst belönas för sina insatser under en dag som benämns som fakulteternas största akademiska högtid. Och vad kännetecknar en doktor bättre än en doktorshatt?

På Hattmakeriet i Limhamn i Malmö råder bråda dagar. Uppemot 50 hattar ska tillverkas till vårens promoveringar och det är ett hantverk som är i högsta grad analogt. Torbjörn Pettersson, en av tre doktorshattmakare i hela Sverige, är dock van.

Varför hattmakare?

– Min mor hade en ateljé i Lund där hon gjorde doktorshattar till samtliga universitet i Sverige, runt 250 stycken. När mina barn hade blivit större började jag att ta vid och göra vissa moment. Jag satt på ett kontor i Malmö och gjorde hattbrätten, samtidigt som jag arbetade deltid som brandman. I dag arbetar vi tillsammans. Min mor är 86 år och hon draperar fortfarande fortare än jag – det sitter i fingrarna. De senaste två åren har jag även gått Hantverksakademins tvååriga utbildning, men praktiken kunde jag tillgodoräkna mig eftersom jag redan hade jobbat med det i 15 år.

För drygt 10 år sedan valde Torbjörn Pettersson och hans mor att skala ner verksamheten och i dag tillverkar de doktorshattar till Lund, och Malmös universitet samt till Blekinge tekniska högskola. En hatt tar mellan två och tre dagar att göra.

Arbetet börjar med att den som ska ha hatten kommer till ateljén för att mäta sitt huvud med en konformatör som ser ut som »ett medeltida tortyrinstrument«, enligt Torbjörn Pettersson, som berättar att våra huvuden sällan är symmetriskt formade.

– Eftersom hattens stomme är hård måste hatten formas efter huvudet med alla dessa knölar och ojämnheter. Därefter doppas ett bomullstyg i en egenkokad blandning av vatten, ammoniak och schellackflingor. När väven har torkat skär man ut delarna till stommen och fogar ihop dem med hjälp av ett varmt gjutjärnsstrykjärn över en femdelad hattstock.

– Brättet görs av filt och jag använder gjutjärnsstrykjärn från 1800-talet för att få det tillräckligt varmt när jag bränner in schellacken. Sedan formar jag brättet med hjälp av en formiljong. På en doktorshatt ska brättet fram och bak vara 13,5 cm från toppen, även kallat platten, och på sidorna 13,2 cm. Därefter ska brättet och platten byglas och jämnas till så det blir slätt. Sist ska hatten skålas, det vill säga man ger brättet en roulékant.

Han beskriver tillvägagångssättet som »analogt gånger sju« och samtliga verktyg är från mitten av 1800-talet. Anledningen är att det inte görs några nya och att de ändå inte hade klarat av den värme som krävs för att till exempel bygla.

Hatten är inte klar efter det arbetet. Den ska nu draperas med svart sidentyg från Italien. Då delar man in hatten i fyra delar och det ska vara nio veck på varje fjärdedel. Man gör även en foderhätta och sedan ska fakultetsmärket på tillsammans med bomullsband och rosett.

– Det sista som sys på är svettbandet. Alla moment sys för hand.

Det låter rätt slitigt. Varför gör du detta?

– Dels är det avkopplande, jag har alltid tyckt om att arbeta med händerna. Dels är det ett unikt hantverk och det är kul att hålla det vid liv. Det är väldigt udda. Även om det kanske ser ut som att det går på löpande band är ingen hatt den andra lik. Varje hatt är unik, varje hatt är en utmaning.

Man skulle kunna tro att det är surt att tillverka något som bara används en gång. Men den här hattmakaren ser det inte så.

– Den som köper en hatt gör det dels för att det är en symbol som härstammar från 1600-talet, dels för att det ligger många års slit bakom promoveringen. Men jag rekommenderar att man använder den, till exempel på bröllop och begravningar eller varför inte på fest?

Fakta | Torbjörn Pettersson

Ålder: 60 år

Yrke: Hattmakare och brandman

Aktuell med: Tillverkar doktorshattar till vårens promoveringar vid Lunds och Malmös universitet och Blekinge Tekniska Högskola.

Åt: Fisksoppa med räkor på Rökeriet i Limhamn.

Fakta | Ordlista

Konformatör: Den liknar en cylinderhatt i metall och avbildar huvudets form i miniatyr på ett papper som kläms fast i en hållare ovanpå konformatören.

Formiljong: En oval platta med träpinnar och metallskruvar. Pappret med måtten fästs i mitten och mönstret förstoras upp till huvudets rätta storlek. Pinnarna anpassas efter mönstret.

Kulle: Övre delen av en hatt.

Brätte: Kanten kring kullen.

Platten: Toppen på hatten.

Roulékant: Rundad kant på brättet.