Magnus Betnér, ståuppare och dysterkvist

Så kort att benen syns på körkortet, har Henrik Schyffert sagt om sin komikerkollega. Stämmer inte ett dugg. Inte heller att han aldrig ler, som bloggaren Alex Schulman påstått. För då och då kommer ett hastigt leende över pyttipannan som Magnus Betnér beställt på anrika Kometen i Göteborg.

– Jag gillar husmanskost och såna här gamla sunkhak, säger han.

Han skiter i vad Schulman och andra tycker om honom.

Däremot bryr han sig om vad folk tycker om det han gör och är noga med vad han ställer upp på. Efter att ha varit med i spexprogrammet »Tack gode Gud« fick han under lång tid lägga fem minuter av alla sina framträdanden på att be sin publik om ursäkt.

Förväntar de sig verkligen det?

– Det tror jag. När man varje kväll i flera år står och skäller på kändisar som ställer upp i fel sammanhang och sedan själv gör det ska man be om ursäkt. Om man ska ha någon trovärdighet kvar.

Han trodde att programmet skulle va­ra en komikersatsning, i stället blev det ett program som bara skulle trycka in så många kändisar som möjligt.

Under hösten deltog han i SVT:s »Debatt« där han fick prata helt fritt utifrån kvällens tema.

– Jag har krävt att jag ska få säga vad jag vill oklippt, och hittills har de kört det. Det är sällan man får göra tv på de premisserna.

Magnus Betnér vill kommentera och kritiskt granska sin samtid. Humorn kommer i andra hand och är mer ett redskap. Han är feminist och antifundamentalist, för yttrandefrihet och mot rasism.

Ibland anklagas han för att vara politiskt korrekt. Men han hade hellre sett McCain som USA:s president än Obama. Den uppfattningen delar han bara med 3 procent av svenska folket.

– Jag är ett stort fan av öppna gränser och McCain är för frihandel. Han har ock­så uttalat sig kritiskt mot den kristna högern.

Magnus Betnér har en rätt pessimistisk syn på världen och när jag frågar om ljusglimtar i finanskrisens Sverige drar ett av de där hastiga leendena förbi.

– Nä, jag är inte så bra på ljusglimtar …  Men det ska bli kul att se Obama. Det finns ändå hopp om förändring av hur USA beter sig i resten av världen.

Just nu turnerar Magnus Betnér runt med sin föreställning »Ett tal till nationen«. Där ägnar han sig mycket åt religiös fanatism. Religion är läskigt, säger han, och menar då driften att tolka de religiösa skrifterna bokstavligt.

– Att man tror att det här har Gud skrivit, står det att vi ska hugga händerna av en tjuv – då gör vi det, typ. Det är en dålig idé att grunda sina värderingar på något som skrevs för flera tusen år sedan.

Det finns väl inte så många religiösa fanatiker i Sverige?

– Nä, tack och lov, men det kanske inte spelar så stor roll när det finns så gott om dem i den muslimska världen och i USA.

Själv har han fått en kristen uppfostran, uppvuxen som han är i missionskyrkan med en pastor till pappa.

– Det var inte så strängt hemma, utan ganska avslappnat. Jag fick inte sitta i pannrummet eller så om jag gjort något. Men en del av min ilska kommer nog från uppväxten. Jag blir så förbannad när folk luras. Inte så att mina föräldrar försökte lura mig – de tror ju på detta – men det kändes så i tonåren.

Så vilka värderingar ska man ge sina barn? Magnus Betnér ser det som naturligt att föra över det man själv tror på. För sin del jobbar han på att dottern Lina ska slippa fastna i en könsroll.

– Folk fattar inte hur tidigt man lägger grunden för det. Det första folk frågar när man fått barn är vilket kön det är. Inte hur många tår eller om det har mycket hår. Och de kan säga »oj, ursäkta, nu köpte vi blått« och så är det till en tjej. Vi förväntas gilla olika saker. Killar gillar bilar, men det kan ju inte vara något biologiskt, för hur länge har leksaksbilar funnits? Inte så länge jämfört med hur länge det funnits människor.

Jämställdhet är något han går i gång på. Män låtsas att de delar på an­sva­ret för barnen, menar han. Han säger att om män verkligen ställdes inför valet att på riktigt dela lika eller avstå från barn, hade de avstått. Men eftersom kvinnor är beredda att offra saker för familjelivet blir det inte så.

Delar du själv?

– Absolut inte. Jag är ett klassiskt exempel. Hur skulle jag kunna dela lika när jag är ute på turné jämt? Nu är vi ju inte ihop längre, så nu är min dotter ofta med. Ja, jag kunde tagit ett annat jobb, men då hade jag mått dåligt. Egentligen borde jag i jämställdhetens namn sagt nej till att skaffa barn.

I verkligheten var det inget alternativ.

– Man kan inte välja bort att skaffa barn med någon som vill ha barn. Då får man välja bort den relationen. Och det ville inte jag.

På kvällen ska Magnus Betnér göra ett framträdande på Handelshögskolans pub. Det ligger utanför turnéplanen och han gillar att göra så, lägga in lite vanlig stand up med kort varsel. På det viset kan han pröva nytt material och se vad som händer. Tänk om ingen skrattar?

– Det kan jag inte bry mig om. Jag lägger ut nya trådar som jag inte vet vad jag vill göra av, chansar lite. Man ska det som ståuppare. Det är det som är nerven i stand up.