Mammas dotter

När Greta Gerwig var fyra år gammal började hon föra dagbok. Ända sedan dess har skrivandet varit någonting som fått henne att känna sig fri – numera kompletterat med skådespeleri och filmregi.

– Jag är väldigt artig som person. Men i konsten har jag kunnat vara vild, säger hon när Fokus möter henne i London.

Skrivandet och en mångårig önskan att få regissera har resultaterat i »Lady Bird«, en sån där film som går rakt in i hjärtat på åskådaren i sin skildring av en turbulent relation mellan en tonårsdotter och hennes mamma i det tidiga 2000-talets Kalifornien. Filmen har fått en rad Oscarsnomineringar, bland annat för bästa regi. Gerwig är den femte kvinnan någonsin som fått en reginominering.

– Det känns väldigt smickrande, fast jag önskar att vi i stället för fem hade varit femhundra. Men vi kommer dit, säger hon med ett skratt.

– Filmen är väldigt personlig samtidigt som den inte är en självbiografi. När jag växte upp såg jag hur alla omkring mig relaterade till sina mödrar, och nu har mina vänner döttrar och jag ser deras relationer.

Jag ville berätta om den där speciella relationen mellan mammor och döttrar, den är oerhört komplex och rik.

Sjuttonåriga Lady Bird (lysande spelad av Saoirse Ronan, också Oscarsnominerad) bor i Sacramento men längtar därifrån. Detta gällde Gerwig själv.

– Jag älskar Sacramento. Det är en speciell och underbar plats. Ändå ville jag därifrån. Jag var övertygad om att det fanns ett mera spännande liv någon annanstans. Jag tror alla har en sådan längtan, dit där »the action is«.

Att filmen utspelas i början av 2000-talet beror på att tonåringar i dag lever genom sociala medier som Instagram och Snapchat.

– Jag förstår mig inte på det och jag förstår inte hur man skulle kunna göra det filmiskt. Det vore fascinerande att se en film om ungdomar i dag, gjord av någon som är ung.

Lady Bird har svensk premiär 9 mars. Oscarsgalan visas på småtimmarna 5 mars.