»Man överskattar kopplingen mellan ett stressigt samhälle och diagnoser«
Bild: Marc Femenia
Det mänskliga lidandet var hos 1800-talsförfattare som Baudelaire och Nietzsche något som betraktades inte bara som livets villkor, utan som en förutsättning för själ och mognad. I dag betraktas lidande som en stötesten för vår effektiva framfart, något som ofta har en medicinsk förklaring och kan fixas, med tabletter eller terapi.
Att de medicinska förklaringarna nu gått så långt tror psykiater Christian Rück är ett skäl till att hans bok Olyckliga i paradiset fått en sådan massiv respons, och resulterat i en inbjudan från socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S).
Vilket råd ska du ge honom?
– Min förhoppning är att man ska lägga resurser där de gör störst nytta, hjälpa dem med psykiatriska syndrom. Men att öka lyckan för den totala befolkningen, tror jag är svårt, säger Christian Rück och beställer in te med is.
För trots att vi historiskt sett fått det bättre i Sverige ligger psykiatriska diagnoser bakom hälften av alla sjukskrivningar, och över en miljon svenskar tar antidepressiva läkemedel. Medan man förr var mer inställd på att livet på jorden inbegrep lidande, söker man nu svar inom psykiatrin.
Har psykiatrin ersatt religionen som meningsskapande?
– Både och. För dem som fick den religiösa förklaringen till schizofreni; »besatthet av djävulen«, var religionen knappast en befriande förklaring. Och vi mår inte sämre sedan sekulariseringen.
Längtan efter mening tror han dock är ett skäl till vår förkärlek för diagnoser; de är meningsskapande, erbjuder behandling, förlösande från lidandet. Allt detta är bra, betonar Christian Rück, liksom att man nu – till skillnad från det antipsykiatriska 1960-och 70-talen – lyckligtvis inte längre förklarar autism med kylskåpsmödrar och kärleksbrist.
– Men i dag har den medicinska förklaringsmodellen expanderat för långt.
Sedan våra mormödrars tid har livslängden ökat, standarden i landet höjts. Ändå ökar sjukskrivningarna. Visst finns allvarligt lidande, som bör omhändertas enligt medicinsk modell.
– Men det lidande som är en del av livet kan få ett slags upprättelse genom att inte ingå i den modellen, säger Christian Rück, men medger att det inte alltid är lätt att definiera gränsen för exempelvis en vanlig stressreaktion och något farligt.
En stor del av en stressig arbetsmiljö har man förr löst genom olika reformer. Mycket av den stress man i dag söker hjälp för handlar inte om sådant, resonerar han.
Vid Stressforskningsinstitutet har man trots allt talat om förändringar i arbetslivet under 1990-talet. Nedskärningar genomfördes, färre skulle göra mer? Christian Rück tvekar, framhåller att det ändå inte är uppenbart varför diagnosen utmattningssyndrom uppstått just i Sverige.
– Överlag tror jag att man överskattar kopplingen mellan ett stressigt samhälle och diagnoser.
Snarare handlar det om att vi inte kan tillgodogöra oss de förbättringar som landet genomgått, tror han. Människan jämför sig inte med de som har det sämre, utan med sin egen grupp.
– Jag märker själv hur lätt man förflyttar sin »nöjdhetsgrad«. Nu när jag skrivit en bok, jämför jag mig med andra som har gjort det.
Han vill varken försköna eller förringa människors lidande, men tycker att man borde få hjälp som förhindrar att besvären blir kroniska.
– I dag kan någon som är nedstämd och stressad söka till vårdcentral, och 20 minuter senare få en diagnos och sättas på antidepressiva. Där borde vi bromsa lite, i stället behandla stressreaktioner tidigare, försöka lösa problem som utlöser dem.
Kan vår syn på lidande som abnormt och medicinskt förklarbart rent av skapa lidande?
– Om vi tror att villkoren för att vara människa innefattar frihet från lidande, tror jag den synen skapar lidande, i bemärkelsen att vi ser det som något farligt. Tror man att lidande inte är en del av den mänskliga livserfarenheten, blir livet krångligt.
***
FAKTA: Christian Rück
Ålder: 49 år.
Yrke: Professor i psykiatri vid Karolinska Institutet.
Bor: Stockholm
Aktuell: Med boken Olyckliga i paradiset (Natur&Kultur).
Familj: Ja.
Åt: Masala med blomkål, svamp och aubergine på Asian Post Office, Stockholm.
Blir lycklig av: »Jag söker inte lyckan, men att ta en drink med min fru i solen är inte dumt.«
