Mark Isitt: »Den svenska synen på arkitektur har blivit så überrationell«
Bild: Marc Femenia
I Göteborg har han inte bott på nästan 25 år, ändå har han fått en alltmer profilerad roll i Göteborgs-Posten. Mark Isitt, som fortfarande pratar en på samma gång slängig och välvårdad göteborgska, slår gärna ner på stadens arkitektur och på den brist på långsiktighet och klarsynthet, som han efterlyser. Han menar att Göteborg i dag är »fullkomligt förlorad i sin självbild«.
Just nu syns han, alltid välklädd, ofta i slips och vit skjorta, som programledare i TV4:s Grand designs. Där är han tittarnas guide till de inte sällan lite galna husprojekten och han är nöjd med den balans programmet har fått där »dramat hålls levande« och där arkitekturen får sin plats. Han använder termen infotainment och slår fast att det är det mest lättillgängliga han någonsin har gjort.
Men den Mark Isitt som syns i tv är ganska långt från den arkitekturkritiker som länge roat och oroat läsarna i Göteborgs-Posten och som också gärna tar tillfället i akt att gå fram med motorsågen i Sveriges Radios program Stadsinspektionen.
– Jag är en ganska glad skit egentligen, så bilden av mig som arg rimmar inte riktigt med mig som person. Men det är inte mycket bra arkitektur som görs i Sverige och med tanke på att en byggnad förhoppningsvis ska stå i ett par hundra år måste någon gå in och ställa frågan: Kunde detta ha gjorts bättre?
Han menar att det kunde ha gjorts bättre i nio fall av tio och att han begår ett yrkesfel om han inte går in och sätter ner foten och säger: Fan, skärpning!
– Det har smugit sig in en syn på arkitektur i Sverige som är olycklig. Den är så überrationell. Funkar en byggnad tycker man att det är en bra byggnad. Men det är ju inte arkitektur. Man förväntar sig att bilen ska rulla, att dörren ska gå att stänga men sedan kommer det ett stycke design som gör att man kanske älskar den där bilen. Eller hatar den. Man glömmer designen. Alltför många arkitekter gör i alla fall det.
I Mark Isitts ögon är arkitektskrået svagt i dag, i förhållande till byggherrarna. Arkitekterna är så beroende av uppdrag att de tvingas anpassa sig för mycket till uppdragsgivarna.
Om någon arkitekt inte gör ritningarna så billiga som byggherren vill ha dem, då byter byggherren bara arkitekt. De är som gamar på varandra också, arkitekterna. De tar varandras jobb.
Han hoppas att han ibland är folkbildande, men han är också »mycket mer ego än så«. Han är väldigt road av att skriva, av den stilistiska övningen som skrivandet innebär.
– Om man kan ta ett komplext och i mångas ögon obskyrt ämne och faktiskt göra det begripligt och få människor att engagera sig i det, då har man vunnit väldigt mycket.
Även arkitekterna som får sig en snyting har Mark Isitt gjort en tjänst, menar han. Deras verk uppmärksammas och diskuteras och de får möjlighet att försvara sitt verk.
– Men de tar tyvärr väldigt sällan vara på den chansen eftersom de är så ovana vid att vara ute i debatten. Men man måste förstå vilken effekt arkitekturen och närmiljön har på människor, annars blir jag irriterad.
Från början ville han skriva om arkitektur som tidningen Rolling Stone skrev om musik: initierat, med klokskap och med stor passion. Målet var att arkitekturkritiken skulle nå brett, nå andra än bara arkitekterna själva.
Mark Isitt menar att göteborgarna oftast är positiva till det han skriver och att politikerna är lite skraja för hans tonfall, att de tycker att han är »lite gaphalsig och vevar lite mycket«.
– Det är möjligt att det hade blivit en mer konstruktiv debatt om jag inte hade raljerat så mycket. Samtidigt tror jag att jag skulle ha hälften så många läsare då och läsarnas tryck på politikerna, det är ju det som verkligen kan göra skillnad.
***
Namn: Mark Isitt
Född: 1966.
Bor: Köpenhamn sedan sommaren 2019.
Uppvuxen: På Marstrand.
Yrke: Journalist och arkitekturkritiker.
Familj: Fru och två barn.
Aktuell: Som programledare för Grand designs i TV4 på måndagar krockan 20.00. Och i Göteborgs-Posten som ständigt vass kritiker av stadsplaneringen i Göteborg. Är också programledare i Stadsinspektionen i Sveriges Radio P1.
Åt och drack: Salamipizza med en cola på restaurang Tomatis på Nynäsvägen i Enskede, i södra Stockholm.