Mark Levengood, tv-man

Han tror inte på astrologi men beskriver sig själv som en typisk kräfta. Hemkär och familjebeskyddande.

Mark Levengoods nya bok heter »Hjärtat får inga rynkor« och är en samling betraktelser av barndomen, föräldraskapet och livet i allmänhet. Den är småfnissig, ordvrängande och filosoferande. Väldigt Mark Levengoodsk.

– Jonas höll på att bli vansinnig när han läst boken. Han tycker att jag är så beskäftig.

Han låter mycket förtjust över makens omdöme. De har levt tillsammans i 22 år, har två barn och delar sin tid mellan lägenheten på Södermalm i Stockholm och den stora villan i Saltsjöbaden som miljonären Harry Soludde testamenterade till Mark Levengood, utan att de två någonsin träffats.

Själv rycker han på axlarna åt den generösa gåvan. Förklarar att hans liv är fyllt av dylika absurditeter och infall. I vintras åkte han på en finsk bussresa till ett kloster i Sibirien. Det började med en envis lunginflammation, som endast en mycket stark hostmedicin kunde råda bot på. Dundermedicinen gjorde honom hög som ett hus.

– Jag satt framför datorn och lyckades trots mitt tillstånd både boka och betala resan, vilket jag upptäckte dagen därpå. Men jag åkte och det var en fantastisk upplevelse.

Han jobbar mycket, reser jämt och har barnen varannan vecka. Den slitsamma delen av föräldraskapet hade han nog underskattat. Barn är tidsineffektiva till sin natur – »glöm det där 90-talsskitsnacket om kvalitetstid«. Han åker ofta till Finland, men att lära de egna barnen finska är inte aktuellt. Varför försöka lära dem ett språk som tigs av fem miljoner människor?, frågar han retoriskt.

Som finlandssvensk har han en rätt stadig syn på barnuppfostran. Fortfarande du:ar han varken sina föräldrar eller sin äldre bror, det sitter djupt rotat. Hans far är amerikan, från väldigt fattiga förhållanden på landsbygden i Pennsylvania. Modern kommer från en förmögen finsk familj. De träffades på ambassaden i Helsingfors på 60-talet, där fadern tjänstgjorde som marinofficer, och inledde en stormande romans. Familjen flyttade till USA, och kulturkrocken var ett faktum.

– Mamma skulle vara hemmafru, men kunde ingenting om mat. Min farmor glömde aldrig hur min mamma skulle laga sin första Thanksgivingmiddag och fyllde kalkonen med buljongtärningar.

Uppväxten präglades av fria tyglar. Föräldrarna skilde sig efter fyra år och modern gifte om sig. I dag bor hon på Åland. Nyligen fick hon för sig att hon ville bjuda sin son på lunch. Något förvånad klev han upp tidigt, tog morgonfärjan till Åland och möttes av morsan, som med en cigg i mungipan rört ihop en gryta på spretiga aborrar.

– Men mamma, du vet väl att jag inte äter fisk!

– Ja, just det. Det var du ja, kommenterade modern.

Mark Levengood säger att han och hans tre syskon är extremt olika varandra. Äldste brodern är biografvaktmästare, lillebror är världsmästare i frisbee och lillasyster pingstvän.

– Det enda vi har gemensamt är att vi älskar Meatloaf.

Trots att den enda gemensamma nämnaren är svulstiga rockballader så står de varandra mycket nära. Under uppväxten hade familjen en loge på operan i Helsingfors och de fyra barnen fick se och höra allt som framfördes. I dag är Mark Levengood en betydligt mer kräsen kulturkonsument som enbart styrs av lust och som reser sig och går i pausen om han blir utttråkad.

Kändisskapet har han aldrig upplevt som betungande. Undantaget är på krogen, som han numera undviker för att slippa attackeras av berusade, om än oftast välvilligt inställda, människor.

– Vill man inte bli igenkänd ska man inte jobba med tv. Jag kan bli lite trött på dem som gnäller över kändisskapet efter att ha jobbat något år i rutan.

Bilden av honom som en folkkär mysfarbror tar han med en nypa salt.

– Folket är en bedräglig älskare. Jag bygger inget av min egen identitet på att vara folkkär, det är mer en rolig kuriositet som imponerar på mina finska släktingar.

Det är den mjuka finlandssvenskan som lurar många. Själv tycker Mark Levengood att han ofta kommer undan med att vara fruktansvärt spetsig. Den vanligaste missuppfattningen om hans person är att han är så snäll. Hans egen, privata humor är inte alls så mysig som i rutan, utan betydligt smalare. Däremot är han är totalt befriad från ironi.

– Jag avskyr ironi, det är så fegt. Ungefär som att gå omkring med en stor kondom på huvudet för att skydda sig mot omvärlden.

Ironin är också ett tecken på Sveriges snäva offentlighet, säger Mark Levengood och förklarar det med att alla var gifta med varandra på 60-talet och därför hatar varandra i dag. Han önskar att svenskar skulle våga damma till varandra lite mer.

Ändå beskriver han sin nästan fobiska inställning till offentliga uppträdanden. När Jonas Gardell utsågs till hedersdoktor i Lund tidigare i år satt paret längst fram vid scenen vid de efterföljande festligheterna.

– När Tiina Rosenberg härsknade till mot scenunderhållningen och började skrika »fuck you« så blev det riktigt jobbigt. När vi kom tillbaka till hotellrummet fick jag försöka massera bort mitt krampaktiga leende från ansiktet.