Mats Jansson, SAS-vd

Det var samma vecka som Continental Airlines lade 100 flygplan i malpåse och det bankrutta Alitalia jagade en räddande ängel. Air France varslade om sitt första förlustår det här decenniet och Finnair beredde sig på att sparka 500 anställda. Ryan Air kom med vinstvarning, British Airways slickade såren efter sina fiaskon med terminaler och bagagehantering och Northwest Airlines beslöt skära ner sitt flygprogram med 9,5 procent.

Över gazpachon i en kosmopolitisk restauranglokal – Aquavit, ett stycke Amerika vid Norra Bantorget – var det lätt att tala i metaforer. Med 24 av världens flygbolag i konkurs de senaste fem månaderna ser vi en flygbransch i fritt fall.

– Ja, det blir värre innan det blir bättre. Alla faktorer är emot oss. Krisen nu är värre än 11 september. Vi tar ut tolv plan och minskar antalet anställda med 1 000 personer, bekräftar SAS-chefen Mats Jansson.

Varningslamporna blinkar. Det som måste sjunka – oljepriset – stiger. Det som borde stiga – passagerartalen – sjunker. Det skapar en omöjlig ekvation i en begynnande lågkonjunktur.

SAS – med sin spretiga flygplansflotta (301 plan av åtta modeller från olika leverantörer i olika länder) och sina 30–40 fackföreningar i tre olika länder att förhandla med – kan få svårare än många andra att få luft under vingarna.

Det är rutin att SAS-piloter och flygvärdinnor tomflyger från ett land till ett annat för att fylla de nationella kvoter som de statliga ägarstatuterna föreskriver. Plan kan inte få service, där det är mest praktiskt; de måste flygas till en viss stad, där mekanikerna försetts med servicemonopol för en viss typ av plan.

En flygbranschkunnig journalist konstaterade för ett år sedan i en affärstidning, att nästan alla SAS-chefer, från Curth Nicolin till de senaste, Jan Stenberg och Jörgen Lindegaard, kallats in för att lösa akuta kriser. Nu är det bråttom, »huruvida han (Jansson) har funnit en ny utväg när 2008 skrivs får vi svar på först om ett par år. Om inte, så ajöss och goodbye. Exit SAS.«

Jansson, en storvuxen 56-åring med tryggt sjungande västmanländska, uppvisar ingen yttre oro. Lugna gatan.

– Jag talar inte om mina ägare, säger Jansson, som vet förutsättningarna för SAS, att ha svenskt, danskt och norskt nationella förtecken och delvis vara statligt ägt.

– Jag har accepterat förutsättningarna.

Han lämnade sitt gamla toppjobb, vd för Johnsson-koncernen med kort varsel, därför att SAS innebar en utmaning som var omöjlig att tacka nej till.

– Jag kommenterar heller inte aktiekursen. Den blir vad den blir utifrån vad SAS presterar.

Men han tillägger:

– Den sköter sig inte själv.

Oförskräckt uttalar han sig däremot om flygledning i Luftfartsverkets regi: »Monopol.« Och om flygplatserna:

– Vi har inga val och heller nästan inget inflytande över dem.

Om tillblivelsen av SAS och dess historia säger han:

– Vi har fundamentala problem, sprungna ur en monopolsituation.

Det låter inte som sjunde himlen.

Kanske ändå. Jansson säger det inte rakt ut. Men det ligger som en underton, att han ser det som en fördel i sitt kamikazeuppdrag, att inte ha den vanliga vd-bakgrunden, civilekonom eller ingenjör.

– Jag är en av de få humanisterna i näringslivet. Jag studerade sociologi och kulturgeografi. Jag hade tänkt att bli lärare. Men jag hamnade mitt i lärarexplosionen. Ja, och under de åren i början av sjuttitalet var jag naturligtvis radikal och med i FNL-rörelsen. Nu är jag liberal.

Han är inte avundsjuk på Jan Carlzon-eran.

– Nej, jag skulle inte ha velat vara i hans värld av monopol. Jag har sagt ja till att arbeta i en totalt avreglerad värld.

Carlzon är för övrigt en vän; de två äter ofta lunch tillsammans på Teatergrillen eller Lisa på torget. Med staten som stor­ägare i SAS är Maud Olofsson den i regeringskretsen som han har närmast kontakt med.

Gör humanisten honom till en smidigare förhandlare med den så ofta strejkhotande SAS-personalen? Knappast.

– En norsk tidning sa om mig: »Jansson är mjuk som betong.«

Han säger det i neutral ton, varken smickrad eller sårad medan han tar en klunk av sin Coca-Cola. Han finner det naturligt att han får långa arbetsdagar och arbetsveckor.

– Min mobil är aldrig av. Jag ska nås om det är en emergency.

Typ?

– Dash-krasch. Eller strejk.

Han försöker ta lördagen ledig och ge sina hobbies – trav, tennis, joggning – en chans. Söndagar jobbar han från hemmet på Östermalm. Han är gift med Karin, journalist, och de har fyra döttrar i åldrarna 15 till 27. De har sitt fritidsboende i Båstad och Antibes.

Jansson är son till en Ica-handlare och har i generna att tala väl för sin vara:

– Vi har en styrka i vårt varumärke. Vi är bättre än ryktet säger. Punktligheten är bättre. Vi är nionde bäst i Europa.

Kanske räddar Jansson SAS, kanske slussar han, som det stora Swiss Air framgångsrikt gjort, in det till att bli en underavdelning till det stabila Lufthansa. Men Mats Jansson avfärdar alla sådana planer.

– Det blir inget köp, det bli inget samgående, slår han fast.