Mattias Klum: »Jag är besatt av naturen«

Carl von Linné föddes 1707. Hans nyfikenhet och intresse för naturen förde honom runt jorden på jakt efter tidigare oupptäckta djur- och växtarter. Tre hundra år senare har fotografen Mattias Klum just kommit tillbaka från en resa över sju kontinenter, på uppdrag att i Linnés anda söka svar på de stora frågorna om planeten jordens framtid. Det är dags för lunch med Fokus.

Mattias Klum väntar på Konstnärsbaren, sin stamkrog i Stockholm de dagar han tar pendeltåget från Uppsala. Personalen uppmärksammar att han varit bortrest länge och inte synts till vid sitt lunchbord. Vi beställer in ångad hälleflundra och grillbiff, något helt annat än de aplevergrytor, kokade insekter och spindlar Mattias ofta blivit bjuden på under sina 21 år som resande naturfotograf. Vi snubblar genast in på det övergripande temat för projektet som Mattias just nu står mitt i. Tillsammans med journalisten Folke Rydén har han spelat in en dokumentärfilm som ska lanseras under våren, i samband med Carl von Linnés 300-årsdag.

– Filmen behandlar planetens stora hot – klimatförändringar, nedbrytning av biologisk mångfald och världssjukdomar. Detta är oerhört svåra frågor. Men vi har med oss tre unga, ifrågasättande följeslagare som alla vill bli forskare. Alla frågor som väcks under resans gång söker de svar på. Ena dagen dyker vi i Barriärrevet och nästa dag åker vi hem till Al Gore för att tala om klimathotet.

Men Klums dokumentärfilm ska inte bli någon svensk motsvarighet till just Al Gores »En obekväm sanning«. I stället ska filmen ta vid där andra dokumentärer slutar. Mattias Klum framhäver vikten av det hoppfulla budskapet i filmen. Att världen drabbats av en miljökatastrof har redan förklarats på andra håll. Klum och Rydéns samarbete har i stället fokuserat på vad vi människor fortfarande kan göra – att det inte är för sent.

– Budskapet är så stort, långt bortom politiken. Vi vet att naturen repar sig, men vi då? Det här handlar om oss. Om vi människor ska överleva måste vi ändra vårt beteende. Men det är inte för sent, ingen av experterna vi möter i filmen påstår det. Det är en positiv film, och jag tror själv på det, jag är född optimist.

Mattias Klum beställer in sin andra lättöl och fortsätter entusiastiskt tala om förändringarna som ska rädda oss.

– En vanlig missuppfattning är att »lilla jag« inte kan påverka. Men det handlar om intelligenta val i vardagen, inte så många uppoffringar egentligen, som faktiskt spelar roll.

Finns det ingen risk att de medvetna valen blir en klassfråga?

– Så får det inte bli. Det handlar inte bara om att köpa en ny gasolbil, det kan lika gärna vara en fråga om att sätta på och stänga av en lampa. Och köpa ekologisk mjölk kostar inte så mycket mer per liter. Det finns väl en risk att jag låter präktig, men filmen är inte det, den slår ett slag för nyfikenheten.

Hur miljövänlig är du själv?

– Jag reser mycket, ser man till det är jag inte särskilt miljövänlig. Men jag köper utsläppsrätter för mina flygresor. Hemma har jag en gasbil, bergvärme och åker tåg till mina möten. Jag var initierad i de här frågorna innan jag påbörjade filmprojektet och sitter bland annat med i WWF:s förtroenderåd, men jag har också lärt mig mycket nytt under Linnéexpeditionen.

Mattias Klum nämner Borneo som ett exempel där naturkatastrofen pågår för fullt. Ett land som han känner till väl, efter att ha spenderat många månader i dess skogar för att samla material till boken »Skogens öga« från 1998.

– I Borneo reser man genom skärselden för att komma till paradiset. Bara 25 procent av skogarna lever kvar.

Tror du att djuren märker av att naturen är hotad?

– Det finns olika grader av medvetenhet både hos djur och människor. Vissa djur, som orangutangerna på Borneo, är rätt klyftiga och visar tecken på stress och påverkan av skogsavverkningarna. Andra djur, som valar, är nog också medvetna om klimatförändringarna.

Flera gånger under lunchen återkommer Mattias till ett motto som han menar att Carl von Linné levde efter redan för 300 år sedan, och som det är hög tid för oss att anamma i dag.

Planeten är vår, vi måste ta vara på den och framför allt leva med naturen och inte mot den.

Vilka likheter ser du mellan dig själv och Linné?

– Jag bär också på mycket nyfikenhet, näst intill besatthet av naturen, och blir uppslukad och berörd av allt som finns att upptäcka på jorden. Min drivkraft är viljan att berätta och förmedla upplevelser, visa upp kulturer, miljöer och arter som är illa ute. Det är mitt lilla kall. Visst är det en komplex uppgift, det finns alltid en ren egoistisk upplevelse i mina resor. Men jag känner också att det vore oansvarigt av mig att inte göra mitt yttersta för att hjälpa till att rädda planeten, jag kan inte leva med att inte ha försökt.

Om Linné levde i dag, vad skulle han göra?

– Han skulle vara imponerad av landvinningar och vetenskapens framsteg, men samtidigt fasa för att vi inte lyssnat på naturen. Han skulle vara både road och knäckt!