»På Spåret«-mästare ny kulturredaktör

Du vann »På spåret« i fredags tillsammans med journalisten Johan Hilton, var det ett krav för att du skulle få vicka på Fokus?

– Ja, ni ville väl kolla att jag inte var helt tappad bakom en vagn.

Du och Johan Hilton gjorde snabb karriär i programmet och bytte dressinen mot första klass efter bara en vecka. Var livet bättre där?

– Ja, det var rymligare, svalare och jag tror också att vattnet var lyxigare. Jag kände en helt annan pondus där. Men ingen var nog mer chockad än vi, när vi satt där i final.

Vad gjorde att just ni lyckades så bra?

– Eftersom jag var mammaledig när vi skulle spela in hade jag inte så mycket tid att plugga. Så jag försökte knäcka koden. Min grej var att försöka komma på vart vi skulle åka. Jag fick en uppenbarelse att vi skulle till Hjo, tror inte den kom från Gud eftersom den visade sig inte stämma, och tillbringade extremt mycket tid på Hjo kommuns hemsida. Jag borde ha lagt lite mer tid på att plugga kungalängder och lite mindre på att försöka knäcka Kristian Luuks hjärna.

– Jag konstruerade också ett antal bra ordvitsar. Jag skickade en om dagen till Johan för att han skulle hålla sig på tå. Det var det som gjorde att jag kunde dra på tian på Strängnäs. Det kom »barsk udde«, och jag hade redan konstruerat »strikt udde« på Strängnäs.

Vad har du gjort tidigare?

– När jag var 19 blev jag headhuntad till SvD:s kulturdel. Sedan har jag gjort radio och tv, och skrivit en biografi om Eric Wickman, »Busskungen: svensken som grundade Greyhound«. De senaste tre åren har jag varit krönikör på Aftonbladet.

Vad gör du annars?

– Jag är mest personal åt en liten man i blöja, min bebis Bruno.

Hur märker läsarna att du tar över kultursidorna?

– Elsa Westerstad har nog lite mer klassisk inriktning. Jag kommer att lyfta in ännu mer populärkultur, tv-serier, mode, musik. Kanske lite mer vegetarisk propaganda, min bästa skiva någonsin är The Smiths »Meat is murder«.