Percy Nilsson, byggherre och vaktmästare

För snart två år sedan köpte Percy Nilsson mark och byggrätter till köpcentret i Hyllie, området utanför Malmö där Malmö Arena nu ligger, för 250 miljoner kronor. Några dagar senare sålde han det för 570 miljoner till den norska detaljhandelsjätten Steen & Ström. Vinsten blev grundplåten för bygget av Malmö Arena.

Percy Nilsson började skissa på arenan för mer än tio år sedan. I höstas blev den klar och nu hoppas han kunna locka runt en miljon besökare varje år. Det är här lunchen ska äga rum, på »Percys«, en av Malmö Arenas tre restauranger.

Percy Nilsson är uppenbart nöjd med sitt bygge. De senaste åren har arenan upptagit det mesta av hans tid och han har deltagit i hela byggprocessen på detalj­nivå.

– Jag brukar se mig som kapten. Jag delegerar och kontrollerar, jag har visioner och ser framåt i tiden och hoppas på att träffa rätt. Det är min uppgift att våga ta risker och att styra dit vi ska, men jag ska inte ner i maskinrummet eller sätta ut kursen, det gör andra bättre.

När nu arenan är invigd och klar är hans roll mer av en vaktmästares.

– Jag håller koll på varenda detalj. Alla funktioner ska ses över, någon måste se till att säkerhetssystemen fungerar som de ska och att folk får nycklar till sina förrådsutrymmen. Jag är disponibel i alla avseenden – i dag på morgonen satte jag till exempel upp reklamskyltar.

Han är något av en institution inom det skånska näringslivet. En entreprenör i ordets vidaste bemärkelse, men en som även varit i blåsväder en del. Han har arbetat som allt från snickare till nattklubbsägare, är grundare av byggbolaget PNB AB samt fram till nyligen ordförande för ishockeylaget Malmö Redhawks. Han sålde av PNB och sitt fastighetsbolag med en rejäl vinst före fastighetskraschen 1990, och flyttade då av skatteskäl till Belgien.

Men några år senare återvände han till Malmö och fortsatte att göra affärer i byggbranschen och hockeyvärlden. För tre år sedan dömdes han till ett års fängelse, anklagad för att ha gjort felaktiga löneutbetalningar till spelare i Malmö Redhawks, men friades senare i hovrätten. Men anklagelserna verkar inte ha haft någon hämmande effekt vare sig på affärerna eller på stadens syn på honom. I höstas utsågs Percy Nilsson till Årets skåning av skånska radiolyssnare. Han gläds åt utmärkelsen, särskilt med tanke på att det oftast är artister eller idrottsmän som utses.

Han menar att framgång, och överlevande, mest handlar om att rida ut stormarna som uppstår under arbetets gång.

– Alla kan väl hitta idéer, men det viktiga är att kunna klara ut kriserna. Det gäller att inte ge upp när det är svårt. Det här har inte gått på ett snöre, säger han och gör en svepande rörelse med handen ut mot arenan.

Att lyckas handlar också om förmågan att delegera uppgifter. Percy Nilsson berättar att han förr om åren gjorde allting själv, vilket resulterade i ett flertal års svåra magsår.

– Jag var sjuk rätt länge och förstod efter ett tag att det enda sättet jag kunde fortsätta på var genom att delegera. Ger man sig in i nya projekt till hundra procent får orken inte ta slut mitt i, så det gäller att kunna dela med sig till andra. Det låter kanske förmätet, men numera tar inte stress och kriser lika hårt på mig – jag lägger över på andra när det behövs.

Men ledighet verkar inte vara en av hans starkaste sidor.

– Förmodligen har jag ledigt just nu, säger han.

Tidigare om åren, när han ägde en golfbana i Marbella, åkte han och hans fru ofta dit på kortsemestrar. Efter tjugo år tröttnade han dock på det administrativa arbetet med golfbanan, så för ett år sedan sålde han den. Just familjen ser han som en grundbult i sitt liv. Om den privata sfären är i harmoni kan man klara en motgång på jobbet, menar han.

– Man blir väldigt blottad om man inte har lugn och ro där hemma. Har man harmoni med sina barn, nya fruar och gamla fruar kan man ta en fajt på jobbet, men ska man fajtas hemma också så faller allt­ihop.

Percy Nilsson lägger fortfarande det mesta av sin tid på arenan. Även om han har »lite annat ute på stan« också.

– Jag har en annan stor grej på gång, så vi får se hur det blir, säger han hemlighetsfullt, tar en klunk kaffe och vänder blicken mot arenahallen.

Nere på arenagolvet roddar ett gäng med scenen inför morgondagens konsert med världstenoren José Carreras, medan ett annat gäng bygger scenen till den Londonbaserade uppsättningen av »Mamma Mia!«. Percy Nilsson slänger ett öga mot snön som yr utanför fönstren och hoppas på väderomslag till morgondagen då han ska ut och jaga. Konserten bryr han sig inte om.

– Nej. Jag stannar ute i skogen en stund. Carreras är ju bra, men kommer jag hit så kan jag inte koppla av, då har jag bara mina falkögon på och räknar folk. Jag räknar alltid – oavsett om det är mitt eget eller någon annans evenemang. Det är väl något man får med på köpet, eller så kanske det är ett minuspoäng.