Peter Wahlbeck: »Att jag skulle vara galen är bullshit«

Peter Wahlbeck kommer ner till hotellobbyn och klagar högljutt på hotellets faciliteter, service och det faktum att han fått en parkeringsbot. Vi är i Västerås.

Vi promenerar bort till ett kafé och beställer in pasta. Jag frågar om den senaste historien som satte Wahlbeck på löpsedlarna. Enligt kvällstidningarna har en »galning« brutit sig in hos Peter Wahlbeck och bott där när han varit bortrest. Peter bekräftar vad kvällstidningarna skrivit.

– Det är en helt galen kvinna som tror att vi är ihop. Hon dyker upp varje gång jag uppträder. Nyligen stod hon redan på scenen när jag kom för att göra min show. Hon stod där och läste minst sagt erotiska dikter, folk trodde att det hörde till showen.

Varför förföljer hon dig?

– Hon ser någon tröst i mig. Hon är kär i mig.

Om du var en mentalsjuk kvinna, vem skulle du förfölja?

– Nej, inte om jag var en mentalsjuk kvinna. Men skulle jag av någon anledning förfölja någon skulle jag inte välja Peter Wahlbeck. Jag skulle nog se att Di Leva gav mig mer tröst.

Komikern och konstnären Peter Wahlbeck har varit verksam i 20 år och ligger bakom en mängd tv-program och krogshower, och har gjort sig mest känd för sina »für alle«-projekt. Peter berättar att han har ett stort intresse för miljöfrågor och att det inte är någon slump att han under september turnerat med miljöpartiets valkampanj.

– Jag läste nyss Gustav Fridolins nya bok, jag var mycket imponerad. Hur fan kan man vara så ung och vidsynt? Ola Salo är också en sådan person, vidsynt så man baxnar.

Peter säger att vidsyntheten inte är något man lär sig utan något man ärver. Han talar om reinkarnation, att varje själ återföds.

– Inte att man blir en ko eller groda, det finns ingen logik i det. Jag ser logiken i reinkarnation. Hur skulle du annars förklara att en femåring som växer upp i en omusikalisk familj kan spela perfekt fiol?

– Naturvetarnas svar är alltid slumpen, jag kan inte nöja mig med det. Jag vill göra en show om det här, om logiken bakom reinkarnation.

Peter kallar sig själv för autodidakt intellektuell. Han berättar om sin tro på karma och reinkarnation. Han läser mycket esoterisk litteratur och upprörs över att den typen av litteratur »förtrycks och svartmålas i media«.

– Då är det samtidigt vi positiva människor som svartmålas. Vi människor har inte bara utvecklats, vi är i en ständig utveckling och kommer fortsätta utvecklas. Liksom tekniken och andligheten.

Det är din tro?

– Nej, jag tror inte.

Så du är en fundamentalist?

– Alltså, om man tror att Jesus dog för våra synder så har det ingenting med utveckling att göra. Och det har inget med logik att göra heller. Kom med nya impulser i stället, hitta en ny storebror.

Vem är dagens storebror?

– Rudolf Steiner (filosof som bland annat grundade Waldorfpedagogiken och antroposofin) och danska filosofen Martinus (dansk mystiker och författare vars verk i vissa kretsar kommit att kallas Tredje Testamentet). Martinus är en av de största andliga filosoferna, jag är förvånad över att hans författarskap inte är mer känt. Men jag vet varför, det är prestigens fel och alla intellektuella dravlare som har byggt upp institutioner och uppbär lön.

Om någon kallar dina teorier för hippieflum, hur bemöter du det?

– Jag kan inte bemöta det. Man kan inte kalla det för flum, jag snackar inte om några böcker om Ufon, utan två hyllmeter böcker om utvecklingsläran där reinkarnationen är bas. I Sverige lever vi fortfarande i ett bondesamhälle, vi är uppfostrade med en början och ett slut, vi ser bara det rumsdimensionella. Om vi nu är så övertygade om att vi bara lever ett liv så lever vi ju helt fel, har vi bara ett liv borde vi pippa runt mer och strunta i alla lagar. Den enda person som jag vet verkligen lever livet är Frank Andersson.

Du då, hur lever du?

– Nyfiket, jag är så nyfiken att jag betalade 800 kronor för att se »Rhapsody in Rock«.

Anser du dig själv vara konstig?

– Nej, nej. Att jag skulle vara galen är bara bullshit. Jag vet exakt vad jag gör. Jag är en småbarnsförälder och har inte tid att springa runt och leka idiot. Men jag har aldrig mött någon med mer fantasi än jag själv. Jag är helt gränslös.

Komikern Peter Wahlbeck fortsätter raljera över byråkrati och det sexfattiga samhället, mellan tuggor av vegetariska pastarullar. Mannen som ofta lever på att vara en finne i röven är inte rädd för kontroverser, inte rädd för att provocera eller kasta ur sig kommentarer om allt och inget. Peter säger att han just skrivit färdigt en bok, en »knullroman« som handlar om en kvinna som reser runt i Sverige och ligger med stereotyper.

– Ett av de största problemen i samhället i dag är att kvinnor får för lite kuk, säger han plötsligt och hänvisar till författaren Kajsa Ingmarsson. Han skrattar åt sin egen fyndighet och fortsätter sedan att raljera över SVT:s byråkrati och inkompetens. Jag frågar om han är bitter?

– När jag går ut för att roa mig i Stockholm får jag ont i ryggen av alla ryggdunkar men likt väl är min plånbok tom. Bitter? Nej, jag är hatisk.