»Problemet är att folk är dumma i huvudet«

När Carolina Falkholt var i de tidiga tonåren smög hon ut på nätterna. Genom mörkret, ner till sjön. Trots att hon var mörkrädd. Hon simmade långt, långt. Hon kände sig fri, fri att sluta simma när som helst och låta sig slukas av vattnet. Hon låg där under vattenytan och tittade upp på månen. Där och då var hon urstark, kände att hon ägde världen.

Så har det fortsatt, att ta sig frihet och att inte göra som alla andra. Och om att protestera. På mellanstadiet gjorde hon sin första organiserade revolt. I skolan samlade hon »ett crew« som bland annat tog ner alla tavlor i hela skolan och limmade fast grejer i materialrummet. Det var ett sätt att förhålla sig till kaoset i skolan, i livet och i sin egen hjärna.

– Kreativitet är väl mitt sätt att försöka lösa problemet att jag existerar. Det är ett stort problem, att jag finns.

Vi sitter »längst upp i världen« som hon beskriver det. På 23:e våningen i Göteborg, i det hus där hon precis blivit klar med sitt färgglada graffitiverk som pryder en stor vägg både i hotellets lobby och högt här uppe.

Den här våren har det stormat kring Carolina Falkholt. I slutet av januari fick hon avbryta en workshop på Bengtsgårdens högstadieskola i Bengtsfors. Det var en workshop med könsmaktsordningen som tema, som hon i Göteborgs-Posten beskrev som en slags snabbkurs i konst, feminism, graffiti och sexism.

Hon bar en kavaj med texten »Min jävla fitta« på ryggen och rektorn på skolan bad henne att ta av den, för att den enligt rektorn väckte oro bland vissa elever. »Min jävla fitta« är också namnet på en av hennes utställningar.

Bara några veckor tidigare var hon det stora samtalsämnet i Nyköping. Kommunen beställde en väggmålning av henne men målningen med bland annat ett kvinnokön gick inte hem i Nyköpingsstugan. På »Övermålning« som verket döpts till har hon under arbetets gång skrivit kränkande ord mot kvinnor. Sedan har konstnären målat över de orden.

»Övermålning« blev en följetong i medierna och Varbergs kommun erbjöd sig att köpa konstverket när Nyköpings kommun ville måla över det.

Dessutom blev hon attackerad i Umeå när hon målade en vagina på ett snöblock.

Helt plötsligt blev Carolina Falkholt känd som vaginamålaren.

– Men det har inte jag tillskrivit mig själv. Det är bara en liten del av min motivvärld. Jag blev lite provocerad av hetsen. Vi har det här problemet i världen, att folk är dumma i huvudet. Varför kopplar de inte ihop sina hjärnor med sina hjärtan?

Att intervjua Carolina Falkholt är som att ge sig in i en slags dragkamp där det handlar om att kämpa för att hon faktiskt ska svara på den fråga jag ställer. Hon svävar iväg när hennes hjärna hela tiden associerar vidare eller bara helt fritt.

Att intervjua Carolina Falkholt är också att ta del av hennes livs, allt annat än tillrättalagda, historia. Hon berättar om hur hon hatade nästan alla människor när hon växte upp i Dals Långed i Dalsland. Hon »platsade inte in i kontexten«. Hon berättar om sin pappa krögaren som jobbade jämt och som ville att hon skulle utbilda sig till något som hon kunde tjäna pengar på, skaffa sig ett ordentligt jobb. »Nu har han mer tid, men nu är det för sent.«

Efter högstadiet flyttade hon till Skåne, för att satsa på ridningen och för att gå naturvetenskaplig linje. Och för att känna att pappa inte bestämde över henne längre. Det var där hon började sno sprayburkar för att sedan gå ut på stan och måla. Det var också då hon kände att hon kunde bryta sin norm som hon inte ens valt själv. Hon kunde fatta sina egna beslut. Som att skriva om och kritisera hela skolsystemet. Det var helt enkelt inte rätt att bestämma hur kreativa individer skulle fostras och formas. Rektorn tyckte att hon skulle sluta med en gång. För att sedan hamna i Stockholm, New York och Göteborg.

Hon berättar om sina depressioner, sina självmordstankar, om sin vän som tog livet av sig. Hon berättar om hur hon valde att skaffa barn och satsa på livet, när det enda alternativet var att inte leva mer.

Carolina Falkholt vill satsa mer på musiken, just i dag har hon fått skivkontrakt. Hon pratar lyriskt om hur hon lyssnar när hon jobbar, att hon försöker analysera »sinnenas och kroppsdelarnas funktion i förhållande till mitt arbete«. Det hon skapar i form av konst och musik ger struktur i livet.

Just nu brinner hon för Kairo, för att göra skillnad där. Hon vill tillsammans med en grupp utvalda, kvinnliga konstnärer måla en stor vägg vid Tahrirtorget.

– En målning kanske inte gör att situationen för kvinnor blir bättre men det finns en sån kraft i konsten. Den bidrar till samhällsutvecklingen.

Lunch med Fokus | Oxnacke i himlen

Bjuden på lunch: Carolina Falkholt.

Aktuell med: Graffitiverk som pryder insidan av hotellet Gothia Towers i Göteborg. Hoppas också på att få måla en stor vägg vid Tahrirtorget i Kairo.

Åt och drack: Kycklinglevermousse till förrätt och sedan rödvinsbräserad oxnacke med rostade morötter och champinjoner.

Stod för notan: Martin Röshammar.

Var: Heaven 23, med utsikt över Göteborg.

Fotograferade: Maria Steén.