Professorn som inte väjer för det äckliga: »Vill visa att vi är biologiska varelser«

Han säger det själv: Han är helt omusikalisk; så omusikalisk att han inte ens lyssnar på mer än den musik som finns omkring honom i hemmet. Även en mycket nyfiken professor i bioorganisk kemi måste välja bort.

Ulf Ellervik, som annars bor i Löddeköpinge i Skåne, är i Stockholm med sin höstlovslediga familj bland annat för att vara med i P3:s Morgonpasset, SVT:s Babel och Fokus. Han utstrålar energi och verkar tycka att det mesta är kul i livet. Ja, förutom musik då.

Hans tjänst på universitetet i Lund handlar delvis om att vara en kemins marknadsförare. Han undervisar och forskar, men han är också inriktad på att föra in ett naturvetenskapligt »allmäntänk i samhället« och på att visa att kemi inte alls behöver vara abstrakt, komplicerat eller ointressant.

Han har skrivit böcker om giftiga ämnen; om magnifika frukostar, som en hyllning till både frukosten och kemin; om njutning och om glass. I den senaste boken, Äckligt, berättar Ulf Ellervik om kroppsvätskor – slem, snor och sädesvätska. Alla är de sekret, saker vi faktiskt har nytta av och som finns på utsidan av kroppen.

– Mina böcker handlar oftast om män­niskor, antingen människor som drabbas av kemi till exempel genom att de blir förgiftade eller all den kemi som är i oss.

När vi ses har boken funnits i handeln i ett par veckor och han konstaterar att han – som själv inte är särskilt äckelmagad – inte har fått lika mycket uppmärksamhet för sina tidigare böcker.

– Vi människor är fascinerade av det som är lite äckligt. Det är en ryggmärgsreflex att det här med kroppsvätskor är lite pinsamt och märkligt. Sedan vill jag också visa på att vi är biologiska varelser, även om vi försöker låta bli att vara det.

På restaurangen på Östermalm pratar vi om hur kroppsvätskorna också är kusligt aktuella i covid-19-tider i form av droppsmitta och hur hostan och nysningen har helt olika status eller äckelgrad.

– Det är fascinerande. En nysning är mycket värre än en hostning. En hostning kommer några meter men en nysning kan skvätta i väg fem meter bort.

Ulf Ellervik har ruskigt kul när han skriver. Detaljer kommer han inte ihåg men däremot har han det han beskriver som en god översiktsbild. Han vet hur han under arbetet med en bok ska hitta det han har läst och har som ett bibliotek i huvudet, inte minst för de kulturella och historiska inslagen. Med kultur och historia »lägger man ytterligare en dimension av mänsklighet på det hela«.

– Det är helt uppenbart att båda sidor, både humaniora och naturvetenskap, har mycket att vinna på att närma sig varandra . Naturvetenskapen har ett sätt att angripa problem som jag tycker är oslagbart, ett sätt att bryta ner problem och ställa frågor.

Han ser det så, att naturvetenskap inte är en samling ämnen utan att systematiskt sätt att ställa frågor som han har stor nytta av i sin forskning och i sitt liv. Humaniora står i stället för det lite busiga, för energin och kreativiteten.

– Jag hade inte kunnat vara forskare om jag inte hade läst fantastiskt mycket skönlitteratur. Läsandet ger nya idéer, det öppnar nya sätt att se saker, nya sätt att tänka. Att leva sig in i andra världar, det tror jag underlättar även för att leva sig in i kemin.

Ulf Ellervik har alltid varit road av att förklara och av att nå ut med sin kunskap, och den akademiska acceptansen för hans egen utåtriktade verksamhet har blivit större och större, inte minst sedan han var med i Skavlan och var Sommar-pratare i P1.

– När jag skriver populärvetenskapligt sänks hela min tröskel för att skriva, vilket gör det lättare att skriva vetenskapligt också. Det är även en kreativ process där jag ofta kommer på vetenskapliga frågeställningar. Jag blir en bättre forskare när jag skriver böcker.

***

Namn: Ulf Ellervik

Yrke: Professor i bioorganisk kemi. Forskar bland annat om infektioner.

Bor: Arbetar i Lund, på Lunds tekniska högskola, bor i Löddeköpinge i Kävlinge kommun.

Aktuell: Med boken Äckligt – Berättelser om slem, snor och andra sekret. (Fri tanke).

Familj: Fru och två barn.

Är också: Långdistanslöpare och flitig läsare av skönlitteratur. Läser minst två böcker i veckan.

Tycker om: Att laga och äta mat. Gärna husmanskost.

Åt: Blodpudding på Hantverket i Stockholm med bubbelvatten.