Runar Sögaard, sveriges mest kända norrman

Länge var Runar Sögaard mantalsskriven på löpsedlarna.

Var det inte giftermålet med Carola så var det skilsmässan, Livets Ord eller romansen med Agneta Sjödin.

Att gräva i arkiven är som att gå in i ett papegojhus, så skränigt är det. Man upptäcker att Runar har sålt mirakelsmycken, väglett Sting, tagit predikoturer på vit häst, beräknat Jesu handkassa (140 000 kronor), samt kört likbil så fort att liket trillat ut.

En särskild höjdpunkt är rådjursskyttet från sovrumsfönstret 1995.

Runar kan fnissa åt det i dag. Särskilt som Europadomstolen till slut slog fast att »envar äger rätt att rådjur på egen tomt nedlägga«. Och behålla bössan.

– Jag har aldrig brytt mig, säger han om alla rubriker.

Men det har haft ett pris. Svårigheten att bli tagen på allvar som yrkesmänniska.

– De senaste tre åren har jag hållit en väldigt låg profil. Jag ville bli av med alla etiketter, säger han.

Dessutom behövde han vila. Efter en bilolycka häromåret fick Runar en whip­lashskada som han känner av varje gång han ska räcka mjölken till sonen Amadeus.

Det är en ganska stillsam Runar som dyker upp på finkrogen Gondolen. Ingen bilförsäljartyp, som fördomen var. Inga paljetter heller. En vänlig och lågmäld kille i T-shirt och svart kostym. Som har börjat ett nytt liv. Hans tid har kommit nu, förklarar han.

Under många år varvade Runar Sögaard sitt predikande med uppdrag att träna chefer i näringslivet och idrottsmän.

Kunderna fanns i USA och i Australien. I Sverige fanns, som sagt, löpsedlarna.
Så när Runar 2003 bestämde sig för att coacha också i Sverige slutade han tala om religionen. Nu duckar han ihärdigt på alla gudliga frågor och säger att han inte blandar in sin privata gudstro i jobbet.

Han låter exakt som en kristdemokrat inför ett riksdagsval:

– Det finns en ateistisk verklighetsbild i samtiden, men nu börjar man ropa efter mer värdebaserade ledarskap. Det är slut med relativismen. Vem vill ha en relativt hederlig ekonomichef? Eller en relativt trogen fru? Efter alla skandaler måste näringslivet jobba med etik och värderingar.

Svenska chefer är visserligen väldigt ambitiösa, säger Runar och spetsar hjortinnanlåret med stadig gaffel. Men:

– De jobbar alldeles för lite med sin egen personlighet.

Eftersom yngre svenska chefer säger i undersökningar att de vill ha ett liv utanför jobbet har efterfrågan på chefskurser i personlig utveckling ökat. Och det är här som Runar kommer in.

– När det gäller att träna chefer är jag som en Ferrari, säger han och skiner som en blank termos på Hardangervidda.

Cheferna får individuella program på mellan 8 och 12 månader. De får definiera sina egna mål på ett antal livsområden. Hemligheten är att kunna kontrollera sitt eget själstillstånd och tänka positivt, oavsett hur risigt utgångsläget är.

– Jag drivs av glädjen att se cheferna utvecklas, säger han.

– Förmågan att motivera är min stora tillgång, precis som när jag höll mina första föreläsningar som 16-åring inom den norska frikyrkan.

Han har Norge att tacka för mycket.

– Vi norrmän är mer amerikanska, har driften i oss att vara rebeller. Det beror på alla århundradena av utländsk ockupation. Först Danmark, sen Sverige. Till sist Tyskland.
Norrmän finner sig inte i diktat uppifrån. På 80-talet blev den borgerliga regeringen i

Norge tvungen att avgå för att den höjde bensinpriset.

I Sverige är det alltså annorlunda.

– Ibland undrar jag om det ens skulle ha funnits en motståndsrörelse i Sverige om det hade blivit ockuperat, säger Runar.

Framgångshistorier är hans stapelvara. Det är, förstår man, just sånt som chefer vill höra. Runars favorithjälte är den australiske skridskoåkaren Steven Bradbury som tog OS-guld i Salt Lake City sedan alla konkurrenter kört omkull eller krockat med varandra.

Han gör en annan, mer haltande jämförelse med tjejen som absolut ville bli Miss America och kom tvåa i tävlingen flera gånger. Till slut vann hon verkligen första pris.
Hm. Är det verkligen med hårt arbete man vinner skönhetstävlingar? Och vad hade hänt om kalaspinglan i fråga hade fallit för åldersstrecket efter två andraplatser? Vad sägs om begrepp som tur och tillfällighet?

– Framgång kommer när förberedelser möter tillfälle, säger Runar. Man ska aldrig ge upp. Det gäller att vara på plats när turen slår till.

En annan stapelvara är oneliners. Runars förråd verkar outtömligt. Ett axplock:

»Det finns alltid en utväg, sa musen när hon hade blivit uppäten av katten«; »Eftersom man ändå tänker, varför inte tänka stort?«; »När man leder sig själv ska man använda huvudet. När man leder andra ska man använda hjärtat«.
Hans bästa lyder: »Jämför dig aldrig med någon annan än dig själv«.

Klokt Runar, men sorry. Den slår inte den som ska användas av alla bakfulla när de tittar sig i spegeln dagen efter partyt:
»Glöm inte att du är skapelsens krona.«