Skyldig – till att driva jämställdhet

En snyggt mönstrad skjorta matchar de färgglada omgivningarna på Syregården i Almedalen, en alternativ arena där det diskuteras miljöpolitik, veganism, klimat och antirasism under politikerveckan. Det sammanbitna stenansiktet är sig likt från tv. Gunno Gunnmo, tidigare ordförande i polisförbundet och länspolismästare i Stockholm under två decennier, har gått med i Feministiskt initiativ.

Inte så oväntat kanske med tanke på att han ägnat ett helt yrkesliv åt att jobba för ökad jämställdhet och mångfald inom polisen.

– Jomen, jag fick ju rätt, konstaterar han i dag, inte utan tillfredsställelse.

– Jag såg att vi måste arbeta mer med mångfald och med jämställdhet för att bli en modern organisation. Och i och med att jag såg det så var det min skyldighet att driva den frågan.

Feminist och medveten om orättvisor blev han redan under uppväxten på gården i Jämtland på 1950-talet där hans föräldrar drev ett skogsbruk tillsammans. Gunno Gunnmos mamma dog i cancer när han var sex år. Pappan var en föreningsmänniska och under en period även politiker i Föllinge kommun (i dag en del av Krokom). Ett av hans tidiga minnen är hur föräldrarna plockade in vad som på den tiden kallades för »tattare«, människor som reste runt, och lät dem bo på familjens gård.

– Pappa tyckte att de skulle få komma inomhus och få hö till sina hästar. Så det är »pappas fel«, säger han.

Gunno Gunnmo togs in på polisutbildningen 1966, och började på Mariapolisen i Stockholm 1967. Patrullerandet varade inte länge. Redan året därpå blev han ordförande i Mariapolisens personalklubb och från 1972 var han fackligt ombud på heltid.

– Jag tyckte om polisyrket. Det är ett viktigt samhällsuppdrag. Men det var så mycket som jag tyckte skulle vara annorlunda.

En av de första sakerna han ville förändra var synen på personalen. Han ville att varje person skulle ses som en individ, inte som ett tjänstgöringsnummer. Han gnuggar sig i pannan när han funderar över om det har blivit något bättre sedan dess. Svaret dröjer.

– Njaa, tvekar han till sist. Men ändrar sig efter en stund:

– Ja, i takt med samhället, men långsammare än samhället i övrigt.

Han ser det som att allt utåtriktat arbete inom polisen har gett honom en plattform, »en kyrkbacke« att predika ifrån. Han är en av Feministiskt initiativs 21 namngivna riksdagskandidater, och partiets rättspolitiska talesman. Han gick med för att driva tre hjärtefrågor som följt honom genom livet: jämställdhet, rättspolitik och höjda polislöner. Striden om polisernas löner är inte ny för honom. Den kostade honom en gång hans jobb. Dåvarande Rikspolischefen Sten Heckscher avskedade honom på stående fot år 2003 och anklagade honom under en presskonferens för illojalitet och ekonomisk ansvarslöshet, efter att Stockholmspolisen fått ett nytt, enligt Heckscher alltför förmånligt, löneavtal. Gunnmo hävdade att Heckscher själv varit inblandad under avtalets tillkomst.

Han anser fortfarande att det faktum att poliser ligger under snittlönen för statsanställda är en av de frågor som måste bemötas.

– Det är inte en rättvis beskrivning av de krav som man har rätt att ställa på uppdraget, säger han, men betonar att höjda löner inte på långa vägar räcker. Han tycker att den diskussion om poliskåren som pågår just nu är ytlig.

– Jag blir bestört när politiker pratar om att sätta in militär i förorterna, och att ingen står upp och säger att detta är vansinne. Det strider mot allt vi står för i Sverige. Har man glömt Ådalen 1931? Och vad ska vi med 10 000 poliser och skärpt lagstiftning till om vi inte gör något åt åklagarväsendet, inte har tillräckligt med forensiska centrum och domstolar? frågar han retoriskt.

Men han beklagar att centraliseringen av polismyndigheten efter den senaste omorganisationen har flyttat beslutsfattandet längre bort från kommunerna.

– Kommunerna är polisens viktigaste samarbetspartner.

Hans analys är att eftersom rekryteringsbasen är killar i mellanstadieåldern – som enligt Gunnmo drar den korrekta slutsatsen att de är losers som aldrig kommer att få vara en del av ett normalt liv – det vill säga, icke straffmyndiga personer, så kan polisen aldrig komma åt den.

– Vi i polisen ser dem, om de är lokalt förankrade. Men vi kan bara göra orosanmälningar. Då blir det viktigaste ansvaret hos kommunen. Det kräver insatser i skolan, att alla klarar den kompetens som krävs för att kunna gå gymnasiet. Det kräver stöd till föräldrar.

Ett långt liv inom polisen har satt sina spår och han säger fortfarande »vi« när han pratar om polismyndigheten.

Gunno Gunnmo är medveten om att risken är stor att han, eller någon annan från Fi, inte kommer in i riksdagen. Han har valt sitt parti efter övertygelse och inte för några lätta segrar. Som pensionär är han inte heller i behov av trygga lösningar. Trots det har han börjat fundera över hur han ska få nytta av sin förhandlingsvana i utskottsarbetet. Och att han ska stötta motioner om sådant som retar honom: som löneskillnader mellan män och kvinnor.

– Hot om kvotering i bolagsstyrelser har haft viss effekt. Det är möjligt att hota med lagstiftning också i den här frågan. Det är en viktig fråga. Symboliskt, men den har också en rad effekter genom hela livet, som till exempel på pensionen.

Han berättar att han har stött på Gudrun Schyman genom åren i olika sammanhang, eftersom de delat ett intresse för jämställdhet och mångfald.

– En dag ringde Gudrun mig och frågade om jag ville engagera mig i Fi. Men jag hade ett sådant uppdrag då att jag tyckte det var viktigt att stå oberoende, säger han.

Men när han förra året lämnade sitt sista uppdrag i en etikgrupp inom polisförbundet ringde han tillbaka till Gudrun Schyman och föreslog ett möte. Han åkte ner till Gladsax på Österlen där hon bor och stannade hela dagen.

Strax efter ringde valberedningen och frågade om de fick nominera honom till riksdagskandidat.

– Jag sa ›ja‹, bara sådär. Det är så man ska göra. Det är så självupptaget att säga »jag ska fundera«, säger han och tillägger:

– Och har man tillgång till en kyrkbacke så ska man utnyttja den. <

Fakta | Hur hamnade jag här

1945

Föddes i Föllinge i Jämtland.

1966

Anställs inom polisen.

1972

Blir fackligt ombud på heltid i Polisförbundet.

1983

Blir ordförande i Polisförbundet

1996

Utses till länspolismästare i Stockholm, trots att han inte är jurist som brukligt.

2003

Får sparken av Rikspolischef Sten Heckscher efter en tvist.

2008

Utses av regeringen till vice ordförade i delegationen för romska frågor.

Insikten

Om vi vill vara en del av globaliseringen när det gäller oss själva, med fri rörlighet för kapitalet och resor, då måste vi vara en del av den också när det gäller det andra.