Tuva Novotny, Lillgammal och musikalisk

»Integritetsvärnande, ljusskygg och icke-exhibitionistisk«. Så beskriver Tuva Novotny sig själv på bloggen Geronimo. Lite som den där tjejen i »Låt den rätte komma in«.

Tuva Novotny beställer dock in något mer järnfattigt än en vampyrflickas nattliga kost. Vi sitter på Café Gammel Torg, ett stenkast från Ströget, i centrala Köpenhamn. Tuva väntar på sina stekta frikadeller. Hon är inte det minsta krånglig när det gäller mat, inga skådisdieter eller framkrystade allergier. Även om passionen för husmanskost kanske kan ses som »ett alternativt levnadssätt« även det.

I vanlig ordning har Tuva Novotny researchat journalisten som ska intervjua henne i dag. Hon vet en hel del om mig och tycks trivas i researcherrollen. Under intervjun ska det komma fram att Tuva Novotny bär på en liten önskan om att själv bli journalist. Jag frågar vem hon helst skulle intervjua. Svaret blir Pär Ström, Den Nya Välfärdens expert på integritet, modeordet nummer ett i Tuvas liv just nu.

Tuva vägrar att tala om sitt privatliv, stajlas för fotograferingar eller synas på tidningars framsidor. Det framgår tydligt i ett manifest hon skickar ut till de medier som får lov att intervjua henne. Men hur blev hon så där »integritetsvärnande«?

– Det har vuxit fram redan sen den första intervjun jag gjorde, säger Tuva efter att artigt ha hällt upp den sista skvätten mineralvatten i mitt glas.

– När jag begrep hur lätt det är för andra att påstå hur och vad jag är, fortsätter hon.

Varför vill du inte visa ditt ansikte på magasinsframsidor?

– De bilderna odlar ett personfokus som jag inte kan stå för. Jag mår seriöst dåligt av det. Stajlade magasinsbilder bidrar till en utseendestandardisering som är fruktansvärd. Avvikelser filas bort och retuscheras, för att skapa en falsk bild av »den perfekta människan«. Att vara operfekt är att vara människa, menar jag.

Men är inte utseende en viktig stöttepelare för många skådespelare? Skulle du kunna tänka dig att spruta in Botox i ansiktet om tio år?

– Jag känner en tjej som var så snygg att alla vände sig om på gatan efter henne. När hon fyllde 27 skaffade hon nya tänder och nya tuttar. För mig föll hennes status direkt. Hon blev en mindre attraktiv människa.

Men om det krävdes för att du skulle få några roller i framtiden, skulle du »fixa till något« då?

– No fucking way, då skulle jag luta mig tillbaka och glatt ägna mig åt en vidareutbildning. Det är vansinne att göra om sig för att se snygg ut. Men det är så klart upp till var och en, jag kan inte säga att det är moraliskt fel.

Hon småpratar med servitrisen på flytande danska. Språk är en enkel match för Tuva. Utöver svenska, danska och engelska, talar hon ytterligare tre språk. Tack vare sitt musiköra, tror Tuva själv. Språken kan ta henne dit hon vill. För bort från inavlade filmkretsar vill hon ofta. Tuva kallar sig själv för »lite kufig«, och säger att hon inte har så många skådespelarvänner, att när hon kommer hem från jobbet vill hon »prata om världen, inte jobbet«. Det är en insiktsfull och välformulerad trettio­åring. En bild som matchar den Tuva vi fick lära känna i hennes Sommarprogram i P1 här om året. En mogen Tuva. Och så har det visst alltid varit.

När Tuva var fyra år gammal ville hon ta körkort, när hon var fem slängde hon sig med uttryck som »vad välordnat ni har det«, och när hon blev skolmogen vid sju års ålder ville hon flytta hemifrån. Lillgammal eller bara självständig? Jag frågar Tuva vilken ålder hon skulle nå i dag om hon gjorde ett ålderstest på nätet.

– Säkert 200 år, svarar hon direkt.

Vad innebär det att vara mogen?

– Ha civilkurage, stå för vad man tycker, vara trygg i sina grundvärderingar. Och känna en mindre rädsla för konflikter.

Passar du in på den beskrivningen?

– Jag önskar att jag hade mer civilkurage. Men mognad är också att inse att allt det där är förgängligt, att man kan ha fel. Rädslan för att ha fel försvinner i mognaden.

När är du som barnsligast?

– Jag bär på många former av barnslighet. Barnslig glädje när snön är borta. Men också mer osmickrande barnslighet som rädsla för mobbning, utanförskap, dåliga recensioner och kommentarer på nätet.

Kan man växa ifrån det?

– Jag vill ställa mig över det. Jag vill inte bli beroende av bekräftelse. Många artister och skådisar talar om ångesten de känner bara inför att gå och handla mjölk, de måste alltid vara på topp, så vill jag aldrig leva. Jag tar gladeligen på mig gummistövlar och trista jeans när jag ska gå till affären.

Tuva, som nu bor i Köpenhamn, saknar inte Stockholm alls.

– Stockholm är väldigt yrkesfokuserat – vem känner du, vad gör du? Där finns en makt- och elitkoncentrering. Jag känner en ovilja för det.

– Härifrån kan jag med distansen se att jobb är jobb och annat är annat. Sen älskar jag så klart Stockholm, det händer mycket där och staden är öppen för många nya influenser.

Hur skiljer sig Köpenhamn?

– Makt och elit finns här också, men jag som invandrare blir inte inblandad i det, säger Tuva och skrattar.