»Underklassen i Sverige är förbannad«

Sebastian Stakset, alias Sebbe Staxx, och Kartellen vill vara underklassens röst i ett alltmer individualistiskt samhälle. Deras hiphop ska inte längre gå att avfärda som »kriminellas hatmusik«. Kartellens kritiker har sedan dag ett ansett att texterna, imagen och bilderna romantiserar våld men på nya, redan hyllade skivan »Ånger och kamp del 2«, tar ilskan inte lika stor plats och uttrycks på ett annat sätt.

Särskilt gulligt eller tillrättalagt är det ändå inte när rasism, sverigedemokraterna och orättvisor avhandlas. Samtidigt är det så att Sebastian Stakset verkligen kan berätta och tala för sin sak så jag undrar lite naivt om det inte hade varit möjligt att nå ännu fler om de och han blev ännu bättre på att tygla aggressionerna.

– Jo, kanske, men det är lite det som är meningen också. Vi är gatans röst, vi gör underklassmusik och underklassen i Sverige är förbannad. Det hörs via oss. En av oss, Leo »Kinesen« Gonzalez, sitter fortfarande i fängelse på livstid, inne på sitt tionde år och så är det jag som kämpar för att hålla mig drogfri och för att leva ett liv utan kriminalitet.

I fyra månader till har Sebastian Stakset fotboja, efter att ha dömts till fängelse för narkotika- och vapenbrott för en händelse på en krog i Stockholm sommaren 2012.

– Jag är inte ute efter att blidka alla, jag är hellre hatad, för då vet jag att jag gör något rätt. Om folk helt plötsligt inte skulle förfasa sig över texterna, då skulle det betyda att jag släppt hela den här linjen vi följer. Det spelar ingen roll vilken regering vi har, orättvisor kommer att finnas. Vi behövs som en röst för dem som de som styr väljer att sopa under mattan. Jag kommer alltid att säga vad jag tycker.

Hatad är Sebastian Stakset av många, inte minst av sverigedemokraterna, delvis för att han förra våren twittrade om Jimmie Åkesson. En avbitartång spelade huvudrollen i det som skrevs och ledde till att Sebastian fick betala 5 000 kronor i kränkningsersättning till partiledaren.

Som Sebastian Stakset ser det görs hans dagliga kamp för att bli vanlig, en av oss, svårare av polisen och andra myndigheter. Han är medveten om att han, inte minst med sina fem år i fängelse, kostat samhället stora pengar. Men han berättar om hur han gick till det sociala och bönade och bad för att få en behandling, han ville lägga sitt förflutna bakom sig. Han bemöttes med ett garv. I stället gick hans pappa till banken och lånade pengar för att bekosta en vistelse på Hattens behandlingshem i Älvsjö.

Nu tackar han Hatten och mötena på CA, anonyma kokainister, för att han faktiskt kan vara drogfri och som han säger det, avkriminaliserad. Ju bättre man känner sig själv, ju bättre självförtroende man får, desto lättare blir det att bygga upp ett skydd mot det gamla livet. Men det är en kort väg tillbaka.

– Jag är inte rädd för sverigedemokraterna, jag är rädd för återfall. Jag har fått talangen och motivationen att göra något annat. Jag har vänt mitt liv trots samhället och inte tack vare samhället. Sen har jag mig själv att skylla för att jag har gjort allt jag gjort. Men det har liksom redan hänt och det kan jag inte förändra. Det enda jag kan förändra är framtiden. Jag vill visa ungdomar att en sån som jag kan lyckas.

Sebastian Stakset påpekar att känslan av att vara utanför och motarbetad inte bara är av ondo, nu vet han och Kartellen vad de pratar om, annars hade de ju bara varit »gangsters med dålig självinsikt«.

Ja, hans liv är som en film där han helt på egen hand finner Gud när han kämpar för att bli kvitt gangsterlivet. Han växte upp i Bagarmossen i södra Stockholm med två föräldrar med hjärtat till vänster. Men han hittade aldrig någon han imponerades av, någon han ville vara som. Utan att nu kunna förklara det, drogs han in i kriminaliteten, en bling-blingig och lockande värld.

Förra året hyllades Sebastian Stakset för sin monolog »Medans vi faller« på Stockholms stadsteater och skådespeleriet spelar en viktig roll när han planerar sin framtid.

Nu försöker småbarnspappan Sebastian ha så mycket rutiner som möjligt i sitt liv. Rutiner är räddningen. Han gör det han som ung hiphopare drömde om när han mimade till Eminem i pojkrummet. Han tränar, går till kontoret för att skriva på boken om sitt liv, går på skivbolagsmöten, pratar med »Kinesen« i telefon varje dag mellan 12 och 13.

– Han är en överlevare och en stor man. Förutom familjen är han den som är närmast för mig. Det är han som fått mig ur drogträsket och kriminaliteten. Han har legat på mig sedan den första dagen vi träffades att jag skulle satsa på musiken och det är han som fått mig att läsa väldigt mycket igen. Jag läste mycket som barn men har fördummat mig själv genom det liv jag levde. 2008 hade jag inte kunnat genomföra en sån här intervju.

Lunch med Fokus | Renskavspanna på Kvarnen

Bjuden på lunch: Sebastian Stakset, även känd som Sebbe Staxx i Kartellen.

Aktuell med: Kartellens skiva »Ånger och kamp del 2«.

Åt och drack: Renskavspanna med svamp, messmör, grädde och duchesspotatis samt rårörda lingon. Pepsi Max och en kaffe.

Stod för notan: Martin Röshammar som åt köttbullar med potatismos, gräddsås och rårörda lingon.

Var: Kvarnen på Södermalm i Stockholm.